torsdag 26 augusti 2010

min syster har sagt

Min syster tycker att jag skulle passa bra som terapeut. Hon säger att hon riktigt kan se mig i den ena fåtöljen, sittandes med en förstående min. Ibland nickandes. Och jag skulle antagligen ha håret uppsatt, kanske lite snurrat på sidorna. Så skulle jag också ha en portfölj, en i läder och ganska dyr, kanske kavaj och pressade byxor. Så skulle jag säkert inleda diverse relationer med mina patienter. Detta skulle givetvis göra mitt arbete svårt för mig, men jag skulle säkerligen se mitt handlande som något gott. Fast jag skulle nog innerst inne veta att det inte är verkligt rätt och bra. Men min syster tycker ändå att jag skulle passa bra som terapeut. Men jag tror inte att hon känner till, hur jag somliga gånger skulle slumra till, med ansiktet i handen, hur jag somliga gånger skulle börja tänka på min tandläkarskräck, behöva hålla mig för skratt eller kanske vissa gånger bli riktigt rädd för hur sjuka vissa av mina patienter skulle vara. Kanske skulle vissa av dem börja förfölja mig, och jag skulle behöva byta portkod, byta lås och nycklar, för att jag varit så korkad och bjudit med en del av dem upp i min flotta lägenhet. Det skulle givetvis inte min syster veta om, och jag tror att det är därför hon tror att jag skulle bli en bra terapeut. Eller så beror det på hur förstående jag är. Hur jag skulle sitta där i min fåtölj, en mycket dyr sådan - ty man sitter ju ned så mycket i det terapeutiska arbetet. Mitt hår skulle vara hårt draget bakåt, kanske i en knut. Jag skulle bära sofistikerade glasögon och måla mig endast lätt. Jag skulle ha ångkokta grönsaker till lunch, eller kanske skulle jag gå ut med min sekreterare - som jag till en början varit en aning missnöjd med, men som sedan skulle bli en riktigt bra väninna. Eller så skulle min sekreterare vara en mycket snygg man, som var i en dålig relation. Under dessa luncher skulle han ventilera sina problem, och vi skulle sluta upp på någon toalett någonstans. Det hela skulle säkert sluta med att jag själv gick till en terapeut, som gick till en annan terapeut och vi skulle väl ligga med varandra hela högen, för att ventilera för att vi mår dåligt och vi skulle säkert ge varandra en mycket dålig tröst. Hursomhelst, om jag nu skulle vara en bra terapeut, så kanske jag skulle vara en bra terapeut. Det tror åtminstone min syster. Jag har två systrar.

Jag ryggar alltid tillbaka när folk säger att de ska flytta ihop med varandra. Det är mitt problem och det är jag väl medveten om. Han trodde att allt skulle bli bra om vi fick ett barn. Det visste jag att det inte skulle, så vi fick inget barn. Han trodde att allt skulle bli bra, om jag gjorde som han sa, men jag kunde inte det, så det blev inte bra. Det kanske är jag som har problem, fast det tror jag inte, så det är väl - isåfall - det som är problemet. Om jag skulle gifta mig skulle jag få panik.

När jag åkte hem med tunnelbanan idag såg jag sur ut. Det brukar jag göra. Inte för att jag var sur, eller för att jag är det speciellt ofta. Men idag var det någon som fjärtade hela tiden, hon mittemot såg ut som en levande död och det sprang på så många fjortonåringar att jag inte kunde annat än att verkligen inte längta tillbaka till den åldern. Det kanske är det som är mitt problem. Att jag tänker på så mycket skit. Imorgon ska jag bara tänka på kläder, smink och nya skor. Jag lovar på heder och samvete. Om min syster visste om allt detta, så skulle hon säkert be mig att uppsöka närmsta psykolog. Fast, jag skulle nog bli en ganska bra terapeut. En uppskattad och snäll åtminstone.

onsdag 25 augusti 2010



Ofta har jag undrat vad oordningen beror på. Det sägs att man kan göra mycket effektiva listor, att-göra-listor. Det handlar inte om att jag inte har tid. Mitt namn betyder "de levandes moder". Jag kan inte förstå tanken bakom detta. Det är den hebreiska betydelsen, alltså. Än mindre förstår jag nu när jag vet det. Mitt namn är väl inte hebreiskt? Det finns några högar jag mycket väl känner till. Sedan finns det de som för mig är totalt främmande, trots att vi lever så tätt inpå varandra.

