Igår när jag skulle somna kom jag att tänka på en sak som gjorde att jag inte kunde somna. En stund tittade jag i taket, en annan mest ut genom fönstret. Min nalle Theo luktar precis som då jag var barn. Det är högt i tak hemma hos mig, därför hade jag en hel del mellanrum, mellan det mig och taket. Men inte vet jag om det gjorde att jag hade mer att titta på. Efter en stund somnade jag. Vi låg och strecksåg film igår, två stycken. Det är det bästa jag vet. Jag kan se hur mycket film som helst. När jag var liten och inte hade några pengar, så brukade jag när GINZA-katalogen kom hem i brevlådan, sitta och stryka under i den telefonkatalogsliknande beställningskatalogen, endast de billiga filmerna. Nu i efterhand inser jag att jag gjorde vissa fynd. Det bästa med just denna taktik var att det kunde bli vilken film som helst. Jag hade ingen koll. Jag visste inte vem Fassbinder var förrän förra året. Inte Haneke heller. Men vem fan bryr sig. Inte varesig min pappa eller ponnyn jag hade som liten flicka.
Resan hem: Det var ett år sedan jag var här. Nu är jag här och jag skall berätta om detta mycket märkliga och underliga skeende. Under fyra timmar satt jag på Waynes coffée i S. Killen på cafeét häckade runt mig, men det gjorde mig inte arg, han var vänlig. Detta var förresten efter att jag inhandlat ett rött läppstift. Mitt har tagit slut och jag glömde fråga E om jag fick låna hennes pensel för att få ut det absolut sista. Hur som helst. Jag promenerade mot vår mötesplats. På vägen dit blir jag förskräckt. Frälsningsarmén stod utanför JC, samtliga hade de instrument. Precis då jag gick förbi, efter att jag konstaterat att S försöker härma Malmö i att julpynta träd, men utan att lyckas - då börjar de spela. Aldrig har jag varit så övertygad, att hade jag haft ett vapen, då hade jag avfyrat det, mot mig själv. Blåsinstrument, vad är det egentligen? Denna klang av inombords boende ångest. Inte gjorde heller deras låtval mitt beslut bättre. Jag tänkte på "Resident evil", på "Claire" och på "Nemesis". Sedan trodde jag att jag skulle kräkas.
Pappa hämtade mig, stod och väntade utanför Willys med bilen full. Inte av varor! Nej, syskon. Jag klev in och där satt de, samlade! L och jag reste förvisso hit tillsammans, men det förändrar inte historien. Isse hälsade på mig, inte muntert, mest utan intresse. Jag fick en high five av R och en låg nuckles av T (på mitt initiativ). Snön låg tjock, och jag skulle uppskatta att det var närmare 15 minusgrader. Efter att vi kört ett tag kom samtliga fram till att vi inte skulle hitta vägen. Panik utbröt. L påstod att hon var övertygad om vägen, och visade oss. Paniken lade sig en aning. Pappas bil är liten, inte alls som de vi hade som barn. Mesig rent ut sagt. Inte ens fyrhjulsdriven.
Ungefär såhär gick bilresan till, vi skulle till vår kusin R med familj.
En liten bil är fylld med sex personer. Alla äro de lika varandra, man får klart för sig att det är en familj. En syskonskara samt deras far. Den äldsta systern ligger över de tre yngre i baksätet, varpå den ena (läs jag) håller på att kissa på mig av trycket. I framsätet sitter en far och en bror.
(Detta är absolut ingen form av manus, ej heller är tanken så. Namnen är fingerade).
FAR
Är det någon som vet vart det ligger?
EVELIN
Nä
TOM
Nä
RICKARD
Ingen aning
ELIN
-
LINDA
Ja jag vet
De kör mot det troliga målet, Linda visar vägen. Hon tycks övertygad, hojtar och tjuter då hon blir mer och mer säker på att hon visar rätt.
