gruyère

Egentligen kanske allt man gör är ganska värdsligt. Vad nu det betyder har jag ingen aning om, men det låter enkelt och fint. Enkelt känns skönt. Värdsligt också. Jag kommer nog alltid att tycka, att det jag jobbar med (till exempel) är ganska värdsligt. Så kommer jag nog aldrig heller bli den där bruden, som har min kamera som accessoar. Kanske delvis, för att den är för tung. Men jag tror inte att det beror på det. Igår såg jag några brudar, med svart läppstift. Det fick mig genast att tänka på det hon sa, i sminkbutiken. "Desto mörkare, och fel det känns och ser ut - desto mer rätt är det". Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tycker att det såg ut som skit.

Igår när jag handlade hos Anton i tobaksbutiken, bjöd han mig på två kolor. Det kändes ungefär som då man var liten, och den gamla damen i kassan eventuellt hade en godisskål bakom disken, som hon drog fram om man såg söt ut. Visserligen tror jag aldrig att det hände mig just i en sådan situation - det var nog mest hos farmor. Hon hade alltid sådana syrliga karameller i alla möjliga färger. De var inte särskilt goda, men jag tog alltid ett par stycken iallafall.

Igår satt jag och E i parken. V kom dit med hunden hon vaktar. Hon väntade på samtal. Killen hon träffar hade lovat att ringa. Under hela tiden vi satt där, ringde bara hennes mormor. Så gick hon, och jag vet inte om han hörde av sig.