Palla korrekturläsa.
Idag träffade jag Anna utanför gallerian. Hon skulle ha en dejt imorgon, och en ikväll. Sedan berättade hon om en sjökapten som varit 45 år, grek och sjukt het. Han hade verkat peppad på henne under den där kryssningen hon och hennes mamma gjorde. Bjudit upp henne till sin hytt, och undrat varför hon inte låg "on the bridge", så sa hon "oh, ni sir. Thats because I don't play bridge". Gissa om jag garvade. Totalt att den bruttan gör att alla icke-svenskar behåller den "blåsta-blondiner" stämpeln. Men shit. Hon är så rolig. Brevid oss satt en söt kvinna. Hon blev nog söt för att hon log mot mig. Det tycker jag om. Då ler jag mycket gärna tillbaka. Brevid henne satt en finska, hon gapade på ett par med en liten spädunge, på finska. Vi fattade nada, och fick ögonkontakt med den söta kvinnan. Vi tyckte alla tre att de verkade puckade. "Och till råga på allt så ska de bråka på finska. Fyfan" sa Anna. Ja, hon är ball. Vi pratade om att adoptera föräldrar. Det borde ju vara någon som tar tag i det där. Jag skulle verkligen vara peppad. En affärsidé som faktiskt skulle göra många glada. Mario skickade mig ett sms, som berättade om hur det skulle vara att leva sitt liv baklänges. När jag orkar ska jag skriva av det här. Jag tyckte om det. För att förklara Mario, så möttes vi upp i slussen, sedan visade han mig helt andra delas av söder. Vi satt på fina stenar och kikade på vatten, vi gick på skönt grus, och luktade på gröna blad. Vi drack kaffe på ett ställe som hette "copacabana", sjukt fint och sjukt skäggig kille som jobbade där. Han hade en söt liten flicka som barn. Vi gick genom parker och gräs, hälsade på söta valpar och samtalade. Solen sken också, det var liksom lite klibbig luft. Hälsade på Karkan på H&M, hon stod i provrummen, det såg trist ut. Men någon måste väl göra det också - det tråkiga. Så är det alltid. Alltid ska någon stackare behöva klippa gräs. Jag tycker att det känns så meningslöst. Det växer ju upp igen.
Minns när jag jobbade på parkförvaltningen. Plockade skräp, sopade torget, rensade ogräs. Fyfan i hela helvete vad uttråkad jag var. Men Margaretha, damen jag arbetade med - hon var ändå härlig. Liksom gick in för sitt jobb som om var det den sista dagen hon arbetade - varje dag.
Nu är jag nog lite sömnig i ögonen. Hängde med Nora och Signe. Ska fråga dem om jag kan lägga upp deras blogg på min sida. Så kan alla se dem också. De är så söta. Erik mötte upp oss också, sedan var vi ett fint gäng på söders höjder. Sådant som varar en stund men inte för alltid, men blir en stund som man minns som fin. Ja, det borde finnas fler sådanas stunder.
pk
