Inatt var jag uppe till halv fyra. Det var fan grymt. Hade jag haft lust hade jag lagat sjukt mycket mat också, fast 
jag hade ingen lust med det. Fåglarna började sjunga, och jag var säkert den enda som var uppe på hela Ullis. Jag gillar det. Steg upp vid halv åtta. Konstigt, men det är någon slags tvångsmekanism att liksom börja från morgonen, och ta sig framåt på dagen. Kanske logiskt, men inte för alla - eventuellt. Jag drog (faktiskt) till gymmet idag också. Det var inte lika tråkigt som vanligt, för jag körde bara ett varv. Det lugnade mig något. Fast ibland tänker jag att jag är dum i huvudet som går dit. Egentligen är det vidrigt. Sitta i skabbiga träningsmaskiner där tusen miljoner människors svett har äcklat av sig. Och för att inte tala om rövsvett. Ja, jag behöver inte fortsätta. De flesta gamla tanter, för det är de som oroar mig mest - sitter på handdukar. Konstigt, för bara för att man är gammal så är man väl inte äcklig, men de ler aldrig åt mig, så jag kan inte klara av dem. En dam var där idag, hennes mun går som ett upp-och-nedvänt U. Jag och Linde har konstaterat (eller om det var jag) att för att få till en sådan min, så måste man spänna munnen - alltså, hon vill se så sur ut, och har gjort de så länge att hon inte får upp munnen mera. Det är för jävligt. Kärringar borde le mera, även om de är gamla och fulare än vi som fortfarande är unga. Vi ska ju också bli gamla och ruttna, men jag tänker le åt de flesta tror jag, bara de inte ser döda och likgiltiga ut. Fast det kanske är de som kommer behöva mitt illgula leende. Vem vet. En tjej på gymmet var ganska fet, hennes kille var uppe på dam och sa hej till henne. Hon såg lite missnöjd ut - och det förstår jag. På hennes svarta t-shirt stod det "Duktig", på ena handen hade hon ett bandage - och jag led lite med henne. Det är sådana som hon som får ångest i kroppen, så att det kittlas och utvecklas nervgrejer så att de inte kan jobba, vad heter det nu igen - reautism? Nej, jag minns inte, och vet inte hur det stavas. Men jag önskar henne ett stort lycka till med träningen, det gör jag verkligen.
Linde och jag sällskapades lite vid lunch. Jag upptäckte mig själv stå och laga mat helt plötsligt, det kändes lite konstigt, för jag hade nog inte tänkt göra det. Åt asmycket vitlök också, för det kan man göra när man inte har en kille efter sig. Jag skulle säga att det är det bästa med att vara singel. Vitlöken. Linde har bra musik, och just nu lyssnar han på en fransk man, vars mor tydligen var mycket vacker. Den vackraste uppenbarelsen sa Linde, som har lånat en bok om skönhet - den Platonska tror jag bestämt, med någon känd gubbe som har skrivit. Kommer inte ihåg vem. Snygga var de på bilderna iallafall. Jävligt snygga.
Jag minns en bok vi hade då vi var små, en bok om skönhet. Den var helt sjuk. Där stod mått och liknande saker, mått som visade om man var vacker eller inte. Jag tror att Linda bläddrade lite för mycket i den. Man skulle vara smal som en pinne. Tänk om tyskarna kunde bränt den litteraturen istället, fast den fanns ju inte då, men jag tror min tankegång gått fram. Åt helvete med det, och åt helvete med alla skittidningar och modebloggar. Jag avskyr hela grejen med det. Se, Sofie Fahrman i sin vita t-shirt från acne för 3493849:-, nedtill bär hon hennes morsas gamla
jeans, till det en scarf för sjuttitrehundra, och avslutningsvis en liten nätt bag som hon ropat in på en auktion i New York för 74389472348:-. Jag spyr. Den kvinnan har one pose only. Det är förvisso rejält beundransvärt. Haha, eller Von Sydow. Hon sa något så fantastiskt korkat i en intervju. Jag tror det var något i stil med "Jag kommer från ett arbetarhem, mina föräldrar jobbare jämt". Men, som med allt annat, något ska det finnas idioter till. Vad vore annars världen.
