Man skulle haft en 40-årings hjärna

Jag bryter mot mina mönster nu. Gräddhyllan och några diskussioner med Anna. Jag har kommit fram till, att när man är 40 år, då kommer man kunna peka ut vilka man passar tillsammans med. Fast jag tror att det är lite önsketänkande också, från min sida. Men det har slagit mig den senaste tiden hur konstigt man har valt. Som om man tappat sitt omdöme i en papperskorg, och fått det hemskickat för att man haft en nyckelmärkning på det. Ni vet en sådan med de där ögonen, en blå.

Anna berättade för mig om vacuum-Petter. För vi snackade om dåliga hångel. Och hon sa att en hon varit med, som var lite rund - hånglade så jävla bra. Såklart var jag tvungen att ha en teori om varför, och det måste väl vara att allt fett liksom mjukar upp alltihopa. Det finns inte muskler att vara stel, för att de är så svampiga. Man kan säkerligen hitta luckor i denna argumentation, men det gör man oftast i mina teorier. Och det går bra. Men tillbaka till vacuum-Petter. Han sög sig liksom fast i läpparna, sa Anna. Då tänkte jag på om det skulle bli baksug, så att man inte skulle komma loss. Det vore hemskt, men inte särskilt troligt. Vacuum-Petter, han var visst jävligt snygg, men hade vissa issues. Anna sa att han ville ligga med henne en gång, och då var hon nära att gå med på det - 0m inte han hade frågat "bor du nära stan, för jag ska ut sen", så hade det kanske varit de än idag. Det är en annan sak också, som en del sysslar med och som jag icke har någon förståelse för. Slicka på ens tänder. Hallå, vad är grejen där liksom. Jag borstar tänderna två, tre gånger (okej, bara två) om dagen, och jag gör det helst själv. Undrar om alla kommer att växa upp någon gång. Jag är inte vuxen och övermogen eller jobbig, men jag tänker med huvudet. Det finns så mycket konstigt folk.

Idag ska jag skriva det, jag har kommit på en skitbra sak. Det bästa med att vara singel är att man kan trycka hur mycket vitlök som helst. Det ska upp på topplistan, lätt. Anna sa att hon tyckte att det kändes som att allt man åt som innehöll vitlök var onyttigt. Det tror jag inte, sa jag.

Linus ropade på mig tidigare, han sa att det satt en kråka i köket. Eftersom han brukar luras så trodde jag honom inte, men så sa han att det inte ens varit skoj att ljuga om en sådan sak - så jag följde med. Det var ingen kråka, utan en skata som satt på köksbordet. När vi kom blev den skraj, fast jag fick en bild på den, Linus duckar - ja ni ska få se.

Idag var jag för den delen på gymmet. Tjejen med tvångstankarna också. Och en annan tjej som tränar magen mycket och har en konstig näsa. Hon verkar ganska självupptagen, för jag tjuvlyssnade på ett samtal hon hade med sin kompis - den enda gången jag sett henne ha en kompis med - och det handlade bara om henne. Hon blev svettig och det blev jag också. Så människa är hon väl iallafall.

Det roligaste var att hon som sitter i kassan på konsum, och alltid säger "ha det så bra" - utan att röra läpparna när hon tagit betalt - och börjat scanna nästa kunds varor, kom dit. Hon hade gräsliga kläder. En orange t-shirt och röda byxor, och rostfärgat hår. Hennes näsa ser ut som en liten häxas, och hon såg lite ovan ut. Dock inte ovanare än en annan tjej som dök upp. Hon hade blonderat håret, lagt det i en spretig skapelse som såg helt sjuk ut och en tatuering på armen. Hon var ovan, för hon orkade bara stå 3 minuter på trappmaskinen, sedan skulle hon springa på löpbandet, och jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. Det såg skitroligt ut. Jag såg nog likadan ut i början, och jag är glad att folk höll sig för skratt då. Tack för det.

Kom på en sak också, det där med feta människor. Jag vet vad jag inte kan klara med dem! Det är såhär, jag pallar inte med människor som är i en situation de inte trivs med, men gör ingenting åt det. Många överviktiga är sådana, helt apatiska. Det finns andra som är det också, och det klarar jag inte heller. Och ja, jag tycker det är synd om människorna.

Min moster i Umeå ringde idag. Hon har också cancer, och vi talade säkert i 45 minuter. Hon sa att hon beordrat mamma att raka av sig resten av håret nu, så att det inte känns lika hemsk sedan att det ligger på huvudkudden. Hon själv hade till slut tagit på sig en av mina kusiners mössor, som de haft då de var barn. Det kändes lättare, sa hon - när det låg i mössan istället för på huvudkudden. Sedan sa hon att mamma skulle tänka på att inte stå för nära en grill med peruken, för då skulle håret krusa sig. Hon sa många saker.

Förresten, jobbet ringde i morse. Haha, jag svarade inte. Kanske gör det imorgon, om jag har drömt något bra. Fick brev från New York Film Academy idag. Det är dyrt att gå där. Så jag la katalogen under sängen (eller ok, den ligger här brevid mig och påminner mig om hur kul det skulle varit).

När jag och Anna suttit ett tag på gräddhyllan så frös vi lite. Hon tog en skojig bild på mig, för jag fick syn på en uppritad gubbe på en vägg. Jag ser ganska tjock ut, fast det får man göra på måndagar.

Victor knackade just på, han ville ta en nattmacka, och det vill jag också göra. Fick låna hans t-shirt där det står "ubermensch" (nu saknas duttarna över u") och jag ska rita av det på min vita t-shirt. Kommer bli rena kalaset.

Anna har skaffat en blogg, ska läsa den sen och skicka en internetpuss.

Pkpkpkpkpkpkpkpkpkpkpkpkpk

(pusskram)

idag såg jag en kamel

Jag skojade. Var ute igår. Allmänt instabil. Borde gått hem. Vaknade i morse. Här uppstår en lucka, jag har inte minnesluckor - men jag väljer helt enkelt att redigera bort information som - om detta varit en dagbok - skulle ha stått här.

