Jag har blivit lite snuvig, blev faktiskt det just nu när jag satte mig vid datorn - och jag behöver bara slå ner blicken för att förstå varför. Sjukt dammigt. Det var väl inte så sexigt att skriva det här, men det ger jag fan i. Ja, nu kanske det framgick att jag är lite hetsig idag. Det stämmer. Fast det är jag ju alltid.
Nej nu ska jag inte vara sådan.
Skolan är slut och sommarkurserna igång, skolan är alltså inte slut för min del. Fast jag är lite seg nu så jag gör bara det jag måste. Shit vad dryg jag är.
Jobbade hela helgen. Det var kul men jag kom på varför jag hatälskar det jobbet, för många kärringar är så sjukt otrevliga. Ja, vissa gånger kände jag bara för att hälla koppen med kaffe de höll i handen rakt i nyllet på dem. Det skulle just ha sett ut det. Men fan, vissa skulle behöva det. Karin har åkt till Brighton, det är kul för henne men tråkigt för mig. Fast hon kommer snart hem igen, tiden går ju så fort vet ni. Linde är lite tokig, för han åkte till Tyskland och gjorde några hyss och hade skojigt. Det tycker jag är bra, man måste göra hyss. När jag och Axel satt och åt glass på "per tutti" i måndags gick en familj förbi. Fadern hade sin lilla son sittandes på axlarna, och pojken som kanske var 1,5 år glodde så jävla mycket på oss. Med stora ögon. Och shit, vilken lust jag hade att peka finger åt honom, inte för att vara elak - utan för att jag ville att han skulle minnas mig, och när han växte upp och blev äldre - när han förstod vad ett finger i ansiktet betydde - då skulle han tänka på mystiska mig, sittandes där i min gröna fjällräven - och vem vet, han skulle kanske söka upp mig och vi kanske skulle falla pladask för varandra. Fast nu ska jag inte gå så mycket i förväg. Jag pekade ju aldrig finger, för brevid mig och Axel satt ett par som såg ut att nyss ha träffats. De verkade ledsamma, för de gav varandra en puss då de fick syn på varandra, sedan sa mannen "jag tar nog bara en kula idag" - han måste haft brist på saker att säga - och om jag varit kvinnan skulle jag tryckt glassen på hans nystrukna skjorta och gått.
Det är en sak som stör mig idag, och det kan vara därför jag är lite extra retlig. Jag behöver min pincett, och jag har letat och letat - men jag kan inte hitta den! När jag för tredje gången tittade i badrumsskåpet tänkte jag att jag behöver små koppel till alla mina saker. Jag är kanske lite senil, för jag glömmer så lätt. Fast det finns säkert något positivt med det också. Det är jag säker på.
Igår färdigställde jag min nätbok om gud. Jag gillar den och kände mig stolt. För det får man göra även om det gäller saker man själv har gjort. Så det så.
Tyvärr har jag vänt lite på dygnet, det kan säkert också påverka humöret. Jag brukar ju alltid vara en sådan liten ärta! Eller så är det kaffeabstinens. Men jag vet inget tråkigare än att sätta på en kanna kaffe till sig själv. Då är jag hellre utan och får svettningar och migrän. NU vet jag! Det är drömmen jag hade inatt också, som har påverkat mig! Jag drömde att jag skulle gifta mig. Och dagen för giftemålet kom, och jag var hela tiden försenad, klockan var 12.30, jag hade en timma på mig att göra iordning mig - hade inte ens någon till hjälp! Då kom jag på att om jag skippar att duscha håret, då kommer jag klara det! Det slutar med att jag står i duschen och råkar duscha håret, liksom utan att tänka efter. Sedan gick allt på rewind en gång till. Jag var uppstressad, klockan 14.30 - ska duscha och tänker på frisyr och makeup. Klänningen är fin och vit, slöjan vet jag inte vart jag gjort av. Tanken slår mig att jag nog ändrat mig, jag vill inte gifta mig! Jag tänker på killen som är mannen i drömmen, någon jag inte vet vem det är på riktigt - men han är snygg, han är snäll och jag vet vi nog skulle få det bra. Men jag känner att jag ändå inte vill gifta mig, för vi har bara varit tillsammans kanske 9 månader, och jag minns tankegången jag hade - det är sedan, efter den gränsen det antingen blir bättre eller går utför - så jag vill ju vänta lite till. Katastrofen går igenom mitt huvud - kan ju inte stå där i kyrkan och säga nej! Sedan tänker jag på Paris Hilton, jag har fan ingen aning om varför, men en löpsedel går högt igenom min skalle "Paris förhållande höll bara 3 månader, skiljer sig nu....", detta får mig att andas ut lite, jag kan ju skilja mig imorgon. Jag minns jag frågar mamma, eller jag säger jag har ändrat mig - hon säger att det är det dummaste hon hört. Då får jag mer panik. Bröllopet ska vara 17.30, vilken konstig tid! Jag tror att jag gör iordning mig, fixar hår och allt, sedan ska jag gå till kyrkan - då tappar jag bort mig runt byggnadsarbeten, stora hålor och maskiner. Jag tänker lite på min snälla man, som jag ska skilja mig ifrån imorgon, sedan vaknar jag.
Ja, nu kanske man kan förstå att jag är lite lätt uppstressad och grinig idag, när jag inte ens fått en lugn natt. Jag säger då det. Men jag har lovat mig själv en sak, att när jag blir gammal kärring, då ska jag ge fan i att gnälla på alla andra. Och om det är någon som tar hand om mig och ska duscha mig, då ska jag ha en handduk - inte fem. Och om någon ska göra mitt kaffe, så ska de få göra det precis så som de har lust. Och om någon ska ge mig syrgas - då ska jag själv säga till när det är klart. Jag lovar er.
Peace out!