EVELIN
Men kan du inte hålla käfften och bete dig som folk
RICKARD
Va
EVELIN
Käfft sa inte till dig
ELIN
Lägg av
FAR
Sluuta nu barn det är snart jul
Tid passerar, de parkerar på en garageuppfart vid en villa, men inser att de kört fel. FAR får panik och EVELIN ringer nummerupplysningen. Hon blir kopplad men samtalet försvinner ut i tomma intet. Hon ringer igen. Denna gång blir hon kopplad och kommer fram.
xx
EVELIN (med schizofrent trevlig röst)
Jaa hej det är Evelin jo vi hittar inte riktigt, hihi pappa har kört lite fel hihi
(får vägbeskrivning via telefon)
FAR
men va va sa han nu rå svänga vart detta går ju inte
ELIN
Men chill och..
EVELIN
du får prata
FAR
Haa, män står han å väntar nu rå så vi vet vart vi saa?
(tar telefonen)
RICKARD
Aa ruvett han står i rondellen mitt i snön med hemtelefonen i näven
ELIN börjar skratta hejdlöst.
Får en armbåge i magen av EVELIN.
ELIN skrattar ännu mer.
LINDA skrattar ihjäl sig.
ELIN kissar nästan på sig.
TOM fnissar i smyg.
FAR
Aa dä ä liite smööölt ute på väga ru vett, aaa haa aa
ELIN dör av skratt.
EVELIN (väser)
men ge dig nu förfan om du ska bo hos mig
RICKARD
.. och han har en gratängform i andra näven..
EVELIN
Fyfan bete er lite nu va ni är ju fan inte vetia
ELIN LINDA RICKARD skrattar. Övriga verkar nervösa och en aning oförstående.
xx
Fortsättning följer möjligen.
Middagen var fantastisk. Det var härligt att se R igen, K och deras fina barn. Jag fick dem på många fina bilder. Vi åkte hem efter många timmar. Jag blev portad ifrån E innan jag ens hunnit flytta in. Men, i juletid har vi väl alla en soffa att sova på. Eller en snödriva! (Känn hur klämcheck jag blivit, småstadsaktiviteter).
Hos pappa. Det märks att mamma inte bor här. Inga kryddor i kryddskåpet. Inga gröna, levande växter. Pappa säger att det bara samlar en massa damm om det står saker i kryddskåpet. Och fett också. Imorgon skall jag köpa en växt med långa grenar och blad, som kan stå där och hänga ner. På toan står stora flaskor av LUX och konstigt schampo. En kasse hänger på en handdukskrok. I den ligger mammas gamla schampo. Mammas gamla hårmousse. Mammas softening balm som är bra för håret. Jag tänke förut på sommaren. Hon cyklade överallt. Sedan kom jag att tänka på, att hon på ena armen (jag tror att det var den vänstra) hade ett födelsemärke. Sedan kom jag på, att jag kanske mindes fel. Inte förstår jag vad detta har med för sak att göra, det kan jag inte svara på. Jag känner mig bara frustrerad över att jag aldrig kommer kunna kolla. Låter det som en tvångstanke? Jag har ingen aning. Min bror kom just hem med tre dubbelbitar och en DVD. Han är trött och det är jag också. Men vi ska förfan inte sova än. Det har vi kommit överens om. T, han var så ledsen förut. Imorgon tar jag med honom till stan. Vi ska ordna saker så att han blir lycklig igen. Och även om det är vinter och kallt, och det snöar (mer än på länge). Så kan jag inte sluta tänka på sommaren. Det är mammas nya lägenhet. Hon skall inreda den. Hon har köpt en stor TV, den var dyr. Senare skall hon bli förbannad för att hon inte köpte en platt, när det visade sig att den var billigare. Det är hennes vingliga bord och vi. Till en början äter vi kvällsmat på golvet. R:s rum, en säng och stök. Mammas tyger. Böcker. Album. Vi städar och packar om. Packar upp. Och hur hon inte vill visa sig på natten. När hon sover. Inte utan hår. Med en sjal. Hur jag blir rädd när jag vaknar, det är fullmåne och sjalen har glidit ner. Hon snarkar och sover. Jag somnar. Taket är lågt. Soffan bekväm. Mammas tår sticker ut under täcket.
