som lena

Min syster reste hem för några dagar sedan. Fast hon bor här, som jag. Hem är nog ändå alltid dit. Kanske för att det var där vi föddes. På söndagar tänker jag alltid märkliga tankar. Speciellt om jag varit ute och snurrat. Igår åkte vi limousin till stället. D tutade och jag tror att vi framställde oss själva som, antingen idioter - eller stjärnor. Eller stjärnfall? Det spelar föga roll, hursomhelst. Jag har funderat på vad mamma sysslar med. Om hon virkar, eller stickar. Fast sticka var hon inte så bra på, om jag minns rätt. Eller om hon äter kalops. Om hon är glad, eller ledsen. Eller likgiltig kanske. Men det tror jag inte att hon är. I alla drömmar är hon alltid ledsen, sjuk eller panikslagen. Men hon talar sällan. Och jag vet inte, om jag minns hennes röst heller.