torsdag 17 mars 2011

cerveau



Jag åkte med solen i ansiktet hela vägen hem idag. Nätet trasslade, så dokumentären om alla judiska barn som räddats undan nazismen kunde jag bara se 5.36 min av. På bussen till stan, klev mitt ex på - och satte sig i sätesraden bredvid mig. Jag hälsade inte. Han hälsade inte heller. På bussen satt också två unga killar, de konstaterade att Skövde är en alldeles för stor stad att bo i, att det är skönare att bo i Tidaholm. Där känner liksom alla alla. Då jag kom fram promenerade jag över till min syster ett tag. V har blivit lite större än sist. Han satt hos mig, och dregglade på mina kläder. Men, han var glad och skrattade åt mig, kikade på mitt hår. Sedan kräktes han. Vi drack kaffe utan kakor.

Min far hade lagat köttegryte, med ris såklart. Vi åt det med äppelmos, för där var inga lingon. Min far säger att man kan ha äppelmos till allt, och jag tror att han har rätt i det. Imorgon skall jag gå över till min farmor, och promenera med min syster. Förut höll jag på att slå ihjäl mig. Sängen vart tydligen inte tillräckligt uppfälld, utan vek samman sig då jag la mig i den. Min bror skrattade naturligtvis, sedan fick han alla mina lösa pengar - för att gå till Statoil och köpa godis och läsk. Pappa ropade från sängen, att det var alldeles för sent för den saken, sedan gick min bror.

När jag var 13 lyssnade jag på Blink 182. Jag hade fått en kassett av en kille i min klass, han hette Johan. Han var skatare och ungefär hur cool som helst. Imorgon åker jag vidare. Vi får se om jag hinner hälsa på mamma.

Jag funderade lite förut, kom inte fram till något speciellt (som jag inte tidigare kommit fram till). Det är ganska skönt, som det är nu. Jag är glad för min skrynklare, för min papp-mamma, för mina syskon. En gång hade jag en hund, han hette Pricken, och jag är glad för honom också. Slumpen är en märklig sak, det kanske är därför det kallas slump. Jag har duschat håret och skall sova i nya lakan. Snart kommer min bror, med godis, läsk och snus. Tog med min gamla dator till min far, han blev glad och nöjd, och undrade om han skulle betala för det hela. Det var en dum fråga tycker jag. Nu kan han spela musik, och surfa efter bridgesidor.

Djur dras tydligen till en partner som luktar gott, det är ett tecken på starkt immunförsvar - allting för att få fram den starkaste avkomman. Jag ska tänka efter ett tag till, så får jag se hur jag skall gå tillväga. Att använda hjärnan känns ju ganska relevant, relevant och jävligt ogjort.