om inget

Jag sitter på smulor av knäckebröd. G ligger i sängen. Jag har börjat tillåta det nu igen, hon börjar bli skendräktig - så jag har inte hjärta att neka henne. Inatt kom hon in med herr Chicken i munnen, den pep och väckte mig. Så var hon påväg att gå ut igen, när jag kallade henne tillbaka, och lät henne hoppa upp. I vintras när jag var ungefär olycklig, så vaknade jag av att hon låg på min arm och sov. Hon är stor och hade dessutom somnat på min Iphone, där "sleepcycle" var inställd. Det är en app som mäter hur många timmar man sover, och som väcker en - när pulsen är som högst. Man vaknar alltså och känner sig typ pigg. Och, den funkar oftast. Den natten vet jag inte vem den kände av, dock. Hjälp, detta blev nästan fyndigt.

Att vara uppjagad är nog ganska värdsligt. När jag är det får jag knappt i mig något käk. Mest kaffe. Det enda jag tänker på nu, är två bredda knäcke med flingsalt. Men, jag orkar inte bre dem, och jag orkar inte borsta tänderna igen. Jag skulle lätt säga, att fyra knäcke med smör och flingsalt, är lika gott som en vanlig maträtt. Fast, jag tror att jag tror att det är så just nu, för att jag är så himla sugen på det.

På lördag ska V döpas. I samma dopklänning som jag och alla mina syskon. Den virkade min mor, då hon var ung. Den är vit och lång, så kan man också byta ut sidenbanden som är inträdda som ett bälte - till rosa, om det är en flicka, och blått - ja ni hajjar. Jag minns att mamma virkade och virkade, lampskärmar (ja, det är sant), gardiner (det är också sant) och mängder av grytlappar. Hon försökte lära mig, men mitt tålamod räckte aldrig till. Däremot stickade jag alltid 8 varv på en meningslös slinga, var gång jag besökte min farmor och farfar som barn. I grått dessutom.

Något jag kom att tänka på nu, är att jag också - varje sommar, plockade så mycket rabarber att jag knappt kunde bära hem dem - för att sedan koka hur mycket saft som helst av dem. Det blev alltid hur gott som helst. Förutom en gång, då blev den sur. Jag gjorde gelé också. Men bären var den sommaren alldeles för övermogna, så den blev lätt rinnande. Men, man kunde hälla den över diverse maträtter. Smaken var det inget fel på. Det var längesedan jag var huslig, men jag tror att jag kommer att bli det igen, när jag blir äldre kanske.

Inget "Twin Peaks", inga knäckemackor. Jag orkar inte ens klä av mig. Jag blir arg när jag blir nervös. Det värsta är att jag inte kan styra över den saken. Jag blev det idag, det kanske är därför jag är hungrig nu.

Över och ut.