Tidigare var jag hos Anna, vi bakade rabarber - och hallonpaj, eller Anna var in charge of det, jag vispade vaniljvisp. Jag fick sköta scannern på ica, det var skoj. Vi hade mysigt och roligt, drack kaffe och ute regnade det lite lätt. Det är härligt med ledighet, för allt flyter liksom samman till en enda stor härlig sfär. Jag älskar det. Glida omkring som om livet bara gick ut på att ha det skönt, och käka rabarberpaj med Anna. Jag satt i hennes fönster och hon satte på Eva Cassidy - och ute duggregn och fula fåglar som drog maskar ur deras fina bon.
Karkan ringde från Stockholm, hon är hemma över helgen för det ska ordnas bröllop. Hon har det gött men arbetsamt i Brighton. Vi hade ett trevligt samtal genom kön på konsum och cykelvägen hem till Ullis. Egentligen gillar jag inte konsum, men idag gjorde jag det. För jag köpte nya ekerdekortationer, och de hade höjt priset på dem till 29.90, men fan vad de är fina. Och jag ska erkänna, att kommer någon liten mås och tar dem för mig igen, då ska jag tälta utanför min cykel, så att jag får prata vett med tjuven. Eller så kan jag ju skriva en lapp till honom/henne redan ikväll och förklara läget - att de finns på konsum, ett stenkast bort, och att måste de absolut ha mina, så kan det kanske gå bra det också. Så länge de frågar. Jag tror åtminstone att jag skulle säga ja.
Nu kokar mina potatisar i köket. Och imorgon ska jag jobba. Är inte upplagd för skäll och sura människor, men jag ska komma på ett skämt jag ska dra för dem, genomgående hela morgondagen, föra statistik på hur många som skrattar och kanske be någon dra åt helvete om det skulle spåra ur alldeles. Alltså, jag förstår inte varför jag ens skriver att jag skulle be någon på mitt jobb dra åt helvete, det skulle liksom inte hända. Alla är ute efter dramatik, jag också.
Nu potatisarna, sedan ska jag be Linde mäta mitt ansikte, för att se min poäng. Helvete nu gick brandlarmet, mina potatisar?
Piss out
Hahahaha, PS: Det var MINA potatisar! De är svarta, vattnet bortkokat! Roligaste händelsen idag! DS
jag hade ingen lust med det. Fåglarna började sjunga, och jag var säkert den enda som var uppe på hela Ullis. Jag gillar det. Steg upp vid halv åtta. Konstigt, men det är någon slags tvångsmekanism att liksom börja från morgonen, och ta sig framåt på dagen. Kanske logiskt, men inte för alla - eventuellt. Jag drog (faktiskt) till gymmet idag också. Det var inte lika tråkigt som vanligt, för jag körde bara ett varv. Det lugnade mig något. Fast ibland tänker jag att jag är dum i huvudet som går dit. Egentligen är det vidrigt. Sitta i skabbiga träningsmaskiner där tusen miljoner människors svett har äcklat av sig. Och för att inte tala om rövsvett. Ja, jag behöver inte fortsätta. De flesta gamla tanter, för det är de som oroar mig mest - sitter på handdukar. Konstigt, för bara för att man är gammal så är man väl inte äcklig, men de ler aldrig åt mig, så jag kan inte klara av dem. En dam var där idag, hennes mun går som ett upp-och-nedvänt U. Jag och Linde har konstaterat (eller om det var jag) att för att få till en sådan min, så måste man spänna munnen - alltså, hon vill se så sur ut, och har gjort de så länge att hon inte får upp munnen mera. Det är för jävligt. Kärringar borde le mera, även om de är gamla och fulare än vi som fortfarande är unga. Vi ska ju också bli gamla och ruttna, men jag tänker le åt de flesta tror jag, bara de inte ser döda och likgiltiga ut. Fast det kanske är de som kommer behöva mitt illgula leende. Vem vet. En tjej på gymmet var ganska fet, hennes kille var uppe på dam och sa hej till henne. Hon såg lite missnöjd ut - och det förstår jag. På hennes svarta t-shirt stod det "Duktig", på ena handen hade hon ett bandage - och jag led lite med henne. Det är sådana som hon som får ångest i kroppen, så att det kittlas och utvecklas nervgrejer så att de inte kan jobba, vad heter det nu igen - reautism? Nej, jag minns inte, och vet inte hur det stavas. Men jag önskar henne ett stort lycka till med träningen, det gör jag verkligen.Linde och jag sällskapades lite vid lunch. Jag upptäckte mig själv stå och laga mat helt plötsligt, det kändes lite konstigt, för jag hade nog inte tänkt göra det. Åt asmycket vitlök också, för det kan man göra när man inte har en kille efter sig. Jag skulle säga att det är det bästa med att vara singel. Vitlöken. Linde har bra musik, och just nu lyssnar han på en fransk man, vars mor tydligen var mycket vacker. Den vackraste uppenbarelsen sa Linde, som har lånat en bok om skönhet - den Platonska tror jag bestämt, med någon känd gubbe som har skrivit. Kommer inte ihåg vem. Snygga var de på bilderna iallafall. Jävligt snygga.
