Nej jag tänker inte skriva om makeup idag heller, eller om kläder eller om skor väskor eller andra ytliga grejer. Även om jag också bryr mig om mitt utseende. Annars vore jag väl dum i huvudet. Nora sa idag att alla föds med drag av ytlighet. Det tror jag också. Det är lustigt, på söder tycks så många tjejer tro att det är en catwalk all day. Stegar över götgatan med bullar mitt på huvudet (gärna med en rosett i), med höga skor, med för stora kappor och kjolar och oversized blusar eller byxdressar. Detta gör mig en aning skrattfärdig. Vilken värld lever ni i kan man undra, men jag behöver inte undra. Jag vet. De, och jag också för den delen lever i sin egen värld. En värld där de tror att allt handlar om dem, deras skor och musiken de hör i huvudet när de får en adrenalinkick nedför en gata, som alltid kommer finnas, och alltid kommer stegas av snygga tjejer.
På tunnelbanan blev jag en aning deprimerad. Det satt ett kärlekspar brevid mig. Hon hade fötterna i hans knä, för han satt mittemot. Hon talade hela tiden om sig själv, och han besvarade med "jaha", "ojdå", "ojojoj", "nämen", "där har du allt en liten issue", "haha". Hon kaxade mest, klagade och stånkade. Han frågade om han fick ta ett bett på hennes klubba, det fick han inte. Han undrade varför, hon sa bara att det inte gick. Sedan fick han slicka lite på papperspinnen som blev kvar. Han sa att det smakade melon. Sedan gnällde hon ytterligare, och han började tala om sitt eget med henne. Det var som om pratade de med varandra, men ändå inte med varandra. Det fanns inte något gensvar, inte någon reaktion. Ingenting. Och de skulle likna ett kärlekspar. "Nästa Slussen". Och jag gick av.
Nora och Signe var lika söta som vanligt. De hade ölat igår, och flyttat hit i tisdags. Vi drog omkring på lite cafeér och second hand. Det var väldigt mysigt. Jag tycker mycket om att mest gå runt, titta sig omkring och bara vara. Glida in där man vill, ta en kaffe här, eller där, eller göra vad som helst. Jag gjorde en dum sak idag. Jag hade en sådan hemsk eager efter cigg. Det måste ha varit gårdagens alkohols fel. Jag kan helt enkelt inte tänka mig någon annan förklaring. Jag försa mig lite i affären, för eftersom jag aldrig annars köper cigg, så kände jag mig en aning disorienterad i butiken. Så jag frågade gubben i kassan vilka jag skulle köpa, för jag röker aldrig sa jag. Då skrattade han och bad om mitt legg. Ibland är jag nog dum i huvudet. Hur tänkte jag där liksom. Erik och jag fikade lite idag, det var trevligt, vi stötte på en kille med en väldigt stor cykel, och så frågade jag slottsvakten om det var jobbigt att stå stilla så länge. Fast först frågade jag honom om jag fick fråga honom en sak, för Erik sa att han inte var säker på att de fick svara. Då sa vakten bara "ja, så länge ni stannar bakom den vita linjen", Erik kommenterade det efteråt och sa bara "or else, liksom - vad skulle hända...". Han hade rätt i det. Det var fånigt. De vakterna är onödiga. Killen sa att han brukade pendla mellan varje ben. Och det var det jag ville veta om han gjorde. Eller om de hade som policy att de skulle stå helt stilla. Men det skulle säkert facket gå emot. Det vore ju en mänsklig omöjlighet.
I gamla stan gick vi in på ett antikvariat. Det skulle just stänga egentligen, för kvinnan som hade det skulle upp på götgatan och köpa bröd. Hon var mullig, gråhårig och hade antika glasögon. Jag funderade länge på dem, det borde vara mycket svårt att få nya glas till dem. Eller så är det inte det. Jag kan inget om optik. Hon verkade till slut inte ha så bråttom ändå. För rätt vad det var så hade hon börjat snacka om hur det var förr. Hur de fick välja träd, (om de ens hade mark!), hugga ned träden, torka träet, såga itu det osv. Hon tyckte att vi skulle vara glada att vu hade det så bra. Hon var skojig och hade en dator i sin antikaffär. Det och en massa andra saker av mässing och gammalt porslin. Imorgon skulle hon på en utflykt, titta på museér och åka runt. Det var det hon skulle ha bröd till, hon ville ha extra fint bröd till en utflykt. Detta fick vi reda på genom att säga att konsum hade öppet längre, men det var inte bra nog. Och det kanske stämde. Jag vet inte.
Jag önskar jag var uppe tidigare om mornarna, det finns inget bättre än att se solen gå upp. Nu är det natt. Sent. Jag är nog trött. Lite hungrig. Känns som om jag skulle kunna skriva en roman. Nu ska jag sova. Imorgon kanske jag sätter upp mitt hår (om det går) i en bulle på huvudet, knyter ett band kring det och tar på mig extra mycket mejjk. Fast fan, jag tror inte det.
PK