Herregud. Hela dagen har varit helt surrealistisk. Totalt. Egentligen är jag för mållös för att tänka. Jag och Linde skulle tvätta tillsammans, jag fick springa upp på korridoren tre gånger, för det var så många gånger jag tog fel nyckel. Blir nervös av mig själv. Helena ringde när jag var på ica. Det brusade mycket för hon åkte bil med Rickard, tillbaka till Uppsala. De har varit i Sydamerika. Hon ska komma hit en helg snart, jag saknar henne så det ska bli kul. Shit, jag ska supa henne under bordet, som när vi var fjorton och låg fulla i Falköping. Fast det var nog snarare jag som låg, och hon som tog hand om mig. Minns en gång speciellt, vi hade varit och lyssnat på "Lambretta" i falköpingsparken. Jag tror att jag däckade eller så, och då minns jag att Linda i "Lambretta" sa något snällt, sedan kom polisen och undrade hur jag mådde - här kommer Helena in och säger att jag mår bra, och tar hand om mig.

Man ska inte börja dricka i den åldern, man får liksom inte riktigt grepp om hur man ska göra. Det som är oroväckande för mig är att jag fortfarande inte vet.

Jag och Linde var och fikade innan. Det var mysigt och vi pratade om att om man inte har kunskap om saker, så ser man dem inte. Han gav mig exemplet "Träd", om man inte vet vad det är för sorter, då ser man dem inte heller, man ser bara träd. Ungefär som morsor och så, de ser ju bara barn överallt. Det är logiskt och bra att veta sådana saker. Så kan man liksom ta reda på mer - för att se mer.

Imorgon ska jag köpa Kristina Lugns diktsamling, jag måste verkligen ha den. Har känt en viss abstinens sedan jag fick syn på den på akademibokhandeln. Linde drar till Cypern imorgon, i en hel vecka. Det är lång tid.

Själv ska jag sitta och skriva mina projekt. Antagligen ringer de från jobbet också, och då är det ju bara att åka dit. Städa ska jag överväga. Tvättat har jag gjort idag. Jag har kommit ned till de orange post-it lapparna nu, sedan kommer gul igen, rosa, gul och sist grön. Det är de som räddar mig, och som omger mig just nu. Älskar dem.

Tänkte litet på det där med flytten också. Undrar om jag kommer få krupp på 8 kvm. Hoppas inte det. Fast samtidigt, jag har ju så mycket saker på mitt rum nu, att det är 4 kvm att röra sig på. Så det blir säkert väl.

Tja

jag kommer inte på någon titel

Jag tror att jag enligt min tvångstanke måste göra som vanligt; ta min dag från början tills nu. Undrar om jag skitit i att göra det någon gång, då är det väl med det.
Klockan ringer, 06.15. Jag vaknar och ställer om den till 06.30. Jag vaknar 06.30 och stänger inte av snoozern, och detta fortlöper tills klockan är 06.55. Oj. Det blev en snabb frukost, och när jag kom in på kontoret vid 07.30 så tittar alla på mig som små åsnor. "Ska du vara här?", "Ja, det ska jag" sa jag. Det skulle jag inte, skulle vara på en annan avdelning idag, som jag aldrig varit på innan. Fick en karta, namn och någon nyckel. Så det löste sig väl det också. Jag ger faktiskt fan i vilket, bara jag får min lön. Och ja, jag är lite retlig idag, för jag har sovit för lite, och jag har svårt att minnas saker också - ett tydligt tecken.

På den andra avdelningen var det en tjej som var undersköterska, när hon satt ner såg jag bara att hon hade stora bröst, sedan när hon reste sig fick jag se hennes arsle. Shit pommes, den tjejen måste äta typ allt man inte ska. Dock var jag fantastiskt imponerad, för hon smalnade av litet vid midjan, så att röven såg ännu större ut, och när hon satt normalt på stolen hängde hennes ryggfett ut (uppskattningsvis) 8 centimeter. Vid lunch var det helt absurt, jag kom in och en kille löste sudoku, den andra stirrade på en halv ostmacka. Jag bläddrade lite i en skittidning som heter "NU!", och där stod det att Linda Rosing ska bli krönikör och att hon startat ett nytt liv med barnen, är det liksom inte det vi hört sedan våren 2004? Hon ser inte ens ut som sig själv längre. Det är synd om Linda Rosing, och det var synd om den ena killen på jobbet. Plötsligt satt han och snarkade, för hans son var sjuk och hade skrikit hela natten.

Ändock, jag överlevde dagen, kokade ägg, gjorde halva mackor med halva skinkskivor och tomat, värmde vidrig potatis och fryst falukorv. Hos en dam, vars som bodde hemma kände jag bara äckel. Han är 52 år sa hon, och kunde inte klara av att arbeta på konsum, han hade en ny dator, inget jobb och inte heller tid att värma sin morsas mat. Jag tänkte att på den datorn med platt skärm satt han säkert och kollade på porr när hans mamma gått och lagt sig, och sedan när hon dör kommer han säkert att inreda ett jävla piskrum i hennes sovrum. Jag vet, jag har kanske fördomar, och tror kanske konstiga saker om folk. Men den här gången handlar det om intuition. Och jag kan ju läsa tankar, det vet alla.

Linde var precis på väg till systemet när jag kom hem, han tyckte att jag skulle haka på - så det gjorde jag. Vi pratade om alla möjliga saker, sedan - när jag köpt mina 7.0:or, och han sitt vin - gick vi till biblioteket. Satt och läste lite i "Lyrikvännen", men de stängde snart, så vi fick gå. Linde visade mig lyrikhörnan där, och dit går jag snart igen. Var helt grymt.

Nora, Lindes syster var här och lirade lite musik med honom, de spelade in lite låtar. Vi åt tillsammans allihopa alldeles nyss, Victor också. Gulaschsoppa, vitlöksbröd och någon vit grej man skulle hälla i soppan så att den såg helt förstörd ut. Victor tyckte att jag skulle haka på ut, och Anna tyckte jag skulle haka på ut i Helsingborg. Tänk om någon visste hur lite jag har sovit, fast det vet de nog redan, för jag har sagt det. Men jag har glömt att jag sagt det för jag har sovit för lite och då får jag minnesluckor.

Nu har jag ont i armen, ska sova fem minuter. Sedan öppnar jag nog en 7.0:a ändå. Diggar ruset. imorgon sovmorgon. Mobil av.

