Mäns tankeverksamhet kan liknas vid en liten spak, som man kan röra - upp eller ned. Lite som on eller off. Kvinnors tankeverksamhet, kan liknas vid en hel cockpit. Synapserna rör sig tydligen med sådan fart, att man liksom aldrig vet hur någonting vrider sig. Män funkar tydligen också mer på det viset, att stöter de på ett problem, så ser de oftast bara "problemet" och sedan en "lösning" som snabbt kommer upp. Kanske lite som en glödlampa. Kvinnor däremot, tänker, engagerar sig, blir emotionella (det är vi tydligen skapta med från urtiden). Jag inser att detta kan kännas provocerande. Men, det finns forskning som tyder på att det är på det här viset; både kvantitativ och kvalitativ. Så, jag antar att det bara är att börja gilla läget. Jag har hursomhelst lagt ned tanken på att konvertera över och bli lesbisk. Två tänkande och kännande och emotionella personer i ett. Det skulle bli kalabalik. Det är ganska onödigt att ens spekulera i en sådan sak, för den delen. Det är ju som att försöka konvertera om sig till en björn, det skulle vara lika omöjligt.
Jag har varit sjuk några dagar. Men arbetat ändå. Därför har det hela liksom inte gått över. Det är därför jag sitter här, fredag kväll - alla är ute, och skriver för mig själv. Det är ganska skönt. Jag sov ett slag då jag kommit hem från inspelningen. Det var skönt. Med kläderna på, fast utan strumpor.
Försöker i vanlig ordning att inte tänka så mycket. Det känns löjligt, att jag måste framställt mig som den eviga tänkaren, som är utom kontroll för den egna tankevärlden. Så är det naturligtvis inte. Så får jag väl försöka stå för, att jag känner mycket, när jag känner - men jag kan trycka på off, om det är det som behövs. Eller, det intalar jag mig. C ringde mig förut och hyllade mig. Han är gullig och en fin vän. Innan dess talade jag med M, han promenerade hela vägen från Skärmarbrink till Bondegatan för att äta. Vi talade lite om allt möjligt. Han kommer inte heller riktigt överens med sig själv. Vi påminner om varandra på lite olika sätt. Och vi är vänner för att vi är vänner.
Jag är rädd för att börja längta.
