Det ska mycket till innan jag blir förbannad. Det har jag märkt idag. Jag har också märkt vilket dåligt exemplar jag är av mig själv när jag är förbannad. Mungiporna åker ner så att jag ser alldeles hemskt ut. Josephiné sa åt mig att dra upp dem idag. Jag försökte, men lyckades inte så bra. Hur mycket ska man behöva försöka, och ska man försöka bara för att man borde, för andras skull? Jag blir så trött på mänskligheten. Är vi så ynkliga att vi inte ens kan tåla att val vi gör i våra liv, kommer att förändras - ibland åt håll man inte själv vill, eller åt ändar som är de mest passande för en. Är det bara jag här i egen hög person, som förstått att vi inte kan vara nöjda ett helt liv, med ett val vi gjort för ett år sedan, eller två år sedan, eller igår. Jag låter så fantastisk pretentiös nu, det både hör jag och vet om. Ibland kanske man får göra det, jag försöker bara tala i så mycket klarspråk jag bara kan. Det är svårt med klarspråk. Det som är klart för mig är det kanske inte för dig där, eller dig. Varför blir jag blyg inför den eller dig, och varför kan inte jag styra mina drömmar? Det är en märklig tid nu. Ibland tror jag att jag kommer att bli tokig. Igår ringde jag mamma i tankarna, sedan tänkte jag ringa mina systrar, för att kolla av att allt är ett skämt. Men så kom jag fram till, någonstanns att jag visste att allt stämmer. Ingenting är på skoj här. Eller så är allt ett skämt. En del skämt är ju dåliga, det vet väl alla.
Idag har jag fått mycket skäll. Eller skäll är kanske att ta i. Jag har varit otydlig, ibland är jag det. Tänker för mig själv i huvudet och får för mig att alla förstår och vet. Det där lät underligt och jag funderar på att ta lite luft nu. Jag är törstig. Törst är ett behov. Det är många andra saker också. Längtan, jag undrar om det är ett behov, eller om det är något som bara kommer för att man saknar något. Jag trodde att jag skulle få barn någon gång, och att min mor skulle få passa dem och skratta. Man måste lära sig att tänka om, välja om och anpassa sig till alla saker som kommer och går. Annars kan man lika gärna strunta i att tänka och leva överhuvutaget. Då kommer man bara bli ledsen tror jag. Jag har träffat alldeles för många ledsna människor det senaste. En av dem är jag själv.
