Stockholm. Jag tror att den här stan förstör somliga personer. Ibland längtar jag hem till bygden. Till det som var enkelt och lugnt. Till skogen och till hästarna. Det fanns en enda väg, som ledde till allt. Här spretar allting. Det verkar som att vi inflyttade, antingen fumlar bort oss, eller äter upp allting. Gränsen är kanske hårfin. Jag vet vilket sida jag inte trivs på.