äggröra

Igår packade vi in allt i bilen, och åkte hem till stan. Innan vi for iväg löste jag och P korsord. Fast det var så oerhört svårt, att endast ett par luckor blev ifyllda med någonting som vi hoppades var rätt. När jag skriver "vi", så menar jag verkligen "vi" - men det låter då också som om mitt deltagande och givande till själva lösningen är större än vad den är. Jag är nämligen värdelös på korsord. P sa, att om man har en lösning, som man endast tror är rätt - då kan man behålla den i bakhuvudet, för att eventuellt plocka fram den när man är helt säker. Skall man hålla på och kluttra och ändra, då blir man lätt förvirrad. Vi hann inte meta någon fisk, men vi kikade i eldtunnan om riset brunnit ned, och vi vilade oss i solen med varsin öl. Givetvis välte jag ut båda två men, hann resa på dem när åtminstone hälften var kvar.

När jag är bakis går min hjärna långsammare i vissa avseenden. Precis som den gör hos alla. Jag var hos M förut. Vi pratade mycket. Det brukar vi göra. Och jag har processat för mycket skit i min hjärna idag. Jag har satt på en huvudröst, som säger att det beror på att jag är bakis. Det låter ungefär såhär "Du kan inte tänka klart idag, du har intagit alkohol. Sov, vakna imorgon - så ska du se att det känns bättre." Fast, bara ungefär så. Kanske inte ens i närheten.

Jag är ganska trött på att känna efter. Alltså, inte att känna efter tex om man håller tassen på en varm platta, eller kramar någon man gillar, inte så - utan mer (detta hände idag) (mest antagligen för att jag är bakis) analysera varenda steg man tar. Det är en smula idiotiskt att jag skriver detta. Men sak samma. Det känns ju än mer idiotiskt att man (nej, jag) (fröken skrynk säger att man ska säga jag, om man menar sig själv). Jag börjar om: Det känns ju mer idiotiskt att jag får för mig, att någon ska sluta gilla mig - för att jag säger någonting som kanske kan upplevas som "fel", eller otrevligt. Jag har blivit missuppfattad sedan jag var liten. Det är oerhört osexigt tycker jag. Men, jag kan inte komma ifrån att jag har en glappkäft. När jag blir full så går truten i ett. Jag uppskattar om människor säger åt mig, om den börjar accelerera för mycket. Samtidigt så kommer jag på mig själv med att känna mig som en o-kvinna. Jag menar kvinnor, vi skall sitta fint, tala fint, le fint, vara trevliga. Så kommer jag in i rummet som en grön hulken och bara pruttar ned allt. Det gör mig arg. Ja alltså, jag gör mig arg på mig.

M sa, att man kan jämföra den man ser (träffar) med en bok. Eller sig själv med en bok. Man kan läsa den mest fantastiska roman till exempel. Man gillar det mesta, men inte allt. Men, helheten kanske kommer att följa med en hela livet (tror att "en" är dialektalt där. "En" = en själv/sig själv). Alltså. Jag gillar någon. Kanske gillar jag 234 sidor av 278 hos denna någon. Kanske gillar jag somliga dagar 119, för att jag är förbannad på någon. Men för det mesta så kanske det ligger där emellan bokmärket på sidan 239-240. Det måste man ju ändå säga, är ganska bra. Kanske vill jag också läsa om boken, och gillar den ännu mer den andra gången. Eller så läser jag om den efter några år, och inser att jag inte alls förstår vad jag gillade med den. Eller, så blir det en bok som för resten av mitt liv skall haka på mig, på ett eller annat vis. Varför skriver jag detta? Jo. Jag gör det för att jag, som jag skrev ovan idag (för att jag är bakis) har börjat noja ur och tänka på att jag kanske visat upp sidan 335 (där det står en mängd fula ord) - och att denna sida skall sänka hela helheten i boken, som alltså är mig. Kanske blir jag tillbakalämnad till biblioteket på grund av detta. Kanske finner man mig i en bananlåda, där allting kostar 5 spänn. 20 för hela skiten.

Jag hoppas att jag liksom någon, kan gilla de flesta sidor i våra böcker - hos varandra. Och att vi båda förstår att sidan 335 inte behöver sänka hela storyn till ren skit. Jag menar - jag har ägnat mycket tid åt min bok. Hittills gillar jag det mesta. Även om jag tycker att det är läskigt och jobbigt ibland. Att läsa sida för sida, att inte skriva brev till författaren för att få förklaringar. Att bara vara, att bara läsa. Och förhoppningsvis få en bok - som blir en favorit. Att sluta vara rädd som en unge för att somliga rader är otäcka, känsliga, ifrågasättande.

M säger att han inte skulle vara vän med mig om jag satt med benen i kors och yppade saker som "vilket underbart vin", eller "jag har en ny handväska från Gucci", om jag talade ljust och var sådär härligt kvinnlig och enkel som jag ibland skulle vilja tvinga mig till. Det var nog tur att vi inte gick till tvålbaren igår. De hade knappast släppt in mig i min t-shirt med ränder, och ovårdade naglar.