Som vanligt ser allting likadant ut. Ingenting har förändrats. Staden är täckt av snö, och min far skrattade gott åt de bilar som stod insnöade längs gatan där han bor. Det tar uppskattningsvis 17 till 18 minuter att promenera till hans arbete, om man går vackert. Tidigare tog han alltid bilen. Det är bra att han inte gör det längre. Mina bröder är sig alldeles lika, och min syster har äntligen fått en liten son. Min andra syster är som vanligt, lite halvt neurotisk. Saken blir inte bättre av, att hon för ett litet tag sedan träffat en ung man. Hon blir helt till sig, om ett sms tar fem minuter längre att få svar på, än föregående. Så ringer hon mig, och nästan gråter. Jag överdriver lite. Pappa sa att han tyckte att hon var alldeles för ung för att sova hos killar, jag tror att han glömt av att hon är fyra år äldre, än mig. Indirekt tog jag det som en komplimang. Det bör ju innebära att jag, av honom - anses mycket vuxnare. Detta är dock ingenting jag talat med honom om, utan egna teorier jag har. Det är mycket varmt i lägenheten. En konstig, torr värme - som får mig att nästan sakna mitt dragiga fönster, i Stockholm. Igår frös jag så mycket, att jag satte på ugnen, och öppnade luckan. Så satt jag där utanför, som en idiot av något slag. Men, jag tänker inte berätta det för M, jag tror inte att det är bra för ugnen nämligen, att göra på det viset med den.
I förra veckan fick jag ett sms. Ett sms med en fråga, och ett påstående. Ett påstående, eller kanske kan man kalla det förslag. Det fanns inget frågetecken bakom förslaget. Vilket det fanns, bakom frågan. Alltså. En fråga, som man antingen kan svara ja, eller nej på. Så ett påstående/förslag - som utgått ifrån, att man svarat ja på frågan. Jag blev vansinnig och raderade hela sms-konversationen. Somliga kanske skulle se mig som ett ADHD-barn. Det gör inte jag, och nu har jag inte heller förklarat hela situationen. Jag blir i det närmaste äcklad av sådana personer. Som tror att man sitter som en fågel, i handen på dem - utan att på något sätt ha gett intrycket, av att man vill sitta där. Jag ska fortsätta i den stilen. De som retar mig, skall jag på ett systematiskt och enkelt sätt, skala av mig. Så får de sitta där med hakan i byxorna. De som inte förstår sig på kvinnor.
Min mor sa alltid, att hon sket i vad alla andra tyckte. Samt att man skulle göra det man hade lust med. Så gjorde hon inte alltid själv, men jag tror, eller jag vet - att det blev bättre med åren. Min pappa har sagt, att den värsta tiden börjar, då man är klar med gymnasiet. Då ska man ju finna ett jobb, och ut i det vanliga livet. Jag hoppas att min bror, inte själv känner på det viset. Pappa har gjort ägghalvor, och skall snart hämta farmor. Hon är ganska gammal och luktar sådan stark parfym. Jag tror att jag gillar den.
Jag fick frågan, vad jag gör av all tid - då jag inte jobbar. Så kom jag fram till, att jag inte har någon aning. Det känns som om jag alltid gör någonting. Jag är uppe alldeles för länge om nätterna, oftast. Men, vad spelar det för roll, vad jag gör eller inte gör. Jag gillar mitt liv. Min pappa har odlat mustasch.