Igår fick jag ett mycket märkligt samtal. Jag vet inte varför jag fick det. Det sades nog inte så mycket. Men jag vet vad jag vet.
Resten då, ingenting nytt. Jag har inte gjort några fantastiska bakverk. Fast förra veckan var P här och vi gjorde världens största lasange. Jag blev trött i armen för att jag gjorde så mycket bechamel, och var tvungen att vispa den i säkert 30 minuter. Det regnar ute idag.

tisdag 24 augusti 2010

den ryska dockan

När man ser tillbaka på vilka ordval man rakt igenom har så blir jag trött i huvudet. Det går mycket dåligt för mig att dra ner FC, det har gått från att jag känner mig som en hacker, till att jag känner mig som en idiot. E kom hem nu och jag är förkyld. Jag kan inte sätta fingret på om jag vaknade inatt för att jag hade feber, eller om jag vaknade inatt för att jag drömde mardrömmar. Om sanningen ska fram så är det väl förvisso skit sak samma. Kycklingfíle, det är tur att jag inte är vegetarian. När jag försöker visualisera middagen efteråt, så får jag så många syner i mitt huvud att jag inte vet om jag har lust att kräkas eller hugga in. Skall den vara marinerad, eller lite lätt kryddad, ytligt alltså. Eller skall den vara uppskuren i fina bitar (kanske sådär på snedden), eller kanske tärnad? Hursomhelst så mår jag lite lätt illa av kycklingfilén. Tänker mig en lätt glänsande, perfekt formad filé som bara väntar på att bli uppäten. Det där med middagar, en liten matbit efter en begravning kommer jag då aldrig förstå. Förra gången stod budapestrullen mig upp till pannbenet. Visserligen var det hennes favoritbakelse. Men det förändrar ingenting.

Det är varmt men jag är förkyld ändå. Kanske inte så värst farligt, och jag ska snart gå ut i vilket fall. Mitt dåliga humör (jag kanske har PMS) smittade jag M med också. Hon hade plockat lite svamp på landet och jag borde verkligen börja springa igen. Ibland tänker jag på mina bröder, när de var små. De är längre än vad jag är nu. Och jag kommer aldrig att växa om dem. Jag måste beundra att han har gjort det han sa att han skulle. Och att punkten nu är satt. Jag ska försöka andas ut och städa min garderob. Snart flyttar L in och jag hoppas att vi inte skall bråka. Det kommer vi säkert göra. Åtminstone jag med henne. Detta blev förvirrande.

Såg recensionen av Ann H:s bok i DN. Jag gillar henne och kommer nog aldrig glömma hennes break på Peter W. Hon målar läpparna fint och det borde jag också göra nu.

lördag 7 augusti 2010

vi rensar och slänger

Pappa och jag gick i skogen igår. Till kohagen och mammas gamla ställen. Vi brukade alltid hitta där när vi var små, kom hem med kassvis av svamp. Numer har säkerligen några halvbenta kärringar med hundar som är tränade för att leta svamp tagit över. Jag borde ha förstått det. De lämnar dumma spår efter sig, men klarar antagligen inte av att gå där det är antingen för sumpigt eller för mycket gamla fällda träd liggandes. Rätt åt dem, de ska ge fan i min mammas svampställen. Nu ligger kantarellerna sedan några dagar på en bricka på balkongen. Kanske rensar jag dem imorgon.

Idag var min syster på ett till en början väldigt dåligt humör. Det mesta gick väl över under dagen, men jag måste ändå säga att hon är en mycket avancerad människa att umgås med sådär på tu man hand. Hon är med barn och har blivit ganska stor men inte fet. Det blev aldrig mamma heller så jag tror inte att det kommer synas så mycket på henne. Vissa går tydligen upp 35 kilo i bara vatten, eller att de svullnar upp eller liknande. Jag har alltid, vad andra än sagt - trott att det där beror på att de gravida äter lite för mycket, och att de tänker att de måste äta för två eller fler ifall om att det skulle vara tvillingar/trillingar osv. Men jag skall inte säga för mycket, rätt vad det är så kanske det är jag som sitter där med 35 kilo vatten i fötterna.