Skål.

mina nya ekerdekorationer

Inatt var jag uppe till halv fyra. Det var fan grymt. Hade jag haft lust hade jag lagat sjukt mycket mat också, fast jag hade ingen lust med det. Fåglarna började sjunga, och jag var säkert den enda som var uppe på hela Ullis. Jag gillar det. Steg upp vid halv åtta. Konstigt, men det är någon slags tvångsmekanism att liksom börja från morgonen, och ta sig framåt på dagen. Kanske logiskt, men inte för alla - eventuellt. Jag drog (faktiskt) till gymmet idag också. Det var inte lika tråkigt som vanligt, för jag körde bara ett varv. Det lugnade mig något. Fast ibland tänker jag att jag är dum i huvudet som går dit. Egentligen är det vidrigt. Sitta i skabbiga träningsmaskiner där tusen miljoner människors svett har äcklat av sig. Och för att inte tala om rövsvett. Ja, jag behöver inte fortsätta. De flesta gamla tanter, för det är de som oroar mig mest - sitter på handdukar. Konstigt, för bara för att man är gammal så är man väl inte äcklig, men de ler aldrig åt mig, så jag kan inte klara av dem. En dam var där idag, hennes mun går som ett upp-och-nedvänt U. Jag och Linde har konstaterat (eller om det var jag) att för att få till en sådan min, så måste man spänna munnen - alltså, hon vill se så sur ut, och har gjort de så länge att hon inte får upp munnen mera. Det är för jävligt. Kärringar borde le mera, även om de är gamla och fulare än vi som fortfarande är unga. Vi ska ju också bli gamla och ruttna, men jag tänker le åt de flesta tror jag, bara de inte ser döda och likgiltiga ut. Fast det kanske är de som kommer behöva mitt illgula leende. Vem vet. En tjej på gymmet var ganska fet, hennes kille var uppe på dam och sa hej till henne. Hon såg lite missnöjd ut - och det förstår jag. På hennes svarta t-shirt stod det "Duktig", på ena handen hade hon ett bandage - och jag led lite med henne. Det är sådana som hon som får ångest i kroppen, så att det kittlas och utvecklas nervgrejer så att de inte kan jobba, vad heter det nu igen - reautism? Nej, jag minns inte, och vet inte hur det stavas. Men jag önskar henne ett stort lycka till med träningen, det gör jag verkligen.

Linde och jag sällskapades lite vid lunch. Jag upptäckte mig själv stå och laga mat helt plötsligt, det kändes lite konstigt, för jag hade nog inte tänkt göra det. Åt asmycket vitlök också, för det kan man göra när man inte har en kille efter sig. Jag skulle säga att det är det bästa med att vara singel. Vitlöken. Linde har bra musik, och just nu lyssnar han på en fransk man, vars mor tydligen var mycket vacker. Den vackraste uppenbarelsen sa Linde, som har lånat en bok om skönhet - den Platonska tror jag bestämt, med någon känd gubbe som har skrivit. Kommer inte ihåg vem. Snygga var de på bilderna iallafall. Jävligt snygga.

Jag minns en bok vi hade då vi var små, en bok om skönhet. Den var helt sjuk. Där stod mått och liknande saker, mått som visade om man var vacker eller inte. Jag tror att Linda bläddrade lite för mycket i den. Man skulle vara smal som en pinne. Tänk om tyskarna kunde bränt den litteraturen istället, fast den fanns ju inte då, men jag tror min tankegång gått fram. Åt helvete med det, och åt helvete med alla skittidningar och modebloggar. Jag avskyr hela grejen med det. Se, Sofie Fahrman i sin vita t-shirt från acne för 3493849:-, nedtill bär hon hennes morsas gamla jeans, till det en scarf för sjuttitrehundra, och avslutningsvis en liten nätt bag som hon ropat in på en auktion i New York för 74389472348:-. Jag spyr. Den kvinnan har one pose only. Det är förvisso rejält beundransvärt. Haha, eller Von Sydow. Hon sa något så fantastiskt korkat i en intervju. Jag tror det var något i stil med "Jag kommer från ett arbetarhem, mina föräldrar jobbare jämt". Men, som med allt annat, något ska det finnas idioter till. Vad vore annars världen.

Tidigare var jag hos Anna, vi bakade rabarber - och hallonpaj, eller Anna var in charge of det, jag vispade vaniljvisp. Jag fick sköta scannern på ica, det var skoj. Vi hade mysigt och roligt, drack kaffe och ute regnade det lite lätt. Det är härligt med ledighet, för allt flyter liksom samman till en enda stor härlig sfär. Jag älskar det. Glida omkring som om livet bara gick ut på att ha det skönt, och käka rabarberpaj med Anna. Jag satt i hennes fönster och hon satte på Eva Cassidy - och ute duggregn och fula fåglar som drog maskar ur deras fina bon.

Karkan ringde från Stockholm, hon är hemma över helgen för det ska ordnas bröllop. Hon har det gött men arbetsamt i Brighton. Vi hade ett trevligt samtal genom kön på konsum och cykelvägen hem till Ullis. Egentligen gillar jag inte konsum, men idag gjorde jag det. För jag köpte nya ekerdekortationer, och de hade höjt priset på dem till 29.90, men fan vad de är fina. Och jag ska erkänna, att kommer någon liten mås och tar dem för mig igen, då ska jag tälta utanför min cykel, så att jag får prata vett med tjuven. Eller så kan jag ju skriva en lapp till honom/henne redan ikväll och förklara läget - att de finns på konsum, ett stenkast bort, och att måste de absolut ha mina, så kan det kanske gå bra det också. Så länge de frågar. Jag tror åtminstone att jag skulle säga ja.

Nu kokar mina potatisar i köket. Och imorgon ska jag jobba. Är inte upplagd för skäll och sura människor, men jag ska komma på ett skämt jag ska dra för dem, genomgående hela morgondagen, föra statistik på hur många som skrattar och kanske be någon dra åt helvete om det skulle spåra ur alldeles. Alltså, jag förstår inte varför jag ens skriver att jag skulle be någon på mitt jobb dra åt helvete, det skulle liksom inte hända. Alla är ute efter dramatik, jag också.

Nu potatisarna, sedan ska jag be Linde mäta mitt ansikte, för att se min poäng. Helvete nu gick brandlarmet, mina potatisar?

