memento mori

Min syster är tydligen ganska pantad. Jag är ganska förbannad på henne. Inte för att hon bokar hotell till allt och alla, eller för att hon somliga dagar tar hem mat åt mig. Det är snällt, för hon vet hur jag allt som oftast fastnar i knäckebröden. Eller vet hon det? Det gör hon säkert inte. Hon tycker att färsk sparris är livet, och gillar uttrycket "carpe diem". Det gjorde min mor också, och min syster verkar tro, eller båda för den delen - att den trognaste gravbesökaren, per automatik - blir den bästa dottern. Eller! Varför inte, den som köper flest gravljus! Jag hatar att vistas på kyrkogårdar. Det gör säkert alla, ja förutom de som fått för sig att gud och alla döda är med oss, och anser att de inges av någon typ av ro, genom att vistas där. Detta blir lite ostigt, jag är medveten om det. Dessutom kan jag erkänna, att jag (som en treåring) börjat kriga med min ena syster via FB. Typ, hur 26 är det. Inte så himla. Men, som med ganska mycket annat tänker jag, att jag inte bryr mig. Även om man är typ vuxen, så måste man få bete sig som en jävla unge. Det innebär, att jag är fullt medveten, om att jag står med armarna rakt ner, stampandes i backen med fötterna. Snacka om regression. Check på den, och typ fuck you.