niente och

Jag upphör inte att förvånas över någonting. Gud, jag måste gå till gymmet. Nu har jag åtminstone bytt ut cigaretter mot snus. Det är så märkligt tycker jag, hur hon eller hon eller han, som prytt något nummer med antingen en naken eller halvnaken kropp - ur de kan finna sig själva ha ett annat värde än de andra som ingen känner igen. Eller hur hon endera smörar för mig, endera snackar skit och är dryg. Inte kunde hon väl tro att det var mig hon skulle söka jobb hos, vid ett senare tillfälle. Fyfan, idag skriver jag som om jag satt med någonting byråkratiskt (om man bortser från svordomarna). Jag tror att alla skulle må bättre av att svära mer. Och alla skulle må bättre av att inte vara så jävla fega. X kom in på jobbet för några dagar sedan. Han ville mest ingenting förutom att säga att jag var vacker. Sedan gick han.

ich denke an die anderen

Det är ju så svart här att jag vill gå och lägga mig. Hur vore det inte med lite spots och sånt, och lite fräna bilder typ från när jag är på toaletten, eller när jag just ska gå ut och ta en öl och redan druckit några glas vin hemma eller när jag är alldeles nyvaken och trycker bort snoozen? Gud, det vore härligt! Sedan skulle jag börja säga sådanadära punchlines. Fast jag vet inte riktigt vad det är, bara nästan. Kanske skulle jag också bjuda över alla mina vänner på frukost. Ja, kanske skulle vi ha knytkalas i min säng.

Idag när jag gick till jobbet måste jag ha varit på ett fasligt humör. En istappsman fick min uppmärksamhet efter ett lite för sent tag, då jag promenerade på en trottoar, där de röjde is på huset ovan. Han gormade åt mig att byta sida, när jag mest tog ett steg utåt gatan och fortsatte gå. Jag blev alldeles heltokig på att han röt åt mig, visserligen hade jag musik på också, så han var ju så illa tvungen. Hur som helst så höjde jag rösten och sa åt honom att de "får väl spärra av om man inte får lov att gå på trottoaren och inte stå där och skrika..". Då svarade han mig att det var just därför han stod där, för att man inte fick gå där. Vilket kanske förvisso utgjorde någon form av förståelse. När jag matat ut min arga kommentar så kontrade han med "vakna lite va...". Då blev jag ännu argare och sa åt honom att jag "ÄR vaken!". Nu när det är kväll och jag tänker på det så är det mycket olikt mig att bete mig på det viset. Jag som i vissa fall är en riktig ärkemes. Börja gapa ifrån åt farbröder som vill skydda en från is. Jag hoppas verkligen att jag inte förstörde hans dag, eller på något sätt gav honom belägg för att unga tjejer i svart päls är dryga. Det var ju trots allt påväg till min första arbetsdag på nya jobbet allt detta hände. Vem vet, kanske var jag lite nervös.