:action

Läste det tidigare av mig innan. Jag verkar ju alldeles förvirrad och paranoid. Det är nog bra att jag ska vara ifred nu. Från ingenting, så köpte jag för ett par dagar sedan ett (nu kommer det! ett make-inlägg) rosa läppstift. Hon i butiken tyckte att jag skulle köra på ett riktigt mörkt, kanske brunt. Hon sa att det är "...när det är som mest fel, som det blir rätt". Förstår inte hur hon fick ihop det där, och köpte det enda hon inte tyckte att jag skulle köra på. Det var snyggt, och skär sig med mitt hår. Antar att det också är fel, sådär fel - att det blir "rätt". Hittade G:s gamla t-shirt som jag fick förra året. Den är snygg och blå. Klippte sönder den, för att den skulle bli mer "fel". Hittade också mina gamla jeans, de passar tydligen igen, men sprack i röven när jag satte mig på huk. Hade på mig dem idag ändå, då sprack de ännu mer. Men, jisses - det känns så rätt.

Jag älskar att bo här hos M. Skulle säkert kunna göra det tills jag blev en gammal gumma, om jag fick. Kanske blir steg två för mig att sätta in en kontaktannons i dagens tidning. För att liksom göra allting lite mer spännande. Sedan skulle jag ha brevkorrespondens med de svar jag får in. Jag är himla bra på att grotta ner mig om någonting går kasst. Ska nog börja lyssna lite mer på vad de omkring mig säger. Bara för att en person av tio inte gillar mig, så behöver jag ju inte börja lipa. Det finns ju nio stycken kvar då, som varenda en avgudar mig. Låt gå då, om jag är som jag är. Om jag tänker lite mer än andra. Det vore ganska opepp att vara en av alla, som inte gör det.

Jag kan redan höra hur det låter "...tjejen jag datade innan, hon typ försökte analysera allt. Alltså, trodde att hon kunde förstå sig på alla människor. Hon var rätt schysst, men vi hade inte så mycket gemensamt. Så slutade det med att vi kollade på någon serie tillsammans, eller hon ville mer än jag. Fast det funkade inte, jag kände att vi blev mest som vänner. Fast det ville inte hon, jag tror att hon var konstig. Ibland var hon lite creepy, hon hade nog inte haft det så lätt. Sa att hon ville låsa in mig på hennes rum och sånt. Det klickade liksom aldrig. Du vet, äh hon var bara konstig. Inte som du..."

Och jag säger "...snubben jag träffade innan, han dumpade mig två gånger om. Det tog typ fem månader för honom att hajja, att han inte kände någon kärlek för mig. Jag tror att han hade typ problem, ena dagen var han på som fan - du hajjar grejen va, liksom kärleksfull som fan. Andra hade han stängt av. En typisk kicksökare. Rastlös. Vilsen. Han var raka motsatsen till dig. Fast, vi hade nog inte så mycket gemensamt, kanske. Du vet, man kör ju igång sådana efterkonstruktioner, för att det känns mindre då. Så ville han bli polers, ja typ för att han tyckte att han kunde snacka med mig. Men, det ville inte jag. Jag kanske var kär i honom, fast det fick jag aldrig reda på, och det spelar ingen roll längre."

Jag ska vila mig, och låta dem hitta varandra - istället för att försöka stänga av, det som faktiskt är jag. (Trumvirvel + amen).
Min syster tycker att jag ser ut som en pirat på grund av min nya tatuering. Det känns fint.