I morse gick jag och Adams en lång promenad. Det var helt fantastiskt. Gärdena är så fina nu, när snön ligger. Ett vindkraftverk stod helt stilla. Dumt att jag inte tog med kameran, det hade blivit så fina bilder. Imorgon har Adams fått för sig att vi ska ha en fotosession inför danska filmskolan, jag ska springa runt barfota i skogen. Med en vit peruk, tyllkjol och röda läppar. Jag tycker att det verkar ovanligt roligt och dumt.
Idag gick vi igenom klippteknik. Det var kul men jag var trött och kom på mig själv att sitta och tänka på andra saker. Sedan blev det molnigt och tråkigt väder. Sedan var jag lite skadad, eller skakad av idioten som ringde mig imorse. Helvete. En jamaican, som ville hyra ut sitt rum till mig. Han var trevlig tills han frågade mig, vad jag ville veta om honom. Han frågade om jag hade något emot svarta, jag sa nej och då skrattade han. Sedan frågade jag hur gammal han var och vad han arbetade med. Då sa han att han var 26 år och arbetade som modell och strippa. Sedan spårade den där idioten ur, totalt. Han berättade hur mycket svenska tjejer älskade honom och hans grejer. Jag tänker inte ens skriva ut det här. Han var en stor nöt. Sedan fick jag flera normala samtal. Ett från ett kollektiv som låter roligt. Några från random killar som vill ha inneboende, några lägenheter. Vi får se. Sa upp rummet idag. Det var skönt.
Jag borde nog ringa lite folk. Det är fånigt dumt hur man tror att man ska vara så tight med sin släkt, det sa Josefin. Och jag höll med. Ibland blir det inte som i alla sagor om prinsar och prinsessor och häxor som alltid dör i slutet. En sak till, jag blir så trött på folk. Det är alltid något som alla ska ta för givet. Går det bra för en, till exempel, då tror alla att man blir så nonchalant och självsäker. Det är sinnessjukt. Eller, jag vet inte. Om alla skulle sluta ta saker för givet, och fråga istället, eller tänka med sina egna hjärnor - då vore allt så mycket enklare.
Ibland vet jag inte om jag tänker själv. Men jag vet att jag inte leker med andras känslor. Det är bara dumt och onödigt. Jag kanske flyttat till Italien. Eller Barcelona. Eller Paris. Ja, helst Paris. Eller kanske New York. Det svenska livet är vidrigt tycker jag. Bli sambos efter ett par år, dricka the och hålla på och mysa tills man bara vill spy på det, för att man slitit sönder charmen i det. Eller bara vara sådära allmänt ledsamma ihop. Är inte det värsta som finns par som lever in i varandra och slutar leva i världen? Det tycker jag. En gång var jag en sådan. Det är jag aldrig mer. Kanske verkar detta bittert för de som känner sig träffade. Det är det verkligen inte, det är bara min uppfattning om saken, och det gjorde inte mig lycklig. Det kvävde mig. Och jag är inte speciellt svår om jag är i rätt sammanhang. Verkligen inte. Nu blev jag lite personlig, och det är ju trist fast jag bryr mig inte om det heller.
Imorgon spelar Kathleen Edwards på KB. Hon är helt fantastisk. Kanske går dit om jag hinner efter visningen. Och om inte någon retar skiten ur mig. Till exempel min syster. Isse. Fast hon vill väl bara väl, som alla - eller de flesta, andra. Hon vet bara inte hur man gör utan att visa direkt att man vill väl. Det är nog känsligt det där. Nu ska jag ranka lite saker, det är kul.
Den godaste mackan inneåller:
*avocado
*keso
*tomat
Jag blir störd i huvudet på den blandningen.
Den äckligaste maten vi fått på skolan fick vi idag, det var:
*pytt i äckelpanna med lösa ägg brevid och fula korvar
Hm. Nu vet jag inte vad jag ska rangordna mer. Mitt hår håller på att bli långt igen. Josepginé tycker att jag ska färga det rött. Det kanske jag ska. Fast då passar jag inte så bra i alla mina favoritfärger. Eller, det kanske jag gör för
min favoritfärg är:
*grön
och jag skulle aldrig i mitt liv vilja bo med en jamaicansk strippa
puss
