Nu är klockan fantastiskt mycket. Visst är det härligt att vara uppe på natten! Hade jag haft stora grytor och mycket mat som behövde lagas, ja då hade jag ställt mig och gjort det nu på direkten. Alla sover, men inte jag. Ute snöar det. Promenerade med Martina innan. Vi kom in på lite olika saker. En grej var att vi frågade varandra, eller Martina frågade mig vad jag ville ha för att sova en natt i en hemsk gammal kärrings hus. Jag sa att jag aldrig i livet skulle göra det, då sa hon du får 200.000, då sa jag ok. Sedan frågade hon mig om jag helst ville ha ett ticks, där jag var femte minut skulle börja bröla som en högljudd galning, eller gå runt och lukta starkt av purjolök hela livet. Jag valde purjo, Martina också. Sedan kom vi till purjolök eller skitstark ost, sådan som luktar skit. Alltså man skulle ha sådan andedräkt. Då valde jag purjon igen, Martina också. Fast man hade ju såklart kunnat ha mintpiller i munnen hela tiden, men det hade nog haft sina biverkningar det också. Jag föreslog att man kunde ha en purjo i väskan hela tiden, för att liksom komma undan med doften, på ett logiskt sätt. Det hade säkert blivit konstigt, om man har en date, till exempel. Vad skulle killen säga om man prompt ska ha med sig en purjolök i sängen. Nej, det skulle bara bli konstigt. Jag och Martina pratar om mycket saker. Tidigare på dagen bakade vi pepparkakor. Det var mysigt. Hon påminde mig om sommaren då vi arbetade samtidigt inom hemtjänsten. Det var en dam som var hemskt dement, men mycket elak ibland. Eller ofta. Jag har alltid tyckt om att titta mig omkring, så gjorde jag också hos henne. På en gammal antik skänk fick jag syn på ett kort på den gamla damen, och så utbrast jag "å, vad fin du var när du var ung", direkt när orden lämnat truten på mig, började jag ångra mig. Tanten fick ett utbrott, som liksom ökade som en hastighetskurva. "...så du tycker inte att jag är fin längre, eller...", hon högg direkt, och jag blev så paff att jag sa "jo, det tycker jag, men det är väl som med möbler, att de blir finare med åren". Min association till skänken var ju uppenbar. Hon blev ännu argare och undrade vad jag var för idiot som jämförde henne med en gammal skänk. Jo, det kan man undra.
Nu ska jag sova.
http://www.erichufschmid.net/Dumb-down/super-retard.JPG
Min blivande man. Utan tvekan.
