jag kanske borde bada

Eller resa tillbaka till Thailand och aldrig komma tillbaka. Någon sa att jag var väldigt mångsidig och undrade om jag någonsin tog det lugnt. När jag skriver är jag lugn. När jag fotograferar är jag lugn. Så, det är väl att ta det lugnt? Eller vad förväntas av mig, och ska jag göra det som förväntas av mig, eller det jag har lust med? Hur ska man skilja avundsjuka ifrån goda råd, och hur ska man följa råd om man själv känner något annat? Ska jag behöva pitcha mitt liv eller sälja in mig själv och le stort för att få någon form av förståelse, eller är det som just nu förväntas av mig att jag ska leva efter händelserna? Min säng kanske ska bli min nya boning! Jag har en konstig idé som jag inte talar om och idag skrev jag nästan klart ett manus, igår ett annat. Ibland kan jag skriva oavbrutet. Någon undrade om jag borstade mina läppar med tandborsten, för att de skulle hålla sig röda och mjuka. Det gör jag inte. Men jag funderar på att testa. Fast det behövs nog inte. Jag fick ett brev igår. Det gjorde mig mycket glad. Vad vill alla mig egentligen? Jag vill vara med dem jag tycker om. Nog om det. När jag var liten hade jag kort hår. Förut såg jag en gubbe med en konstig krok på näsan, jag blev lite rädd för honom för han påminde om en hemsk farbor i en bok mamma läste när jag var liten. Hon läste den och många andra böcker, och satt alltid på sängkanten och sa godnatt. Jag hade ett hål i min säng, där kunde jag stoppa ner hemliga saker. Det fanns nog inte så mycket hemligt där, men tanken på att jag kunde gömma saker där gjorde mig nöjd. Jag minns när Isse råkat låsa in sig på Lindas rum. Då fick vi hämta grannen och en stege, så att hon kunde klättra ner. Det var mycket högt. Som tur var trillade hon inte. Däremot puttade hon mig så att jag föll framlänges en gång, då det var snö och halt. Jag stukade tummen och var helt tillfreds med det hela, för jag fick ha bandage och ha armen hängande runt halsen, såsom de har på tv ibland. Fast det gjorde förbannat ont också. Det kan jag inte sticka under stolen med. Det regnar ute och jag hittar inte mina glasögon, så jag fick ta de andra. Kanske är det därför jag har sådan huvudvärk. Fast troligen inte. När jag var liten älskade jag att vara under vatten, det gör jag fortfarande. Det är skönt att vara tyngdlös och känna vatten överallt. Fast så har jag blivit så rädd sedan Thailand. Men jag tror jag återvänder dit i vilket fall. Bara för att få bada.