En präst skulle antagligen sagt; "Så är livet, vi föds och vi dör". Och jag kan inte komma på något annat än att jag tycker att det stämmer. Jag skulle antagligen försökt hitta ett kryphål där jag kunde sitta och käfta emot i en kvart, om jag inte tyckt att det stämmer så bra. Först föds man, sen dör man och det är inget mer med det. Min vän M har sagt att han inte är rädd för att dö, utan att han försöker leva livet varje dag, och det är ju bra. Att man lever livet varje dag. Att han inte är rädd för att dö. Men jag undrar, eller jag tänker snarare - att när man vet att man ska dö, så tror jag ändå att man inte inser det - och därför inte blir rädd. Fast, så kanske man inte kan säga. Men jag minns när jag talade med m. på telefon, två dagar innan. Hon sa att allt var bra, och att jag inte skulle oroa mig. Fast, det är inte samma sak som att inte vara rädd, i och för sig. Men L. sa att det inte verkade så, som att hon var det. Hon verkade så lugn. Men samtidigt så måste jag tro att hon verkade så lugn för att hon ville skydda. Hon ville inte att vi skulle bli rädda eller ledsna. Tänk om hon legat i sådan dödsångest att hon med blicken flackat omkring i taket med helt uppspärrade ögon och bara skrikit. Då hade jag blivit rädd. Och kanske än mer ledsen, det låter ju också märkligt att skriva på det viset, men det jag menar är att det hade blivit - och känts än mer hemskt då, mer orättvist och jag hade lidit så med vetskapen att hur denna människa än vill leva, så får hon inte det. Men jag får, men hon får inte. Och det vet hon. Inte för att hon för den sakens skull skulle varit avundsjuk. Jag tror att jag skulle fått panik.
Många tycker att jag är mycket uppkäftig, speciellt ute. De flesta, speciellt min farmor tycker att jag använder för många fula ord Jag tror att min chef tycker att jag använder för hårda ord. Idag sa jag knulla av någon outgrundlig anledning, då sa hon "vad sa du" och hörde först vad jag sa när jag sa "..eh jag menar ligga". Men knulla och ligga är ju samma sak. När jag var liten var det förvisso inte helt fint att säga knulla heller. Det sa jag givetvis ändå, så ofta jag bara kunde och i de mest opassande sammanhang. Jag menar förstås inte att detta är det enda jag rapar ur mig, för så är inte fallet. Man säger många ord på en dag och när jag var liten så ville jag ha en maskin som räknade ord, och skrev ner dem. På kvällen skulle man enkelt kunna printa varenda konversation och ord man sagt på dagen. Så ville jag också spela in mina drömmar, så att jag skulle kunna se på dem dagen efter.
En gång för mycket länge sedan försökte jag förklara för min far att jag såg varenda veckodag i färger och former. Han tyckte att det lät konstigt tror jag, för han tappade fokus ganska tidigt in i mitt utlägg. Jag gör fortfarande det, fast färgerna har ändrats, det har formerna också. Det har min kroppsform också gjort, för jag har inte varit på gymmet på mycket länge. Men jag tänker att det står kvar, att det alltid kommer att göra det - så jag går dit nästa vecka. Eller kanske imorgon.
Många säger att jag blivit mycket lik mamma. Det har jag nog också, om jag inte alltid varit det. Vad jag aldrig kommer sluta påpeka är att jag faktiskt har mindre näsa. Jag minns i småskolan, en tjej som heter L. hade en potatisnäsa. Jag tror att hon sa att jag också hade det, och att jag verkligen borde skaffa tandställning, en av mina framtänder stod ut lite mer än den andra. Idag vet jag att hon var arg på mig för att någon som hon ville ha chans på, och faktiskt fick - var kär i mig hela tiden. Han skulle fråga chans på mig en gång i korridoren. Då bad jag honom fara åt helvete. Det värsta var nog att jag var hopplöst kär i honom också. Mycket, mycket länge. Men jag tror inte att jag är det fortfarande. Nej, det är jag inte. En gång läste jag L:s dagbok, jag fick det om jag lovade att inte berätta för någon vad som stod däri. Dagen efter i skolan var det en av de första sakerna jag sa, minutrarna innan fröken B. kom in i klassrummet, alla hade satt sig någorlunda tillrätta. Då sa jag det. L. flög upp som en klumpig katt och luggade mig då, minns jag. En annan gång satte jag i smyg tejp i A:s hår. Hon var frökens älskling och kunde matte mycket bättre än jag. Jag tyckte aldrig om henne, och hon tyckte inte om mig när hon upptäckte tejpen. En annan gång, en gång när jag ville vara snäll, då la jag ett fyrkantigt bokmärke på J:s bänk. De fyrkantiga bokmärkena samlade vi båda på. Han mest på djur, och jag på allt möjligt. Speciellt hästar. Just denna dag lade jag alltså mitt finaste på hans bänkplats. När J kom dit och upptäckte detta måste han ha förstått att det var jag, och kastade det flyktigt ifrån sig, jag tror till och med att han lade det tillbaka på min plats. Som om han medvetet ville göra mig ledsen. Jag tror att det kan ha att göra med att jag, den där gången i korridoren bad honom att fara åt helvete. Men jag är inte riktigt säker.
Hemma hos min moster lagade vi alltid mat. När jag och min syster kom dit tittade vi alltid i hennes klädgarderob. Det var där den mycket omtalade "miljonären" eventuellt skulle gömma sig. Min moster påstod alltid att han "just gått", precis innan vi kom. Vi letade och letade, men vi kunde aldrig hitta honom. Min moster skulle en gång göra en tårta. När vi skulle äta denna tårta upptäckte hon att hon, istället för att blanda socker i vaniljsåsen - använt salt. Detta var naturligtvis oätligt. Hon tog då tårtan och skrapade bort den salta vaniljsåsen, för att ersätta den med sötad sådan. Jag minns inte hur tårtan till slut smakade. Hon var mycket stolt över sin kropp. Den spektakulära xxx-räva var någonting som var utmärkande för släkten. Jag tror att hon syftade på den litet för stora svank hon, och vi samtliga får bära runt på, samt den något överdimensionerade baken som blivit typisk för oss alla. Så brukade hon också alltid gå runt i bh, vit i spets. Hon var mycket stolt över just dessa delar av sin kropp. Jag och min syster fann detta mycket underhållande. Vi satte papiljotter och klädde oss i min mormors långklänningar - ja de enstaka som fanns kvar. Vi målade oss med C:s smink och jag försökte då och då bada hennes katt. Det slutade alltid på fel sätt. Somliga gånger satt K uppe hos min moster. Men jag såg honom mycket sällan, sedan försvann han. Även om de var syskon så kan jag inte minnas några likheter, förutom att de båda, då och då fascinerades av gud och jesus. Och att måla. Min moster lärde mig att göra vaniljbullar, att steka kött och kyckling, att göra citronsås, piroger och paj. Jag tyckte om mitt hår efter papiljotterna, det kändes alltid så skruvigt och lockigt och jag kände mig som en riktigt söt flicka. Inte en sådan som säger knulla, fan och fula ord. Vi fick till och med leka med min mosters porslinsdockor och vissa fredagar sov vi över och tittade på film hela nätterna. Min moster hade alla kanaler man kan tänka sig.
