om ris och glöd

Det är morgon. Jag vaknade tidigt. Rullgardinen som jag och A satte upp, sitter inte kvar. Men, det gör detsamma. Det är härligare att vakna, med fönstret halvöppet, med sol genom vita gardiner - och måsar som försöker sjunga morgonsånger. Nu låter jag nästan som den E som igår skulle utöva "strå-yoga". Detta var ett tråkigt skämt till min syster, jag vet inte huruvida hon förstod ironin eller ej. Men så är det också så, att här ut på landet, så blir man lugn. Man blir lugn, inte bara i hjärtat utan i hela kroppen. I håret, i benen, i tårna, i ögonen.

Igår vaknade jag tidigt, det berättade jag. Låg och kikade på säkert 5 avsnitt av "Twin Peaks". Så kom P ut. Jag och M hämtade honom vid färjan. Vi handlade och köpte på vägen hem, glass i den lilla handelsboden. Det är lite som en gammeldags affär. Med grönsaker på en stor vagn, med tak - utanför. Med småsaker från Buttericks (typ pruttballonger), och diverse annat man kan tänkas behöva. Då vi kom hem, bestämdes det att vi skulle elda. Eller, M kände att hon ville elda - men visste inte riktigt vart eller hur. Vi har båda två suttit på balkongen och kikat över på grannen under flera dagar nu - han som är frånskild, och arbetar och påtar och sitter aldrig still. Igår eldade han. P som kan allt om eld, tog tag i hela saken. Och strax hade vi både en botten av sten, och en tunna att elda allt ris i. Samtliga hjälptes vi åt, och fyra timmar senare var allt ris förvandlat till glöd.

Jag har satt G under körsbärsträdet. Fick känslan av att hon tyckte att jag släpade upp henne för tidigt. Själv skall jag nu återgå till P. Han sover så skönt under duntäcket. Och fönstren är öppna litet lätt, så att det kommer in sådan ljummen luft, hela tiden.