Veckan i Stockholm var bra. Jag har ingen lust att skriva här. Det handlar om att jag känner mig tvingad. Jag skrattar lite åt mig själv när jag skriver så. Usch, vilken vecka. Mamma är för sjuk för att jag ens tänker skriva det här. För jag vill inte ens ta i det ordet, med pincett eller längsta pinnen. Mitt rum ser för jävligt ut. Som en jävla knarkarkvart. Jag har inte ens frukt härinne som skulle kunna döda misstankarna om att jag verkligen gick på droger. För knarkare köper väl inte frukt?

Jag sov dåligt för jag hade ingen lust att sova. Sedan vaknade jag dåligt för jag hade ingen lust att vakna. Sedan ringde mobilen och jag hade ingen lust att svara. Men jag svarade ändå. Precis som jag skriver här nu. Jag har ingen lust, men jag gör det ändå. Idag är jag en jobbig människa. Imorgon också.

Fast det hände en skojig sak idag! Eller ett par. Jag ska vara statist i Ulf Malmros nya film. Det blir nog roligt. Då får jag ha en bröllopsklänning, tror jag. Det verkar fint.

Fast å vad jag är trött på alla snobbar. Ibland önskar jag att de förblev ensammast.

Nu ska jag ödsla tid
på något annat.