Phu. Igår märke jag lite olika saker. En sak var att jag är inne i en bubbla som innebär en chargong som inte är jag. Det kändes konstigt, men befriande. Ingen känner mig längre. Jag känner nog bara mig själv. Det är kanske bra. Jag vet inte. Det verkar som om jag är inne på något vidrigt filosofiskt spår här och nu, det vill jag inte vara. Det slog mig nyss att jag inte äter glass längre, det var längesedan. Även om det är min favoritgrej att käka. Jag städade lite förut. Det är tråkigt. Det tycker nog alla, förutom de som intalat sig själva att det inte är det. Jag tror att det finns många av dem.
Snart ska jag på inspelning i Malmö. Ska ta ljud och vara inspelningsledare samtidigt. Kommer nog gå sjukt bra. Otrevlig har ju blivit lite av mitt signum här, enligt vissa. Ja, de nötterna som inte känner mig, och som inte kan tänka längre än till den punkt där deras korta näsor slutar. Det är sådana man borde sätta på universitet eller skolning överhuvudtaget. Nu lät jag ovanligt dryg, det ger jag fan i. Äh.
Min moster ringde och väckte mig förut. Det blev sent igår. Sedan trasslade jag hostandes ut genom dörren. Där stod en farbror, det var Stinas pappa. Han stirrade på mig. Jag stirrade inte på honom utan sa hej och log. Han tyckte nog att jag var konstig, och ett mycket dåligt exempel för hur man startar sin dag. Jag vet inte. Jag kunde inte brytt mig mindre.
Det finns sådana olika typer av dryghet att jag nästan måste kräkas. Det finns för mycket folk här. Folk som enbart bryr sig om sig själva, och de som de känner att de kan få ut något utav, alternativt de som hyllar dem lite - i allt vad de säger. Skrattar med utan att skratta. Det är så vidrigt.
Jag åt omelett förut. Och skrev en dikt. Det var kul att vara med på alidabok, och tidningen med intervjun kom igår. De är så söta, hade gjort ett sådant fint uppslag. Jag blev glad. Mamma ska få en kopia av den, och min diktsamling om gud. Den har hon tjatat om så länge. Jag är dålig på att få saker gjorda. Och att minnas. Det är ett dåligt drag. Moster sa att jag troligsvis fått min kreativitet ifrån deras sida av släkten. Det tyckte jag kändes behagligt och fint. Men jag är så trött i ögonen, även om jag har glasögonen på mig nästan hela tiden. Det beror nog på något annat.
Tänk om man kunde orda en låtsaskompis, som skulle prata med en om precis det man ville. Det hade varit skönt. Här snackar alla om kuk och cigaretter och att supa. Jag hänger säkert med på de diskussionerna ibland. Det är obehagligt. Sätt hela skaran på UB. De hade blivit utkörda. Usch, nu lät jag så dryg igen. Kanske är på avvänjningsfasen ifrån hela Lund grejen. Det får väl ha sin tid. Men jag klarar inte av behovet hos vissa, behovet av att ta all plats, och att slåss tills det blir gjort. Jag förstår inte varför. Man kör över andra när man gör så. Men ändå. Nu ska jag hålla käfften. Antar att ingen fattar något av det här ändå. Jag har spårat, det gör tåg också ibland.
Älgar är fina
men drunknar
ofta.
