Idag ringde det där förbannade jobbet igen. Två gånger. Jag hörde hur vinden ven ute. Svarade inte. Pallade inte. Och för den delen ringde de vara typ fyra signaler, så jag hade nästan ingen chans att hinna. Rent logiskt, eller vad man ska säga.
Vet inte vad jag gjorde sen. Är ju det här med att vara ledig. Eller just det, jag beställde manusboken, och skulle precis logga in på kurshemsidan när något annat kom emellan. Tror det var Sylvia Plath:s samling "Ariel" som snodde min uppmärskamhet. Ärligt talat tycker jag att det var helt ok, och det tror jag att min lärare också hade tyckt. Om han var jag, alltså.
Linde läste dikter av Dag Hammarsköld för mig innan, det var mysigt och han är duktig på det. Sedan frågade jag om han hade något av Majakovskij, och det hade han. "JAG" kom han ut med efter en vända i rummet, och så läste han lite. Den där Majakovskij och jag, vi hade blivit ett jävla par. Fan vad kul vi skulle haft det. Synd att han sköt sig, och synd att han hade varit en skrumpen gubbe om han levat idag. För det hade ju inte jag och min utseendefixering klarat. Undrar om han ens hade kunnat ligga med mig, annars hade jag ju fått ha lite vid sidan om. Fast det klart, det hade vi säkert löst, jag och Majakovskij. Om han hade levat.
När jag var liten ville jag vara en indian, jag ville ha två långa svarta flätor och skinnkläder. Sedan skulle jag vara helvild och kuta runt huset tills jag blev törstig och fick saft av mamma. Jag kom att tänka på lite saker idag, Isse ringde och frågade lite konstiga matlagningsgrejer. Det gör hon ofta nu för tiden. Jag svarade och hon sa bara snabbt och utan att säga hej "hur delar man en palsternacka på längden, och hur ser den ut?". Det är sedan hon arbetar för de där grisarna i Täby. De ska ha palsternackor till höger och vänster. Men de gillar inte korv. Och jag gillar inte dem, för de är grisar - som sagt.
När jag och Isse var små lekte vi Batman. Jag var givetvis Batman och Isse Robin. Vi tog stora badlakan och fäste med klädnypor runt halsen. Det var fantastiskt roligt. Sedan gick vi ända till lekparken i den utstyrseln, och jag minns det kändes som om erövrade vi världen med varje steg vi tog. Det var tider det. Bra tider.
Karin ringde från Brighton. Hade en bok som skulle till SoL, och Martina hade fått böter på den. Tog Karins nyckel och hämtade boken, gick en promenad och droppade den på bibblan. Det var inte en käft där. Helt dött. Jag gick hem igen, eller först gick jag till fruktmannen och köpte mat. I svarta mjukbyxor, mammas Fristads t-shirt och fjällrävenjacka. Shit vad pimpad jag kände mig. Men shit, vad gött det var. Jag gillar mina degiga kläder, fast jag önskar jag kunde gå längre i klackskor.
Det är inte det att det inte går. Det gör så jävla ont bara. Jag och Anna har bestämt, eller typ bestämt att vi ska ta våra jävla klackskor och gå runt i Malmö en dag, lite som två filmstjärnor. Ska promota att vi bryter på engelska också, det vill hon säkert. Kanske skulle hitta på låtsasnamn... ja, vi får se.
Ikväll var det allsång på skansen. Det gör mig en aning deprimerad. Inte så farligt alltså, men lite. Det kommer verkligen aldrig ta slut. Programledare efter programledare kommer att leda skiten, tills det inte finns några människor kvar. Eller så tar tv4 över, och sedan tv4+, och sedan finns det ingen som tittar för att det förstörs av all reklam. Lite som bingolotto, eller något.
Jag är full av goja. Full av vattenmelon, Full av överskottsenergi (jag lovar att jogga imorgon).
Imorgon är det jag och mina kära autister igen, det ska bli kul för det var länge sen jag var där.
Oj! Nu ropar någon från sängen! Shit, jag måste verkligen gå!
Äsch, jag skojade bara. Den enda som ligger där och trånar är Theo. Men jag ska säga en sak, han är inte sämre än någon annan - även om han är en nalle.
Peace
