I fredags var det samlingsfest här på skolan för alla som spelat in. Jag var trött så jag gick hem och la mig. Det var bättre. En tjej tog en överdos på natten, men klarade sig. Är folk så ostimulerade här att de måste göra sådana saker? Funderar på att öppna en liten psykologmottagning i mitt rum, brukar skoja om att jag har en uppblåsbar divan under sängen, och jag tror på allvar att det är läge att skaffa mig en. Skulle ta tjugo spänn i timman, det skulle nog folk gilla. Fast det skulle kanske vara svårt att ta mig seriöst. De är annorlunda här.
Igår skickade jag mängder av mail om rum. Jag tror att det var längesedan jag var så bestämd om att göra något. Det känns sjukt bra. Jag och Alvarez åkte till Lund igår, hade en rolig och konstig förfest, sedan drog vi till Malmö (till Anna, du vi gjorde inte sönder något i lägenheten, och vi var väldigt lugna. Bli inte arg om du ser det här, jag vet att jag sa att vi skulle sova där bara. Vi åkte redan vid 23. Lova att inte bli sur för då blir jag ledsen). Väl i Malmö glömde jag bort vägen, och på tåget dit spelade jag upp soundtracket till filmen som jag och Wenander sjöng in. Brudarna som satt bakom tyckte att det var en jävligt mellow låt. De gillade RnB. Jag hade bara Alicia Keyes, men det dög. Sedan hittade vi till KB efter en stund, eller efter att Alvarez frågat om vägen. Där var det jävligt mycket random people. Men sjukt kul.
Sprang till bussen och fick åka med gratis till Lund, för bussen var försenad. Jag är trött i huvudet nu, men måste socialisera mig lite ändå. Det kan man väl inte få för mycket av, eller vad man nu brukar kalla det. Träffade Cecilia idag, vi pratade om hennes långfilm. Jag och Alvarez ska hjälpa till, det ska bli aproligt. Ska spelas in i Italien, och jag hoppas C får stöd för den. Fick ett inombords dampryck när jag såg trailern för "kärlek 3000". Jag mår dåligt av att ens omnämna filmhelvetet. Vad är det med Sverige och svensk film, är det för jobbigt att göra något som berör? Den där jävla filmen om en Maria Larssons eviga skit tyckte jag också var kass. Visst, fotot var sjukt snyggt, och det är grymt med alla skärpedjup. Men storyn, nej tack. Och den kvinnliga huvudrollen, nej tack big time. Ugh. Alla tycker olika, och det är väl tur. Frågan är bara hur många som egentligen tycker något, men som inte tänker tycka det för att inte den stora massan tycker det. Blir trött i kroppen av sådant. Jag Elin A-Lod ska aldrig tycka något för att tillfredsställa andra. Det vore att håna min mor.
Sådär ja, nu ska jag göra något.
