morgon

Videon ovan fick jag en gång av någon, som tyckte att den påminde om mig.

Igår när jag kom hem från middagen, höll jag på att slå ihjäl mig genom att halka på en kattspya i hallen. Jag väntade en stund på att någon skulle torka upp den, men så insåg jag att jag var ensam hemma. Väntade faktiskt tills imorse, på att den satt sig lite.

Jag brukar, utan att bli alldeles nostalgisk tänka tillbaka. Ibland tänker jag på honom. Kanske framförallt nu, när det blivit lite rörigt. Han gick och köpte hela Orens skiva, då jag visat honom videon (vet inte om jag bör lägga till, att det inte ens var han som sänt mig den från början). Det var en märklig tid. Jag tror att han är lycklig, eller jag vill tro det. I somras ringde han mig, efter två år. Han sade förlåt. Vem vet, kanske ringer han om tio år igen. Det spelar nog ingen roll.

Förut åt jag frukost med K. Hon skall på date ikväll igen. Jag sa åt henne, att hon skall beta av så många hon bara kan, och föra ett schema över alltsammans. På så vis kanske hon kan komma fram till, vilken som är bäst. "Vilken" som är bäst, vem menar jag naturligtvis. Å andra sidan påminner det hela om boskap - om det eviga betandet och idisslandet. Ja, nej, ja, nej, ja, nej. Den ena har för stora tänder, den andra har för rakat huvud. Eller så är det skorna. Eller jackan. Eller hans sätt att vara första gången. Tänk om alla visste, att man kan ryka så lätt. Talade om den saken med A igår. Hon sa att hon ångrade att hon dissat den där killen, som hon träffade för några år sedan. Han verkade ju vara en riktigt bra grabb. Orsaken till dissen, tycker jag egentligen är den bästa. Han hade glugg emellan framtänderna, och bad henne kyssa hans nederdel (kuk), då de var fulla en gång. Med tiden och facit i hand, så kanske det skulle kunna hända vem som helst. Det kanske bara föll ur honom helt enkelt. Han rök där. Någonstans mellan gluggen och kuken. Hon ångrar det idag. Men det kommer han aldrig få reda på.

Jag väckte en hypotes som jag tyckte kändes hållbar i nästan en eller två minuter. Man skulle kunna skaffa världens fulaste snubbe, som är ungefär hur snäll som helst. Så tar han hand om en, och man kör sin grej (han är för snäll för att säga nej, eller ifrån). Så skulle man samtidigt kunna ha en mängd förhållanden vid sidan av, bara enkla och flyktiga såklart - för att sedan bli med barn med den snyggaste - och låtsas att det är den snälla mannens. Det var verkligen helt idiotiskt tänkt. Och jag tänkte det mest bara på skoj, för att försöka få in lite hopp i tillvaron (var nu hoppet i detta utlägg, eventuellt skulle finnas vet jag inte). Man skulle bli omhändertagen helt enkelt, och ha en form av trygghet och bas. Men nej, hjälp glöm alltsammans.

Fick en fb-invite nu. En kille som heter Charlie är tydligen försvunnen. Sedan en vecka. Och här sitter jag och gaggar om idiotiska lösningar på en relation. Ibland är jag dum i huvudet.