Piss out


Hahahaha, PS: Det var MINA potatisar! De är svarta, vattnet bortkokat! Roligaste händelsen idag! DS

Hm

Igår gjorde jag saker som jag minns om jag tänker efter. Började 07.00 uppe på fäladen. Som vanligt var jag sjukt sen, eller stopp ett tag. Varför skrev jag så? Jag brukar aldrig vara sen numera. Hm. Iallafall, Linde bad mig ta soporna innan jag drog, fast det hann jag inte och det var dålig stil. Väl uppe på jobbet fick jag syn på en märklig typ som står i köksfönstret. Eftersom köket är låst för brukarna så blev jag fundersam. Hans ögon såg ut att stå åt två olika håll, och jag tänkte att de tagit in en ny kille på boendet nu, och det är ju kul att han klarar sig så bra själv, att han till och med får vistas i köket. Jag knackar på, och vem öppnar om inte han! Då detta händer är jag överväldigad av fascination, shit vilken händig brukare de tagit in - kan till och med öppna en dörr!

Han presenterar sig till och med.
Och det är först nu jag förstår att det är honom jag ska jobba med. Han är ANställd, inte INtagen. Jag skämdes kanske lite, fast skrattade mest tyst i huvudet. Hade ju kunnat göra bort mig ännu mer, till exempel genom att försöka smyga mig på honom och fånga in honom, eller så.

Jag hjälpte mina underbara vänner med morgonen, sedan gick vi ner till dagverksamheten. Anki och Sylvester var där. Jag gjorde kaffe till mig och Sylvester, för kaffet jag fick på boendet smakade vatten. Eller änglapess som mamma skulle sagt. Det var, för att summera dagen på ett någorlunda rättvist sätt - ett jävla väsen hela dagen. K var sur för att hon inte fick hälla upp kaffe i en kanna på förmiddagen (hon skulle få göra det på eftermiddagen), så hon gick och grät, slog sig i huvudet, slog på lampskärmar - ja, hon var allmänt sur. T var ute efter mat, sprang i korridorerna och lurade. Tyvärr hade han hunnit sluka J:s rostade macka i morse, när han slängt den och den var blöt av gammalt kaffe och näringdryck. Fast han åt den ändå. Och jag tror att han njöt utav det.
W satt på toa i en timma, A luggade mig och fick med massor av hår - som han sedan satt och sög på, virrade det emellan fingrarna och rullade upp det på tungan. J satt och ritade mest, fast han väsnades också, och var sur (uppenbart) för att pennorna var dåliga, han sa det givetvis inte, eftersom han inte kan prata, men han bet sönder allihopa och svalde sitt schemakort.

Jag var trött efter detta. Men det var kul ändå. Sen gick jag och tränade. Det var så fantastiskt, otroligt

tråkigt.


Linde hade lagat mat och han bjöd mig, vi satt och lyssnade på Amy Winehouse och Håkan Hellström. Sjukt fint.

Hos Jennifer var det fotboll. Vi tog lite drinkar (eller drinkar, det var sprit och sprite), sedan spelade vi kortspel som jag inte hängde med i, sen bestämde jag att vi skulle busringa. Eller om det var Jennifer. Det var kul. Jag ringde Statoil och frågade Linnea, som svarade vilken deras billigaste vara var. Hon visste först inte, sedan gissade hon på lösgodiset som kostade 99 kronor kilot. Jennifers bror ringde hotell Triangeln och frågade efter ett rum, och han skulle bestämt ha ett med en extrabädd åt sin papegoja. Efter detta samtal fick jag i uppdrag att ringa upp samma hotell och samma kille. Han hette Ricardo, var 24 år, hade ingen tjej men blått hår. Och jag är dum i huvudet, men jag tror jag gav honom mitt riktiga nummer. Idag kan jag inte stava till pucko ens. Nicklas ringde mitt ex och frågade om jag gillade nejlikor eller liljekonvaljer, sedan ville han prata med mig, då sa Nicklas att jag låg i ugnen. Inte så bra kanske. Allt filmades så jag ska titta på det sen.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag städa? Ska jag gå ut? Ska jag låtsas att jag läser, fast sova istället?

Jag ska vattna min fikus. Inte sova för jag är inte trött. Ska skicka in massor med manus idag. Det kan behövas. Och förresten, fan vad sur jag blev när jag såg att deadlinen för Panorama festivalen i Malmö gick ut den 15 maj. HELVETE!

Peace out

eller

Piss out, som jag trodde de dära rockarna sa, första gången jag hörde mitt favvoshejdå.

Yeah

Det handlar om att ignorera rätt saker

Idag ringde det där förbannade jobbet igen. Två gånger. Jag hörde hur vinden ven ute. Svarade inte. Pallade inte. Och för den delen ringde de vara typ fyra signaler, så jag hade nästan ingen chans att hinna. Rent logiskt, eller vad man ska säga.

Vet inte vad jag gjorde sen. Är ju det här med att vara ledig. Eller just det, jag beställde manusboken, och skulle precis logga in på kurshemsidan när något annat kom emellan. Tror det var Sylvia Plath:s samling "Ariel" som snodde min uppmärskamhet. Ärligt talat tycker jag att det var helt ok, och det tror jag att min lärare också hade tyckt. Om han var jag, alltså.

Linde läste dikter av Dag Hammarsköld för mig innan, det var mysigt och han är duktig på det. Sedan frågade jag om han hade något av Majakovskij, och det hade han. "JAG" kom han ut med efter en vända i rummet, och så läste han lite. Den där Majakovskij och jag, vi hade blivit ett jävla par. Fan vad kul vi skulle haft det. Synd att han sköt sig, och synd att han hade varit en skrumpen gubbe om han levat idag. För det hade ju inte jag och min utseendefixering klarat. Undrar om han ens hade kunnat ligga med mig, annars hade jag ju fått ha lite vid sidan om. Fast det klart, det hade vi säkert löst, jag och Majakovskij. Om han hade levat.

