Det slog mig idag när jag äntrade Helsingborg, att alla är på väg någonstanns. Varenda jävel är på väg någonstanns. En alkis som somnar under en bankomat, han har snygga solglasögon - och när han vaknar så kommer han gå någon annanstanns. Det gör mig kanske en smula deprimerad. Eller jag vet inte. Linda åkte idag. Det var jobbigt att hon var här. Det var jobbigt att hon åkte. Imorgon ska jag ringa och fråga hennes psykolog vad hon har tutat i henne. Det var tur att jag inte gjorde det igår, för då hade jag skällt ut kärringen utan noter, men jävligt bra ändå. Ibland förstår jag ingenting. Ibland förstår jag allt. Ibland vill jag förstå, utan att kunna. Cecilia bjöd på skitgoda grejer i Västra hamnen igår. Det var sjukt fint. Vi badade i djuphavsbadet, fast jag tyckte att det var lite läskigt. Tur var att Linda följde med, då var jag lugnare. En konstig tvångstanke, eller vad man ska kalla det - när jag dyker känner jag en sådan lust i ren olust att öppna ögonen för att titta rakt ner på bottnen. Jag vet att om jag gör det, och om jag ser hur djupt det är - då kommer jag att få panik. Men tanken förföljer mig ändå. Jag dök inte så mycket igår.
På tåget till Malmö satt en mycket vacker, ganska gammal kvinna. Mittemot henne satt, vad jag förstod snart, en gammal väninna till henne. Väninnan satt mest och klirrade med naglarna emot bordet, medans den andra talade om sitt. Hon var ganska fet, fast inte för fet och hon hade en liten fin näsa, och fin mun som hon målat rosa. Hennes håruppsättning var också grym, det var den jag först fastnade för. Jag kunde inte sluta att titta på henne. Hon sa att hon talat med sitt barnbarn, som hon för övrigt hjälp med det finansiella. Hon beskrev ett telefonsamtal som gick ungefär såhär:
Kvinnan - Hur går det med studierna?
Barnbarnet - Bara bra. Det är tätt om pengar.
Kvinnan - Jag älskar dig!
Barnbarnet - Jag älskar dig också!
Kvinnan - ...trots att vi ses så sällan...
Barnbarnet - Just därför!
Härligt samtal tycker jag. Jag tänkte fråga om jag kunde få kvinnans nummer, och om hon kunde tänka sig att bli min mormor, för jag har aldrig träffat min egen. Men så tänkte jag att om jag skulle göra det, då skulle hon tro att jag var tokig. Med all rätt också, kanske. Hon var fin, sjukt fin.
Jag tycker väldigt synd om Linda. Hon säger att hon gått vidare, att hon är fri nu. Hon är inte fri, hon har bara avsagt sig själv allt ansvar och tänker leva sitt liv som hon gör. Hur kort det än må bli. Det är tragiskt. Det gör mig ledsen. Ja, det gör mig riktigt ont.
Mamma säger att hon ska få strålning i Göteborg, att hon får bo där veckovis och de har pool på stället. Det lät hon glad över. Hon sa också att de verkade ha fin mat, det lät hon också glad över. Sedan sa jag att jag kommer upp och hälsar på henne när hon är där. Då blev hon också glad. Jag tänker inte tänka tankar som gör att jag tänker dumt. Ibland måste man låta allt vara, och leva utan att tänka på vad som händer imorgon. Jag ska flytta om två veckor, jag vet inte ens om jag får nyckeln då, och jag har inga lådor att lägga mina saker i. Men vafan. Imorgon är en annan dag. Då kan jag göra sådana saker. Manuskursen är lite low nu för min del. Jag gör inte ett skit, även om det jag ska göra tar en timma, max. Jag är lite dum i huvudet. Som någon sa någon gång. Fick en filmidé idag. Fast den är så snuskig att jag inte vill berätta.
Andreas och jag drack en konstig kaffe på 7-11. Han har fått en lägenhet med en kompis, den ligger fint. Han målar hela dagarna och jobbar på sony ericsson. Och han sa att han gör 25 timmar i veckan, men får betalt för 40. Det går inte ihop sa jag. Nej det gör det inte sa han. Det finns många saker som inte går ihop. Speciellt människor kanske. Vi är nog som ett pussel, med 9000000000000 bitar. Då kan man ju förstå, att det är svårt att hitta rätt bit.
På tåget idag satt det ett par mittemot mig. De såg ut som två guldfiskar. Båda hade de svårt att stänga munnen. Killen hade kanske för stora läppar, eller så hade han fått för sig att hans "stängintemunnenputaläppar"-pose var snygg. Tjejen hade för bred överkäke, hon fick liksom inte in tänderna i munnen, utan läpparna hängde som tvätt på en tvättlina utanpå. Han hade kommit in på psykolog. Han var stolt. Hon frågade honom om han trodde att hon skulle komma in på sin utbildning, hon var 14:e reserv. Han sa helt kort nej, sedan hade han en lång utläggning om varför. Vilken jävla idiot. Det gjorde mig ont att se att hon höll hans hand så hårt, och hennes blick släppte inte honom förrän vi gled in på stationen i Lund. Då tittade jag på henne bakom mina svarta solglasögon. Hon var söt ändå. Det var inte han.
Imorgon jobb. Jag tänker ha shorts och linne. Gubbarna kommer storkna. Gamla gubbar borde på gratis premunation på porrtidningar.
Haha, just det. Jag öppnade min inbox på facebook imorse. Vad ligger där för ett mail, om inte ett från ett random som bad om ursäkt över att han inte hört av sig tidigare. Han hade verkligen tänkt det skrev han och avslutade med ett utropstecken. Kunde inte annat än att garva och hitta på en låt till honom. Den gick såhär ungefär:
ä jag skoja. Jag sjöng en låt, men jag minns fan inte. Sen lät det mycket bättre imorse. I stridens hetta.
Men jag garvade i alla fall, för vem är han som tror att jag bryr mig. Liksom.
peace out
