Jag tänker på alla saker jag glömt. På alla utsikter jag haft. En stor gräsmatta i Lund och alla lampor som lyste på kvällarna, i alla fönster. Jag minns att jag brukade räkna dem. Oftast var jag uppe längst, om man bortser från en adventsljusstake i fönstret mitt emot. A satt mest vid datorn, jag tror att jag kände mig ensam då. Sedan, ett träd och en stor fågelskit på mitt nya fönster, och fester som varade hela nätterna. Ibland gick jag upp och skällde ut han som hade festerna, det var alltid samma kille. Sedan, ett litet rum i S. Och toaletten som möglade, och en annan fest som gjorde att alla mina sängspjälkar gick av. Sedan blev det för blåsigt, och Malmö igen. Malmö och ingenting. Sedan Malmö och en stor gata, och en liten affär som blev rånad. Och någon som blev skjuten. Och jag blev olycklig och gjorde dumma saker. Jag cyklade mycket den sommaren. Ibland fick jag för mig att jag såg honom på håll. Det kanske jag gjorde också. Sedan plockade jag cykelkorgen full av lila plommon, packade en bil och åkte till Stockholm.
Jag tänker på allting jag glömt, mina bröder som var små, som lekte. På mina systrar och alla kalla vintrar. På källaren och det kalla rummet därnere. Där låg gamla prylar, stod farmors lingonsylt och min mormors gamla läderväska. Alla hennes kvitton låg kvar, några enstaka lappar och kanske recept. Där nere ställde jag en köttätande växt en gång. Jag tror att mamma fyllde år, och jag skulle ge den till henne som present. Det måste varit alldeles för kallt där nere, för den köttätande växten. Den dog några dagar senare. Min bror dansade en eftermiddag på köksbordet. Han var mycket bra på det. Utanför köksfönstret stod en målare på en stege. Han rörde inte en min. Mamma skrattade så att hon grät. Min mamma var kort och blev aldrig lång. Jag tyckte alltid att hon skulle spara ut håret, så att det blev långt - och hon kunde ha det uppsatt. Hon gjorde aldrig det, och jag minns inte varför. Ibland sparade pappa mustasch. Oftast skar han sig med rakhyveln på ett och samma ställe, sedan hade han en liten pappersbit på såret, som torkade och pappret fastnade i blodet.
Min syster, jag och hästarna. Min vän H jag och hästarna. Vi som galopperade som galningar, över is och över sommarängar. Och lilla B som orkade allt. Jag känner mig inte gammal, men jag känner mig inte heller som nu. Jag tror att allting är komprimerat. Det blåser ute. Jag minns ganska mycket, men jag minns inte allt.
