Idag. Vilken jävla dag. Igår skulle jag åkt till Anna. Men jag blev på något slags konstigt humör. Andreas och det kompaniet skulle till Malmö. Jag hakade på. Vi var på en förfest. Det var kul. Jag busringde. Det var kul. Jag blev full. Det var kul. Vi gick till KB. Det var kul. Kom hem klockan 05.00. Det var sent. Gick upp klockan 10.00. Det var tidigt. Åt frukost. Tror jag. Gick till espresso house med Linde. Det var mysigt. Kände mig som en idiot. Det var nödvändigt.
Helvete vilket humör jag kan vara på ibland. Jag blir nästan skraj för mig själv. Idag gick jag och drygade mig med Linde, och sa att man kanske skulle bli en slags eremit och liksom börja tro på sig själv, lite som att ha sig själv som en gud. Sedan, när man gör det - då skulle man kunna blanda in andra människor, och om de tycker om en, fan vad bra. Men liksom inte vara så beroende av andra. Det är lite obehagligt. Fast nu är jag i en konstig humörssvacka. Det måste jag ju tillägga. Nästa vecka kanske jag är hypad. Men det tror jag inte.
Det är så lustigt, hur man kan skifta som om vore man en jävla skräcködla, en kameleont.
Igår firade jag och Nils att en ny duva lagt ett ägg i boet, utanför köksfönstret. Det var hans påhitt, och jag tyckte om det. Han sa att han hade så mycket kycklingfilé att han skulle klara sig till jul. Vi grillade dem, de blev svarta. Jag åt upp allt, Nils petade bort. Jag gillar svart mat. Nils ville ha currysås, så jag gjorde det. Vi hade ris till. Men så, ack och ve vad livet skall vara orättvist. Imorse såg jag till mitt förtret, min stora sorg - duvboet har blåst ner. Jag blev först ledsen, men sedan mycket irriterad. Vad fan, kan de inte bygga saker som håller sig på plats. Sedan hörde man duvmamman hoa, hela dagen lång.
Jobbade ikväll. Sov typ samtidigt. Så är livet ibland. Pratade med mam. Hon har fått en infektion. Inställd strålning. Jag måste hälsa på henne snart.
Imorgon Stockholm. Fan vad jag älskar den där jävla stan.
Peace för helvete
