måndag 8 december 2008

hur vet man hur man mår

Idag tror jag att jag mådde dåligt. Jag har inte direkt reflekterat över hur man mår, när man mår dåligt - men idag har det nog inte varit så bra. Det var svårt att somna igår, och det var svårt att vakna idag. Martina ringde och väckte mig, men jag var så trött, att hon inte hörde vad jag sa. Jag hörde inte heller, vad jag sa. Isse skulle upp till jobbet, och allt var nog mest som en morgondimma, och det var mörkt ute hela tiden. Sedan slog Isse på nyheterna åt mig, jag såg lite - sedan somnade jag. Vaknada någongång till ett relationsprogram med ungdomar. De frågade vad äkta kärlek var, och så undrade programledaren om obesvarad kärlek, också kunde vara äkta. Det trodde samtliga att det kunde. Vore väl konstigt annars, om äkta kärlek bara kunde vara den som var besvarad. Korkad fråga, om man frågar mig. Det finns många korkade frågor, och desto fler korkade människor. Kanske är jag en av dem, enligt några. De känner mig inte, i såfall. Det är det enda jag kan säga, till mitt försvar.

Nu tjatar Isse på mig. Jag hade glömt att stänga en förpackning. Hon gör mig nervös och stressad. Hon gör nog sig själv nervös och stressad. Jag steg upp i morse åtminstone. Lagade kaffe, drack det. Rostade en macka, åt den. Kokade ett ägg, åt det. Det blev perfekt, även om jag glömde att ta tiden. Mitt hår var fantastiskt trassligt, ja - jag såg tokig ut. Det gör jag inte längre. Isse hade något som jag tog i det, som gjorde det lockigt. Det blev fint. Och smink kan göra även en levande död, eller jag hade önskat det. Så, nu sitter jag här. Isse sätter upp knäckformar, säger åt mig att sluta gapa, när det enda jag gör är att svara på hennes frågor, och be henne sluta stressa mig. Det är nog det här som är jul. Eller något. Igår sa hon till mig att man kunde på SJ-biljetten direkt i telefonen. Vet inte om det var en hint till mig, att hon inte vill ha mig kvar. Fast det tror jag inte, det hade varit för syrligt för att vara henne. Får se när jag åker. I skolan gör de musikvideos nu. Skönt att inte vara med.


Hur förvånad är inte jag, över att träffa så mycket nya människor. Som ska visa sig vara sådana fullkomliga idioter. Ja, jag är trött på det. Och jag är nöjd över att jag satte i linserna i morse, men det gör ont när jag sitter och stirrar på skärmen. Snart har Isse lagt upp formar, så att de täcker en hel plåt. Hon undrade vad vi skulle börja med. Jag sa knäck, och det tyckte väl hon också. Hon har foton på mamma. När hon ligger i kistan. Jag blev glad först, då jag såg i ögonvrån - att det var nya foton. Sedan sa hon vart de var ifrån. Jag vill inte se. Mamma hade köpt nya handdukar. Hon var mycket nöjd med dem. Hemtex, de var dyra. Flera olika färger. Olika storlekar. Hittade hennes kollegieblock. Man ska inte rota i det man inte vill veta, och man ska inte läsa det man vet, att man inte kan förstå. Speciellt inte när man inte kan fråga, vad som menas med det. Lilla, lilla mamma. Du var så himla fin. Inte ska du ha ångest över, att det spred sig. Och inte heller må dåligt, över hur det blev.


Hoppas jag kan somna inatt.