Det ser ut som skit på mitt rum. Det gör det ofta. Somliga som besöker mig måste tro att jag aldrig duschar. Det gör jag. Kanske är det ett faktum, att jag inte kan lägga kläderna tillrätta efter att jag använt dem. Allting hamnar alltid i en stor hög i min fåtölj. Det har alltid varit samma visa. Vart jag än har bott, så har jag lagt alla kläder i soffor, fåtöljer, på golvet. Det handlar nog inte om att jag är vidare störd, för den sakens skull - utan för att jag har annat för mig. Eller kanske, för att jag skiter fullständigt i det. Tre gånger om året åker allting in i garderoben, då är det hur fint som helst ett par dagar. Jag trivs egentligen bäst då.

Halva min hjärna är borta sedan helgen. Jag var på någonting som jag velat göra sedan jag var typ hur liten som helst. Eller, kanske 14. Gå på technoklubb. Jag kan inte precis dansa techno-dans, men jag gillar det ändå. Det finns bland annat "jesus-på-korset"-movet. Då står man med armarna utfällda, blundar, tittar upp en aning - helst med ryggen åt den man dansar med (det ger mer power). Eller så kan man köra "pistolen". Det är bara ladda och köra. Lite som "upp med den, upp med den, upp med den". Typ i takt med musiken då, såklart.

En polare till mig sa, att han tycker att jag ska, så att säga - "knulla bort känslorna". Han pekade ut några förslag till och med. Jag blev så förbannad att jag nästan tog en taxi hem. Vi tänker inte på samma sätt, kom vi fram till. Han sa att det hjälpte för honom. Hellre skjuter jag mig i benet och springer en mil direkt efter, än att släpa hem något jävla skabb.

På kontoret hade de maskiner där man gjorde kaffe, ett serveringsbord fyllt av jordgubbar och frukter, knäckemackor och sådant mjukt bröd. Jag vågade bara ta en jordgubbe. En tjej var snäll och visade mig hur kaffemaskinen funkade. Man skulle posta ett litet flygande tefat, och trycka på en knapp, eller två - om man ville ha skummad mjölk.