Ja, en lång helg. Mycket Malmö. Cec. och jag hade det skitbra. Är mycket trött, men också mycket glad. Fick en liten roll i en kortfilm, och som jag älskade manuset! Jag tycker just nu även att skrivandet går bra. Och att mamma har det fint. Det tror jag åtminstone. Jag tycker mycket om Malmö för den delen.
Förut gick jag på bio med Adams och Sam. Det var en fin film. Snacka om att killen var to die for. Helvete alltså. Sedan, påvägen hem lyssnade vi på "Kent". Jag sa att jag lyssnade på dem när jag var tretton, och satt och tonårsgrät. Då sa Adams att det var exakt det hon gjorde nu. Det var fint. Sam tyckte inte så mycket om dem, men hon har två låtar.
I förrgår köpte jag en chokladkalender. Det gjorde mig så himlans glad. Eftersom jag missat de 13 första dagarna, så fick jag äta upp dem direkt. Så gjorde jag alltid när jag var liten, fast med hela kalendern. Öppnade alla luckor, tömde dem i en skål och satte mig framför tv:n eller vårt 8-bitars. Det var fest för alla kuckelimucker. Det var ett konstigt ord. Jag tror att det betyder något bra. Jag kan ju bestämma att det gör det, eftersom jag inte själv vet vad det betyder.
Jag blev förbannad några gånger under helgen. Sedan började jag på mitt manus i torsdags. Det ska jag arbeta intensivt med imorgon. Det kommer bli sjukt bra. Och det ska skildra allt det jag ser, för jag vill att andra också ska se det. Skulle bli så mycket enklare då.
Och hur deprimerad känner jag mig inte, av människor som inte gör det de vill i livet. Jag hörde från stan att de och de ska gifta sig, och de andra har fått en unge. Och så vet man, att de är inte ens kära i varandra. Allt går ibland ut på vanor. På något man tror är trygghet. Ibland tror jag att det är bäst att aldrig vänja sig, aldrig ta saker för givet. Det är då man sluter sig som en mussla, och slutar släppa in all den luft man behöver. Det är synd och skam åt mänskligheten.
Alla skulle vara lyckligare om de vågade mer.
Jag skulle vara piggare om jag sov mer.
