Egentligen handlar det nog inte om att han tycker det är kul att sälja fyrverkerier, utan att han inte vet vad han ska göra istället. Pappa säger att det är han som skjuter mest på nyår. Att han står långt ut på vägen och bara smäller av, raket efter raket. Det var som han som bara sålde mopeder och lagade cyklar. År efter år. Eller de i kiosken, i området vi bodde i innan. De gör pulvermos med grädde och steker hamburgare. Jag tror att håret blir fett av att arbeta där.
Jag minns när jag och Isse skulle gå till Hjo-kiosken för att handla smågodis. Vi hade fått en tjugolapp av pappa. Jag lade den i min portmonnä. När vi kom fram till kiosken och beställt det godis vi skulle ha, kunde jag inte hitta pengarna. Jag letade och Isse letade. Inga pengar. Så vi gick hem utan godis för att undersöka saken. När vi kom hem visade det sig att tjugolappen hela tiden legat i sedelfacket. Vi var nog mest vana vid mynt. Som när vi gick med Johan och Carolin över backen till "lillaffärn" och köpte banankola.
Jag har inte läst tidningen på mycket länge. Inte heller sett några nyheter. Jag är ganska trött på det grupptryck som råder i varenda recension jag läser - och att det är någons ord (beroende på vem det är) väger tyngre än någon annans. Detta utan att denna "någon" är utsedd. Det är obehagligt och gör att jag hellre håller mig undan. Det handlar inte om någon form av bitterhet, som många säkert skulle blanda samman detta uttalande med. Inte alls så. Det handlar nog mest om att jag störs av att bli störd av störande saker. Jag tror att om jag tänker efter så får jag prestationsångest av att ens läsa om andra. Så kanske det är. Inte vet jag hur jag kom in på detta. Jag tror att jag kände att jag var tvungen att berätta varför jag inte skriver om den senaste boken jag läst, eller den senaste artikeln. Eller vad jag tycker om idol, eller andra program. Jag hör min syster från det andra rummet. Hon sitter och sjunger med till "higher" och idolvinnaren Erik, i uppesittarkväll med bingolotto. Jag försökte titta förut för sällskaps skull, men det gav mig magont så jag gick. L:s sång ger mig också magont.
