Ibland undrar jag hur jag resonerar. Hade en idé om att jag hade en bra strategi. Liksom, en sådan hållbar, ganska mänsklig och schysst. Idag när jag vaknade, kom jag på att den är idiotisk. Kanske för att jag körde en extremt överarbetad version av den igår. M säger, att det man inte kan säga nykter, det ska man inte säga full. När hon sa det, det var några dagar sedan - så vevade jag bara med armarna. Men, hon har nog rätt i det.

Jag menar, hur känns den här - rent logiskt: Gör dig själv dyngrak, trilla av ett staket och säg till personen där uppe någonstans att du gillar denne. Kör sedan på dunder-ignoren och låtsas som om personen inte finns - för att du inte vill verka vara, den där jobbiga bruden som typ är för på.

Det är skillnad på att vara ärlig och dum i huvudet, personen som skriver detta är en fet kombo av bägge alternativen.

High-tech.