När jag var liten ville jag vara en indian, jag ville ha två långa svarta flätor och skinnkläder. Sedan skulle jag vara helvild och kuta runt huset tills jag blev törstig och fick saft av mamma. Jag kom att tänka på lite saker idag, Isse ringde och frågade lite konstiga matlagningsgrejer. Det gör hon ofta nu för tiden. Jag svarade och hon sa bara snabbt och utan att säga hej "hur delar man en palsternacka på längden, och hur ser den ut?". Det är sedan hon arbetar för de där grisarna i Täby. De ska ha palsternackor till höger och vänster. Men de gillar inte korv. Och jag gillar inte dem, för de är grisar - som sagt.

När jag och Isse var små lekte vi Batman. Jag var givetvis Batman och Isse Robin. Vi tog stora badlakan och fäste med klädnypor runt halsen. Det var fantastiskt roligt. Sedan gick vi ända till lekparken i den utstyrseln, och jag minns det kändes som om erövrade vi världen med varje steg vi tog. Det var tider det. Bra tider.

Karin ringde från Brighton. Hade en bok som skulle till SoL, och Martina hade fått böter på den. Tog Karins nyckel och hämtade boken, gick en promenad och droppade den på bibblan. Det var inte en käft där. Helt dött. Jag gick hem igen, eller först gick jag till fruktmannen och köpte mat. I svarta mjukbyxor, mammas Fristads t-shirt och fjällrävenjacka. Shit vad pimpad jag kände mig. Men shit, vad gött det var. Jag gillar mina degiga kläder, fast jag önskar jag kunde gå längre i klackskor.
Det är inte det att det inte går. Det gör så jävla ont bara. Jag och Anna har bestämt, eller typ bestämt att vi ska ta våra jävla klackskor och gå runt i Malmö en dag, lite som två filmstjärnor. Ska promota att vi bryter på engelska också, det vill hon säkert. Kanske skulle hitta på låtsasnamn... ja, vi får se.

Ikväll var det allsång på skansen. Det gör mig en aning deprimerad. Inte så farligt alltså, men lite. Det kommer verkligen aldrig ta slut. Programledare efter programledare kommer att leda skiten, tills det inte finns några människor kvar. Eller så tar tv4 över, och sedan tv4+, och sedan finns det ingen som tittar för att det förstörs av all reklam. Lite som bingolotto, eller något.

Jag är full av goja. Full av vattenmelon, Full av överskottsenergi (jag lovar att jogga imorgon).

Imorgon är det jag och mina kära autister igen, det ska bli kul för det var länge sen jag var där.

Oj! Nu ropar någon från sängen! Shit, jag måste verkligen gå!




Äsch, jag skojade bara. Den enda som ligger där och trånar är Theo. Men jag ska säga en sak, han är inte sämre än någon annan - även om han är en nalle.

Peace

det är morgon jag är trött

Igår la jag mig klockan 3. Idag ringer de ifrån jobbet igen. Jag låtsas att jag är i köket och äter frukost, fast jag har låst in mig på toan. Eller okej, jag stod och glodde på displayen, "privat nummer" och sjöng med till min ringsignal tills de la på.

Jag har beställt min manusbok nu, till kursen. Samtidigt köpte jag flera böcker med poesi, bland annat "Ariel" av Plath, shit vad jag längtar efter den nu!

Igår hände det inte så många saker. Jag ville bara göra det klart så att ingen undrar. Anna och jag drack kaffe på patesseriet (om det stavas så), det var mysigt och trevligt. Anna säger många skojiga saker.

Tidigare igår var jag på gymmet, tjejen med tvångstankarna var där igen. Och jag kan inte rå för det, men jag har börjat avsky henne. Hon går och känner på allt! När hon har tränat klart kommer hon upp, ombytt och duschad (jag tror att hon duschat), tar ett varv, eller flera beroende på om hon fastnar/blir störd i sina ritualer. Det är jobbigt att se på! Enerverande! Störande! Hon är i vägen för min fantasi om den underbara världen.

Anna sa att hennes bror också har tvångstankar. Han måste kolla spisen säkert sex gånger innan han går ut. Och han har erkänt för Anna att han tycker att det börjar bli jobbbigt. Jag hade också en tvångstanke innan, jag var tvungen att kolla under sängen om det låg några monster där. Nu har den tvångstanken helt gått över, för nu har jag så mycket saker därunder - att det helt enkelt inte finns en chans för ett monster (som är av en storlek som innebär att jag skulle få svårt att slå ner det) - att få plats därunder.

Jag ska tipsa Annas bror om att han ska slänga ut sin spis. Om man summerar all tid han lägger på att kolla om alla plattor är av, och låtsas att han arbetar då istället - ja, då skulle han bergis tjäna på det.

Det är godmorgon sverige på tv. Det är tråkigt nu och inte ens bokrecensionen var kul. Nu gör jag något annat.

Ciao!

Celebrity Collage by MyHeritage

MyHeritage: Celebrity Collage - Family reunion - Family history

söndag är det många gånger per år

Idag vaknade jag inte av att någon ringde, jag vaknade av mig själv. Igår drack jag, Anna och Selma vin och hade mjöllekar. Det var roligt och väldigt annorlunda. Vi la oss på en fin bil påväg till Wermlands nation, och sedan gjorde vi nog inte så många fler hyss. Det är inte så långt till Wermlands. Väl där var det dödare än i en, ja jag kommer inte på en bra liknelse så skitsamma. Eftersom det var så lite folk satte vi oss hos några killar som alla såg likadana ut, alla utom en och hans skillnad var att han hade glasögon.

Jag anmärkte på deras skånska, och då skojade de och sa "haha, och du är inte heller härifrån nä". Vilka nötter. De pluggade maskin, och jag sa att det lät förjävla tråkigt, men då kontrade de med att det inte bara handlade om muttrar och skruvar - som jag trodde, utan även om fysik och sådana svåra matematiska saker. Då sa jag inget mera.

