40 scener, 300 inställningar och fyra dagar senare. Inspelningsveckan är över. Helvete är det enda jag har att säga. Vilket jävla slit. Är sjukt stolt över hela mitt team, de har varit grymma. Nu har jag, i tre meningar, eller om det är två (jag orkar inte räkna), använt mig av så många fjortonårsord att jag nästan kräks. Men vafan. Det är fest på Västhem nu. Palla gå dit. Eller, jag var där och vände. Visade att jag levde. Wenander stannnade. Imorgon festar vi av oss i Malmö. Ska bli sjukt fint. Bort ifrån hålan. Och så kommer per automatik en fråga upp: Hur i hela helvetes fanskap ska jag stå ut här i mer än 1,5 år till? Idag gick jag ett extra varv vid stationen i Lund för att få lite energi ifrån de förbipasserande människorna. Här är allt så stilla, och åkrarna är alldeles upptröskade. Det hade varit roligare om jag haft en häst här, då kunde jag ge mig ut i skogen. Jag tänkte på en störd sak innan. Min gamla 8-bitars som pappa gav oss när vi var små. Måste ringa och be dem att inte slänga det när vi rensar lägenheten.
Fyfan. Rensar. Det lät hemskt. När vi går igenom lägenheten låter bättre. För det är ingen förbannad räd. Undrar hur många svordomar jag hävt ur mig nu. Erik sa att jag skulle vara lite mer ödmjuk, fast han förstod inte att jag skojade när jag hackade på honom för att han sa "skaparen" i en mening. Sedan frågade jag om kristna tycker att "herre gud" är ett själsord, men han sa att de inte tyckte det. Generellt sett. Igår gick jag och Johanna ut. Vi pratade om lite olika saker. Jag ska försöka lära henne lite om hermenuetik. Undrar om det stavas så. Jag har fan ingen aning. Om några dagar ska jag bestämma om jag vill flytta tillbaka till Lund. Jag kan inte bestämma mig. Alla har ju dragit därifrån. Skulle se fånigt ynkligt ut om jag kom ditdragandes. Eller, det hade det väl inte men det hade blivit konstigt. Nu snackar jag sjukt mycket skit. Det får jag göra. Ibland, ungefär som nu känns det som om jag trotsar upp mig emot mig själv.
Min plansch hade åkt ner när jag kom hem, min säng var (är) obäddad, men jag funtar på att bädda skiten innan jag lägger mig. Inte för att det är en tvångstanke utan för att det är skönare att sova då. Förut tänkte jag på Haruki Murakami och på Miyazaki (om det stavas så) (ja, det är en tvångstanke/principsak att alltid stava rätt). Jag tror att jag skulle passa som japan. En gång lurade jag i en kille att jag delvis var det. 25%. Han gick på det, rätt av. Han hade nog inga glasögon.
Nu skiter jag i det här och dricker lite vatten.
adios.