Jag minns en bok vi hade då vi var små, en bok om skönhet. Den var helt sjuk. Där stod mått och liknande saker, mått som visade om man var vacker eller inte. Jag tror att Linda bläddrade lite för mycket i den. Man skulle vara smal som en pinne. Tänk om tyskarna kunde bränt den litteraturen istället, fast den fanns ju inte då, men jag tror min tankegång gått fram. Åt helvete med det, och åt helvete med alla skittidningar och modebloggar. Jag avskyr hela grejen med det. Se, Sofie Fahrman i sin vita t-shirt från acne för 3493849:-, nedtill bär hon hennes morsas gamla
jeans, till det en scarf för sjuttitrehundra, och avslutningsvis en liten nätt bag som hon ropat in på en auktion i New York för 74389472348:-. Jag spyr. Den kvinnan har one pose only. Det är förvisso rejält beundransvärt. Haha, eller Von Sydow. Hon sa något så fantastiskt korkat i en intervju. Jag tror det var något i stil med "Jag kommer från ett arbetarhem, mina föräldrar jobbare jämt". Men, som med allt annat, något ska det finnas idioter till. Vad vore annars världen.Tidigare var jag hos Anna, vi bakade rabarber - och hallonpaj, eller Anna var in charge of det, jag vispade vaniljvisp. Jag fick sköta scannern på ica, det var skoj. Vi hade mysigt och roligt, drack kaffe och ute regnade det lite lätt. Det är härligt med ledighet, för allt flyter liksom samman till en enda stor härlig sfär. Jag älskar det. Glida omkring som om livet bara gick ut på att ha det skönt, och käka rabarberpaj med Anna. Jag satt i hennes fönster och hon satte på Eva Cassidy - och ute duggregn och fula fåglar som drog maskar ur deras fina bon.
Karkan ringde från Stockholm, hon är hemma över helgen för det ska ordnas bröllop. Hon har det gött men arbetsamt i Brighton. Vi hade ett trevligt samtal genom kön på konsum och cykelvägen hem till Ullis. Egentligen gillar jag inte konsum, men idag gjorde jag det. För jag köpte nya ekerdekortationer, och de hade höjt priset på dem till 29.90, men fan vad de är fina. Och jag ska erkänna, att kommer någon liten mås och tar dem för mig igen, då ska jag tälta utanför min cykel, så att jag får prata vett med tjuven. Eller så kan jag ju skriva en lapp till honom/henne redan ikväll och förklara läget - att de finns på konsum, ett stenkast bort, och att måste de absolut ha mina, så kan det kanske gå bra det också. Så länge de frågar. Jag tror åtminstone att jag skulle säga ja.
Nu kokar mina potatisar i köket. Och imorgon ska jag jobba. Är inte upplagd för skäll och sura människor, men jag ska komma på ett skämt jag ska dra för dem, genomgående hela morgondagen, föra statistik på hur många som skrattar och kanske be någon dra åt helvete om det skulle spåra ur alldeles. Alltså, jag förstår inte varför jag ens skriver att jag skulle be någon på mitt jobb dra åt helvete, det skulle liksom inte hända. Alla är ute efter dramatik, jag också.
Nu potatisarna, sedan ska jag be Linde mäta mitt ansikte, för att se min poäng. Helvete nu gick brandlarmet, mina potatisar?
Piss out
Hahahaha, PS: Det var MINA potatisar! De är svarta, vattnet bortkokat! Roligaste händelsen idag! DS