Anna sa att hon trodde att jag tyckte en av dem var snygg, fast jag förstår inte vart hon fick det ifrån. Vi gick efter en cosmopolitan (jag vet, det är såå "sex and the city" över mitt liv) mot stortorget. Det som nu hände var väldigt skojigt tycker jag. Vi hade inga reflexer, lysen eller ringklockor på våra cyklar, och där stod plötsligt farbror polisen! Anna och Selma cyklade fort som fan, men jag ville vara lite taktisk och hoppade av, de hade en lila lampa jag villa kika på. Och mycket riktigt, det fick jag göra. Det var två poliskillar, en lite lönnfet men ändå söt med smilgropar, den andra såg helt vanlig ut med skäggstubb osv.
Lampan de hade lyste de med i ett pass, och jag ville också vara med och testa, så de bad om mitt pass. Det var väldigt häftigt att se, för när de lyste med lampan så kom det fram massor av figurer, jag minns att det var bla. en kräfta och ett ansikte på någon brud. Vi samtalade lite jag och poliserna, och hade det faktiskt mycket angenämt. Den ena tog jag foton på tillsammans med mig, jag ville låna hans mössa, och det var nära att jag fick det - sedan ändrade han sig när jag undrade om han begick tjänstefel då.

Innan jag åkte vidare efter Anna och Selma, som trodde jag åkt dit rejält vid det här laget - så bad jag poliserna blunda stenhårt, så att de inte skulle se att jag inte hade lysen eller ringklocka. Det gjorde de och vi skiljdes åt lite som vänner.

Det var det om det. Jag och Anna åt lite innan vi drog hem till vårt. Så var det med det.

Tillbaka till idag. Jag gick upp och såg röran och allt mjöl i köket, knackade på hos Linde och lovade att städa så snart jag kom hem ifrån Anna. Handlade med lite potatis, gräddfil, dill, gräslök och miniminiköttbullar, jag har fått sådana förbannat beslutsamma cravings. Det är helt underbart, man får liksom en liten känn på vad man vill ha, och man vet att om man får det så blir man så jävla belåten. Var ungefär samma sak med räkmackan. Sjukt bra.

Hemma hos Anna hände det flera roliga saker. Vi kollade på "i huvudet på gynning", och jag skrattade säkert tre gånger, helt okrystat åt henne! Jag är själv mycket imponerad. Kan ha berott på att jag var bakis, men det får jag aldrig reda på.
Vi kollade på trav, och så sa jag att även om jag har ridit i hela mitt liv så tycker jag att trav är astråkigt. Alla hästar ser likadana ut. Då sa Anna en sak som nog stämmer. Hon sa att det är därför de har nummerlappar på sig, och det kändes plötsligt lite mer självklart - det där med trav och så.

Nu ska jag göra en grej som jag måste. Sommarkursen i manusskrivande skriker efter mig. Jag brukar skita i att logga in på hemsidan, då slipper jag liksom se vad jag ska göra. Fast nu måste jag logga in för att inte bli kickad från kursen.

Skål!

dagen g + å

(dagen grå + ångest)

Eller haha, så farligt är det inte. Jag älskar ju att göra bort mig. Så var midsommarafton över och en ny dag kan starta. Kvällen var lite tokig och jag råkade svampa i min lite mer än vad jag borde gjort. Men shit happens. Undrar om Linde och Anna håller med. Jag har bett om ursäkt till dem, för det var inte mer än rätt. Victor hade bjudit med oss till hans kompis Daniel, så vi satt tillsammans ett lagom stort gäng hela kvällen, började med att äta princesstårta som Victor gjort, åt choklad och chilikakor som jag vevade ihop 5 minuter innan - ja vi hade en angenäm afton helt enkelt. (Obs, detta är något förskönat, eller jag har valt att inte utskriva detaljer).

Jag måste berätta om en dröm jag hade i förrgår. Åkte tåg med lite folk, satt i restaurangvagnen och så kommer det plötsligt fram en tjock tjej och sätter sig brevid mig. Hon är förutom övervikten sjukt snygg, och jag blir förbannad på henne, och frågar varför hon måste vara så fet, hon är ju snygg! Då skrattar hon åt mig och reser sig för att handla. Hon köper sjukt mycket kulglass och lakritsremmar, vänder sig om och ler mot mig. Vet inte varför jag berättade om detta, men det kändes lite konstigt och roligt samtidigt.

Inatt drömde jag något läskigare. Jag drömde att jag var jagad av killar som hade solglasögon och var mördare. Jag hade en skiva med sanningen på i handen, och rusade genom skogen - för poliserna var alldeles i närheten. Vi bodde just då i mitten av ett utredningsområde, i en villa som var mitt barndomshem. Här hade det alltså begåtts brott och andra dumma saker. Jag var jagad men jag sprang snabbt. Skrek och gapade det högsta jag kunde "polisen, polisen", men det kom ingen polis, de hörde mig inte. Såklart blev jag ikappkommen av killen med glasögonen, sedan minns jag inte mer, men jag tror jag sparkade karate på honom. Plötsligt är jag, mamma, Tom och Rickard (mina bröder), och kanske pappa är med också, högst uppe på en sanddyn mitt i utredningsområdet. Vi har klättrat upp här för att vi är jagade av glasögonkillarna. Väl uppe schasar jag in Tom och Rickard under en stor väv, där är de säkra. Mamma, jag och pappa (om han var med) sitter kvar, och jag laddar för glasögonkillen, jag tänker att när jag får syn på honom ska jag sparka sand i hans anikte, då kommer han bergis tappa fokus! Och jag gör så också, men tänker inte på att han har glasögon, han reagerar inte ens, bara lite för jag råkar nudda hans ansikte med foten. Snart inser jag att han tänker skjuta oss, och jag sätter mig framför mamma, men han träffar henne och mig också. Fast jag överlever för mitt skotthål är i armen.

Konstigt eller hur.

Lite senare:

Nu har jag just kommit hem ifrån Selma. Jag och Anna möttes upp och skulle dricka lite kaffe på stan. Vet inte vad som hände med mig, men på vägen upp till stan blev jag sjukt sugen på thaimat, sedan väl på stortorget fick jag en sjuk eager efter räkmacka. Typ allt var stängt men ica hade en som var gjord i torsdags. Fan vad god den var. Åt den hos Selma, och hon hade gjort skitgott kaffe. Vi pratade lite om bloggar och om hon som bloggar om nagellack, och Anna berättade om en tjej som bloggade om sin frisyr. Det var en speciell fläta hon gjorde. Jag sa att jag bara skrev lite vardagliga saker. Och det stämmer ju mer eller mindre. Hade lite fotosession, Selma fotade som en galning. Ska gå ut ikväll, fast då ska jag vara lugn som en liten bunke, det har jag lovat både mitt överjag och mitt mellanjag - får se om det undermedvetna hakar på. Skulle skriva en sak i morse här, men jag glömde vad det var. Nu ska jag sova lite.

