Idag ringde mamma och bad mig ringa upp henne. Blir alltid så jävla nervös när hon ringer på det viset, liksom låter stessad och ledsen. Och det var hon också. Men inget annat. Oroad över stråling. Klart 15 september. Det är lång tid. Jag missbedömmer alltid tid. Bell kom till mig vid nio i morse, igår la jag mig klockan fyra. Spelade in diverse dikter och sedan, precis när jag somnat - så ringer en idiot och väcker mig. På festen med Andreas för ett tag sedan hade jag visst busringt honom, och sagt att jag bar hans barn. Inatt ringde han och sa att han ville göra ett faderskapsstest. Visserligen skitkul, men jag var sjukt trött, och bad honom återkomma. Nu är jag också sjukt trött. Och sjukt tråkig. Och sjukt fåordig.
Man får ha det ibland, det får man.
