en dag

Tidigare idag promenerade jag ner till Gamla stan. Någon jag träffat har berättat att Gamla stan är byggd av bajs. Det kan låta märkligt, men om man tänker på hur mycket skit folk hällde ut förr i tiden, så kanske det kan verka mer förståeligt. Det kan vara bra att veta för framtiden, att häller man ut tillräckligt mycket skit - så kan det bli världens finaste lilla tillhåll. Om man bortser från alla turister då, förstås. Hursomhelst. Ett långt tag stod jag i solen mot en husvägg, och solade ansiktet. Det var en aning kallt. Så kom A, och vi slog oss ned vid vattnet. Hon har varit konstig i kroppen, och litet sjuk i veckan. Men, hon vågade dricka kaffe ändå. Jag var nyfiken på hur det gått för hennes bror, med kärleken. Han som funderar en smula för mycket, och tror att det är onormalt att inte veta om man är kär, efter tre veckor. Till min besvikelse, hade hon glömt att fråga honom om den saken - senast de sågs. Antar att jag får lov att fråga honom själv. Jag kan knappt bärga mig.

Jag och A talade om många saker. Bland annat om män utan självinsikt. Om utseendet avgör hur lycklig man är, hur man dumt ifrågasätter sig själv, om någon blir arg på en. Hur man lika fånigt ursäktar sig. "Förlåt så mycket, ursäkta mig jorden för att jag finns till". Ibland talar vi om J. Han som var så jävla snygg. Typ (skulle jag säga) den snyggaste jag varit tillsammans med. Han har flyttat utomlands nu, med en ny tjej. Och, det är kul för honom och det var jag som gjorde slut - så jag har inte så mycket att komma med. Det fanns anledningar, goda sådana. Och utseendet är tydligen inte allt, säger man ju så fint.

Då vi promenerade upp längs Götgatan, ett tag efter - gick det förbi fyra killar. De måste ha tänkt, att om de parar ihop sig med lika fula snubbar, som de själva är, adderar solglasögon (modell Mallorca 2008), klär sig i skinnjackor (som de inte knäpper), och rakar skallen (för att inte deras för tidiga tunnhårighet inte skall bli lika påtaglig) - då blir de plötsligt riktigt coola och snygga. Jag skulle inte hångla med en sådan snubbe för en miljon. Eller kanske, om jag fick cashen i förskott.

Vi var på 18-bio. "Kings speach". En stammande kung som skaffar en talpedagog, de blir vänner och han får kungen att tala fint. Sedan var den slut. Så gick vi vidare, åt mängder av vitlök på ett ställe. Jag frågade A, hur hon trodde att hon skulle bli, då hon blev gammal. Hon sa att det helt beror på om hon får barn och träffar en schysst snubbe. Som vanligt slogs jag av den panikartade tanken - tänk om vi står på samma ställe om tio år. Lite rynkigare, lite mer white trash (för att försöka fly vår ålder), och jävligt bittra. Skrynklaren skulle lugnt säga "Vem styr det?", jag skulle svara "Det gör jag." Hon skulle avsluta med att säga "Just det, det gör du".

I det stora, fulla, hela - så är jag glad över att jag träffade P. Skrynklaren påstår att jag längtar efter honom för att jag trivdes med bekräftelsen. Jag vet inte om det är sanning, eller om det är något annat som är sant. Jag menar, så jävla mycket bekräftelse fick jag faktiskt inte. Men jag började tänka om, på ett sådant vis som jag aldrig tidigare gjort. Den saken skall jag försöka packetera in. Behålla. Så är det ju faktiskt så, att man träffar människor som börjar att älska en, och man träffar människor som får en att ändra sig själv. Man kanske inte alltid får allting på en och samma gång, och får således nöja sig med om-tanken. Som tröst säger alla att det är hans loss. Men det hjälper ju föga - och inte blir de ihop med mig istället, eller sover över hos mig. Å andra sidan, så är det svårt att själv veta vad som är, och vad som inte är. Om det som finns, betyder någonting. Ibland blir man nog så uppe i någonting, att det verkliga går och lägger sig. Men, hur ska man veta, vad som är verkligt, och vad som sover - när man inte är gud? Han säger att han följer magen. Han bor ihop med sin mage, och jag får lugnt respektera att hans mage och jag, inte går ihop.


Dagens insikt (+trumvirvel): Utseendet är inte allt. De som är fula älskar antagligen sig själva, och lyckas skaffa någon att leva med, just därför.