Jag kan inte låta bli att tänka på den stora fisken som dog. SJ:s köpsida hänger sig och låser sig. K var här för en stund sedan, hon ringde mig då jag just kommit innanför dörren. Jag lagade mat till oss, och till V och M. Ungefär som igår, fast jag tycker att det vi åt igår var godare.
Jobbet förflöt ungefär som vanligt. Det kändes lyxigt idag, att inte ens behöva åka tunnelbana. Jag skulle exakt 324 meter från min ytterdörr. Allt som allt tog det 70 minuter. Vilket innebär att jag jobbat ungefär 130 minuter den här veckan. Från imorgon är jag ledig några dagar, och skall således dra från stan. Det ska bli skönt. Jag gillar att åka tåg, och dricka kaffe på tåg. Och kika ut, och känna igen sig från förr. Allting verkar mycket grönare där nere, men jag vet inte om det är inbillning.
Idag har jag gjort allting som önskats av mig. Jag var ute ett tag förut, så länge att jag frös om händerna. E flyttar ut imorgon, det skall bli tråkigt. Men hon säger att hon kommer och hälsar på oss.
Jag tror också, att jag inte haft på min hjärna idag. Den verkar ganska obetänksam. Det känns skönt. Det kanske är solen som gör mig glad. Hjälp, nu låter jag som om jag lider av någon typ av väderbaserad ångest. Så är det naturligtvis inte. Det kanske är så, att jag gillar att vakna, att sätta på kaffet, att lunka över till syrrans rum - klippa lite, hänga lite med M, gå 324 meter till arbetet - för att sedan komma hem och laga mat, konvertera filer och kramas med hunden. Det känns faktiskt som att det är ganska tillräckligt just nu.