Min morbror hade mycket skägg, ett tält, en kamera och var felaktigt kristen så vitt jag vet. Han drack mycket vin och målade träd och växter. Han drejade krukor och gjorde lerduvor som han glaserade i olika färger. Han var en snygg karl men fick aldrig några barn och sedan gick han och dog. Kanske en sån där konstnärsdöd. Pappa har berättat att farfar hade 15 syskon och bodde i ett litet torp med hela familjen. Eller så var det farmor som hade 15 syskon, om inte möjligen till och med 20.

Min pappa vill ha ett litet antikvariat. Han gick alltid på auktion när vi var små. En gång i tiden tänkte han köpa sig en spelkiosk och sälja lotter till hela stan. Han har berättat att han räknat på det där, och kommit fram till att det skulle blivit mycket lönsamt. Fast helst skulle han nog vilja ha ett hus på franska rivieran. Där kanske man skulle kunna ha ett litet antikvariat.

Min mamma och moster var då de var unga på en resa i Spanien. Mamma var nog bara 17 år, och råkade glömma sitt pass i en blomkruka när hon skulle gå igenom kontrollen. Min moster har berättat att mamma var så flygrädd att hon var tvungen att dricka drinkar på planet. Mamma köpte spanska dockor och min moster en stor päls, den finns kvar och väger säkert 100 kilo.

Jag kan inte riktigt bestämma mig. Antingen bestämmer jag mig för att inte gå runt i nattlinne och gummistövlar, utan något mer chict - eller så ger jag fan i det och går runt och dräller som en bonde. M tyckte att det var skönt att se att jag var som vanligt även om jag flyttat härifrån. Det tycker jag också. Det ska vilja mycket till tills den dagen jag ligger och vräker mig i något gammal rör i tyger som knappt skyler mig. Och det tycker jag är ganska soft. Soft är ett ord som blir rött när man skriver det. Kanske är det mitt mest moderna ordval. Jag vet inte mer och mina linser har börjat skava.

onsdag 4 augusti 2010

ingenting rör sig

Han har slutat lyfta på luren. Husen ser likadana ut och gräset är grönt och ingenting är nytt. Förutom att antalet jumbo-cpn har fördubblats då möjligen. Det är inget smart ställe att vara på. Det finns en ny matbutik. Det är lätt att hitta därinne. Pappa köpte en stor vattenmelon. Imorgon ska han laga grynkorv. Min bror undrar varför stockholmare ska vara så jävla speciella att de inte säljer grynkorv. Jag förklarade att det är ungefär samma sak som att vi inte kan köpa palt här.

Jag försöker hålla mig undan men det är svårt. Jag har inte på dessa månader lärt mig några punchlines som jag kan späda ut detta med heller. Det slutar med att jag köper biljetter till olika städer. Sedan åker jag dit. Jag och pappa träffade på en gammal granne förut. Han lever ensam och har ett eget företag som han driver hemifrån. Han handlade the-bröd, små chokladglassar som egentligen är för barn, billig juice och min pappa säger att han är miljonär.

Det stod klart att K. ska få ligga bredvid mamma. Jag tror inte att det var så mycket att bråka om och platsen var ledig. Min bror har rakat skallen och kommit till level 81 på WOW. Fast han säger att det är ganska lätt att göra det. Min pappa dricker kaffe på kvällen, han tar fram lakan men har inget balsam hemma. Han tycker om att pilla tänderna med tandpetare och det gör jag också. Han ordnar och fixar och donar och sätter på kaffe. Jag har lite ont i magen. Vattnet här smakar friskt och perfekt. Tidningen är ganska dålig men väldigt stor. I. har flyttat till en ny lägenhet och ska få ett barn. Hon har en kille också. De har ett akvarium tillsammans, som hon köpte in sig i. Hon säger att hon har några guppys. Det är bevisat att fiskar har ett mycket bra minne. Pappa har sagt att på Gran Canyon så kan man gå ut på en glasskiva och se hela vägen ner. Han säger att det är 4000 meter. Jag ska inte tipsa om något, men pappa ska dammsuga.