Varför går jag inte och lägger mig som vanligt folk. Tänk om det skulle vara mer ordning med mig, tänk om jag kunde städa upp efter mig, om jag kunde - när jag städat garaderoben, också kunna hålla ordningen där i mer än en vecka. Eller två. Det är något jag funderat en del över. Det märkligaste måste nog vara när jag sliter ut kläderna ur garderoben och lämnar dem ute, medvetet. Lite som att psyka sig själv. Mycket märligt, men jag antar att jag och jag har lite humor. Det är kul med lite jävelskap, sån där med glimten i ögat. Usch vad jag avskyr det uttrycket. Glimten i ögat. En glimt kan nog se ut på många olika sätt.
Förut tänkte jag ringa mamma. Sedan kom jag på att det inte gick. Igår tänkte jag slå hennes nummer, bara för att invänta svaret som inte skulle komma.
Idag, när vi filmade i Lund hade vi ganska roligt. Eller jag höll på att trilla sönder av skratt. Skulle ta en scen där skådisarna gick och Mackan skulle fota dem genom att själv backa med i dialogen. Det blåste och Johanna hade hjälp av Björn, som med klappans hjälp skyddade micken ifrån en del av blåsten. Vi backade hela gänget, Johanna råkade gå in i en cykel, Björn räddade henne i sista sekund så att inte ljudbilden stördes så mycket, sedan backade jag in i en soptunna och en störd kille skrek till skithögt så att ljudet förstördes i dialogen. En riktig liten apa. Johanna pekade finger åt honom, jag hötte med min pärm. Precis när vi skulle ta bilden vid systemet så började det dugga, Mackan - som innan vägrat att filma vid minsta lille regndroppe, även om jag erbjudit att stoppa en säck över honom - ville helt plötsligt ge bilden en chans. Jag virade in hela honom i min gröna halsduk. Såg ut som om han hade en burka eller något. Vi blev så stressade så att vi fick både halsduk och mick i bild. Sedan började det hagla. Jag kunde inte sluta skratta. Mackan gick och köpte en pölse. En rolig inspelningsdag. Dock jävligt stressig. Framställer nog inte sig själv från sin bästa sida. Men med ett underbemannat team, som vi är, så tycker jag att vi är sjuka i huvudet som pallar.
Mina jeans hänger i taket såg jag nu. De är säkert torra. På lördag ska jag kanske följa med Maria till Malmö. Det kanske blir kul, fast hon sa att det var mest jurister där. Och hon himlade lite mer ögonen, så jag tror att jag förstår vad hon menade.
Christian Kjellvander är bra och om han inte skulle haft den där långa frun så hade jag lätt stött på honom. Det finns många som är bra, och jag tycker att det är lika intressant varje gång man inser att man tycker om en endaste liten person för något den presterar, nästan helt på egen hand. Med en egen känsla som gör att man fastnar. Tänk om alla på hela jorden kunde ha en enda sådan sak, liten eller stor, som de kunde dela med sig av. Då hade det nog varit roligare att leva bland människor.
Undrar om det finns några moln
på hela himlen som man skulle
kunna sitta på.
Jag Elin lovar mig själv att
i helgen måste jag verkligen
äta lite glass.
yes.