Jag ger dig en kram först.

midsommar nu blir det bara mörkare

Jag är som vanligt helt väck för att jag stannade uppe halva natten. Agneta ringer och önskar glad midsommar, säger att hon tänker på mig och jag säger jag tänker på henne också. För det gör jag faktiskt. Sa till Axel att det vore grymt att åka med till landet och träffa alla igen, men jag visste när jag sa det att det var omöjligt för han har ju ny tjej nu och det skulle ju se ut. Men tanken slog mig att det skulle vara kul och det sa han att han också tyckte.

Knackar på hos Linde som är vaken sedan länge, säkert. Han ser omåttligt pigg ut i linne och jeans. Han är allergisk och jag ger honom ett piller. Vi går ut en sväng, det är blåsigt men varmt och kvavt på samma gång. Tar rundan vid gastelyckan förbi dogman och andra trista fabriker. Pratar livet och andra saker. Klockan är bara 13.36, så ännu har det inte hänt så mycket.
En skrivarvän på poeter.se mejlade mig och sa att ett av mina alster blivit toppade som "en av veckans bästa", sjukt kul. Dikten heter "kuk", och består av 6 ord. Jag blev glad och belåten och nöjd.

Jag ringde mamma men blev inte speciellt glad utan mer irriterad. Tänkte ringa moster men orkade inte med mer telefon. Linde tog ett löpsedelfoto av mig utanför paniken. Det blev ett av de bästa, skulle jag säga. Nu ska jag ladda upp det.

Tänk på att nu blir det bara mörkare,
tristare,
och värre.

Totally in love with you.

smutsig nattuggla

Onsdag kväll och jag kommer inte i säng förränn torsdag natt, 03.05. Ställer klockan på 07.50, då kan jag morna mig tio minuter och sedan se nyheterna. Önsketänkande för jag somnar så fort jag slagit på tv:n och lagt mig ner. Idag; telefonen ringer, det är med en suddig blick jag fokuserar blicken på mobilklockan, 07.23. Det måste vara jobbet. Härmed börjar ett vägande för och emot, vill jag jobba, har jag lust? Behöver jag? Pallar jag - efter 4 timmars sömn... Jag väger beslutet noggrant. Svarar. Är på jobbet 08.14. Surkärringar, gladkärringar, rökgubbar och senilgubbar. Går av igen 15.33. Lite för tidigt, men det struntar jag i.

Min diktbok blev utvald av redaktionen på poeter.se, shit vad glad jag blev. Det kanske är en piss i mississippi, men jag är nöjd ändå. Hellre en piss i mississippi än ingen piss i mississippi. Så tänker jag. Åtminstone.

Drar till ica och postar en paket till Christina (moster), det är en fin sak som hon nog blir glad för. Systemet och det är fula killar och finniga killar och långa köer. Snor åt mig fyra cider, nej fem och sedan ställer jag mig. Råkar riva mig på handen så att det börjar blöda, på cykelkorgen jag fick av fransmannen. Det ser lite djuriskt ut tänker jag och cyklar vidare. En kille kommer uppcyklandes bakom mig utanför ungdomsmottagningen på stora södergatan. Han har brunt hår men jag vet inte om han är snygg. Drar in på åhlens, måste ha en concealer (nej detta är ingen makeup-blogg, men jag har också pigmentfel under ögonen) - killen med blonderat hår, mascara och lackade naglar hjälper mig. Han är så go att jag vill ta med honom hem. En sådan kille skulle man ha, han plockade fram precis rätt färg till mig, och han testade den på min kind, och han speglade mig. Han tog på mig! Kommer ut från åhlens och går in på lindex, går ut ifrån lindex för jag förstod inte varför jag gick in. Systemkassen i näven och plötsligt, killen som cyklade upp bakom mig innan, han cyklar nu i slow motion förbi mig fem meter ifrån åhlens. Antingen har han varit sjukt seg, har tvångstankar som innebär att han måste cykla södergatan upp ner x-antal gånger, eller så kollade han in mig och väntade på att jag skulle komma ut. Jag tror på det sistnämnda. Man ska ju vara positiv, och realistisk.

Kom hem och ska packa upp mina cider. Märker att det gått hål på en av burkarna, som om någon skjutit. Cidern har läckt ut i hela kassen och det är bara en liten slatt kvar. Slänger skiten, skrattar lite och går ut i korridoren. Där är det små droppspår av mig hela vägen. Ser sjukt gulligt ut.

Förresten, någon har snott mina ekerdekorationer. Jag visste inte vad jag skulle känna eller tycka. Jag blev så sur att jag ringde Linde. Han var i Ystad, pratade lite franska med mig och han lät ytterst lycklig. Jag förstod inte så mycket av vad han sa, så vi lade på ganska snart. Får köpa nya dekorationer imorgon. Finns ju på konsum för 27.90:-. Kanske skulle skriva en lapp på cykeln, för att göra det klart. Så kan folk ge fan i mina sen, de var sjukt svåra att få fast.

Fyfan vad mycket dumt folk det finns.

Det är inte gnäll det var en dröm

Jag har blivit lite snuvig, blev faktiskt det just nu när jag satte mig vid datorn - och jag behöver bara slå ner blicken för att förstå varför. Sjukt dammigt. Det var väl inte så sexigt att skriva det här, men det ger jag fan i. Ja, nu kanske det framgick att jag är lite hetsig idag. Det stämmer. Fast det är jag ju alltid.



Nej nu ska jag inte vara sådan.



Skolan är slut och sommarkurserna igång, skolan är alltså inte slut för min del. Fast jag är lite seg nu så jag gör bara det jag måste. Shit vad dryg jag är.



Jobbade hela helgen. Det var kul men jag kom på varför jag hatälskar det jobbet, för många kärringar är så sjukt otrevliga. Ja, vissa gånger kände jag bara för att hälla koppen med kaffe de höll i handen rakt i nyllet på dem. Det skulle just ha sett ut det. Men fan, vissa skulle behöva det. Karin har åkt till Brighton, det är kul för henne men tråkigt för mig. Fast hon kommer snart hem igen, tiden går ju så fort vet ni. Linde är lite tokig, för han åkte till Tyskland och gjorde några hyss och hade skojigt. Det tycker jag är bra, man måste göra hyss. När jag och Axel satt och åt glass på "per tutti" i måndags gick en familj förbi. Fadern hade sin lilla son sittandes på axlarna, och pojken som kanske var 1,5 år glodde så jävla mycket på oss. Med stora ögon. Och shit, vilken lust jag hade att peka finger åt honom, inte för att vara elak - utan för att jag ville att han skulle minnas mig, och när han växte upp och blev äldre - när han förstod vad ett finger i ansiktet betydde - då skulle han tänka på mystiska mig, sittandes där i min gröna fjällräven - och vem vet, han skulle kanske söka upp mig och vi kanske skulle falla pladask för varandra. Fast nu ska jag inte gå så mycket i förväg. Jag pekade ju aldrig finger, för brevid mig och Axel satt ett par som såg ut att nyss ha träffats. De verkade ledsamma, för de gav varandra en puss då de fick syn på varandra, sedan sa mannen "jag tar nog bara en kula idag" - han måste haft brist på saker att säga - och om jag varit kvinnan skulle jag tryckt glassen på hans nystrukna skjorta och gått.



Det är en sak som stör mig idag, och det kan vara därför jag är lite extra retlig. Jag behöver min pincett, och jag har letat och letat - men jag kan inte hitta den! När jag för tredje gången tittade i badrumsskåpet tänkte jag att jag behöver små koppel till alla mina saker. Jag är kanske lite senil, för jag glömmer så lätt. Fast det finns säkert något positivt med det också. Det är jag säker på.



Igår färdigställde jag min nätbok om gud. Jag gillar den och kände mig stolt. För det får man göra även om det gäller saker man själv har gjort. Så det så.



Tyvärr har jag vänt lite på dygnet, det kan säkert också påverka humöret. Jag brukar ju alltid vara en sådan liten ärta! Eller så är det kaffeabstinens. Men jag vet inget tråkigare än att sätta på en kanna kaffe till sig själv. Då är jag hellre utan och får svettningar och migrän. NU vet jag! Det är drömmen jag hade inatt också, som har påverkat mig! Jag drömde att jag skulle gifta mig. Och dagen för giftemålet kom, och jag var hela tiden försenad, klockan var 12.30, jag hade en timma på mig att göra iordning mig - hade inte ens någon till hjälp! Då kom jag på att om jag skippar att duscha håret, då kommer jag klara det! Det slutar med att jag står i duschen och råkar duscha håret, liksom utan att tänka efter. Sedan gick allt på rewind en gång till. Jag var uppstressad, klockan 14.30 - ska duscha och tänker på frisyr och makeup. Klänningen är fin och vit, slöjan vet jag inte vart jag gjort av. Tanken slår mig att jag nog ändrat mig, jag vill inte gifta mig! Jag tänker på killen som är mannen i drömmen, någon jag inte vet vem det är på riktigt - men han är snygg, han är snäll och jag vet vi nog skulle få det bra. Men jag känner att jag ändå inte vill gifta mig, för vi har bara varit tillsammans kanske 9 månader, och jag minns tankegången jag hade - det är sedan, efter den gränsen det antingen blir bättre eller går utför - så jag vill ju vänta lite till. Katastrofen går igenom mitt huvud - kan ju inte stå där i kyrkan och säga nej! Sedan tänker jag på Paris Hilton, jag har fan ingen aning om varför, men en löpsedel går högt igenom min skalle "Paris förhållande höll bara 3 månader, skiljer sig nu....", detta får mig att andas ut lite, jag kan ju skilja mig imorgon. Jag minns jag frågar mamma, eller jag säger jag har ändrat mig - hon säger att det är det dummaste hon hört. Då får jag mer panik. Bröllopet ska vara 17.30, vilken konstig tid! Jag tror att jag gör iordning mig, fixar hår och allt, sedan ska jag gå till kyrkan - då tappar jag bort mig runt byggnadsarbeten, stora hålor och maskiner. Jag tänker lite på min snälla man, som jag ska skilja mig ifrån imorgon, sedan vaknar jag.



Ja, nu kanske man kan förstå att jag är lite lätt uppstressad och grinig idag, när jag inte ens fått en lugn natt. Jag säger då det. Men jag har lovat mig själv en sak, att när jag blir gammal kärring, då ska jag ge fan i att gnälla på alla andra. Och om det är någon som tar hand om mig och ska duscha mig, då ska jag ha en handduk - inte fem. Och om någon ska göra mitt kaffe, så ska de få göra det precis så som de har lust. Och om någon ska ge mig syrgas - då ska jag själv säga till när det är klart. Jag lovar er.



Peace out!

Veckan i Stockholm var bra. Jag har ingen lust att skriva här. Det handlar om att jag känner mig tvingad. Jag skrattar lite åt mig själv när jag skriver så. Usch, vilken vecka. Mamma är för sjuk för att jag ens tänker skriva det här. För jag vill inte ens ta i det ordet, med pincett eller längsta pinnen. Mitt rum ser för jävligt ut. Som en jävla knarkarkvart. Jag har inte ens frukt härinne som skulle kunna döda misstankarna om att jag verkligen gick på droger. För knarkare köper väl inte frukt?

Jag sov dåligt för jag hade ingen lust att sova. Sedan vaknade jag dåligt för jag hade ingen lust att vakna. Sedan ringde mobilen och jag hade ingen lust att svara. Men jag svarade ändå. Precis som jag skriver här nu. Jag har ingen lust, men jag gör det ändå. Idag är jag en jobbig människa. Imorgon också.

Fast det hände en skojig sak idag! Eller ett par. Jag ska vara statist i Ulf Malmros nya film. Det blir nog roligt. Då får jag ha en bröllopsklänning, tror jag. Det verkar fint.

Fast å vad jag är trött på alla snobbar. Ibland önskar jag att de förblev ensammast.

Nu ska jag ödsla tid
på något annat.

semester/sjukfrånvaro

Elin har tagit lite semester, jag är hennes vikarie.

Ä

Jag skoja. Jag har mycket klur nu. Jag skriver här snart.