Jag såg på nyheterna, men de sa inget skoj. Och vädret skulle bli dåligt. Gick ut och gick, postade Annas nycklar som rek. och tog en promenad i gummistövlar och adidasshorts - totally hot. Men skönt var det, och alla glodde. För det passade inte riktigt ihop. Stack till optikern för nya linser. Hon var vikarie för han som brukar vara där var på semester, och det var jag glad för - för jag gillar inte honom. Han tar i för mycket och liksom dumförklarar en. Och så pratar han skånska så mycket att jag nästan inte kan höra vad han säger. Dock var inte den vikarierande heller så värst trevlig först. Men samtidigt kunde jag inte säga klart vad det var med linserna som inte känts bra, så det kanske var därför.
Hon och jag skojade till slut om den vanliga optikern, för hon tyckte han var konstig hon också - hon brukade vara i deras butik i Malmö, och här tordes hon inte röra hans saker (städa). Det gäller att hitta gemensamma nämnare, när man inte känner någon, då går det lite lättare.
Efteråt åkte jag till gymmet. Det var pisstråkigt och tjejen jag tidigare nämnt var där - hon med den spretiga frisyren. Hon verkar helfreakad, gick runt och spände den lilla kropp hon hade, och såg ut som en person med allmänt dålig attityd. Jag tänkte att hon säkert lyssnade på hårdrock, eller så - och att hon, när hon stängde av den egentligen var mycket vänlig. Men jag vet inte allt, för jag är inte gud. Idag sprang hon återigen på löpbandet, det såg lika förjävligt ut som gången innan, jag bet ihop och skötte mitt, för att inte garva ihjäl mig. Sedan kom tjejen med tvångstankarna, de verkade vara ganska lugna idag. Jag var förvånad att se henne, trodde hon bara var på gymmet på måndagar. Man slutar aldrig upp att förvånas.
Väl hemma kommer jag inte ihåg vad jag gjorde. Slutade upp med Linde på bibblan, han satt och läste. Vi drack kaffe tillsammans och pratade om lite olika saker. En sak var att jag ursäktar mig själv. Det är dåligt. Gammal ovana. Ska sluta med det. Linde fick den eminenta idén att vi skulle spela teater tillsammans, liksom låna pjäser och spela upp, för bara varandra. Inför den där förbannade provspelningen. Måste ju vara van då. Han gick och lånade en bok med litet modernare pjäser. Vi valde "blodsbröllop", men bestämde oss för att det skulle ske hemma. Det satt folk och spelade schack i cafeét, andra läste tidningar. De har så många tidningar på biblioteket, och böcker och poesi, till och med manga. Om jag inte skulle få bo hemma, skulle jag bo där.
Det har länge luktat konstigt på korridoren. Ruttet och liksom unket. Och vid så många tillfällen, att jag inte ens minns hur många de är längre - har jag gått och spanat efter duvungen. Men snart får jag väl inse att den trillat ur och dött. I alla fall, vi bestämde att vi skulle städa korren idag. Och så skedde. Det blev fint, vi samarbetade bra hela högen som är kvar över sommaren. Förutom Bereket, han hade någon sjukdom. Linus moppade, Buffy sopade, Linde städade duscharna och jag ytorna i köket. Vilket team.
Linde och jag satt i hans rum och spelade "blodsbröllop". Man kände sig ganska schizad eftet ett tag, vi fick ju dela upp rollerna, och det blev ganska många var. Shit pommes, det var så jävla kul. Imorgon ska vi spela en till, vi får se vilken det blir.
Helena ringde mig nyss, hon är så jäla busy. Kan inte komma ner. Det är tråkigt, men jag får väl ta mig upp. Sedan ringde Martina. Jag trodde hon fått mina meddelanden, men hennes mobil var visst trasig. Ibland, som till exempel idag, får jag för mig att jag är synsk. Martina sa efter en stunds samtalande, i helt vanlig ton "vet du vad...", så sa jag "du är med barn", så sa hon "ja". Eftersom jag är lättlurad tog det tio minuter för henne att övertyga mig om att hon inte ljög.
Hon är i fjärde månaden, och efter dessa tio minuter vågade jag lita på henne, och sa "grattis förihelvete!", "det var ett annorlunda grattis sa hon", och skrattade. Hon hade fått lyssna på hjärtat, och ungen kommer i januari. Hon sa att jag ska få sitta på bänken längst fram på dopet, sen frågade jag om jag fick hålla ungen, då sa hon ja. Detta frågade jag lite med anledning av en händelse som skedde idag. Jag och Linde hade just handlat på konsum, när jag fick syn på en helt underbar liten hund, en mops. Jag älskar mopsar, packade snabbt ner varorna i min cykelkorg och gick fram till gubben som höll i hundkopplet. "Förlåt, får jag klappa din hund" undrade jag helt snällt och vänligt. Då kikade gubben på mig, med ett litet flin, inte ett elakt flin dock, "Nej, jag tror inte det, hon är lite känslig". Detta förvånade mig, för hunden ville gå fram till mig. Jag trodde han skojade, men det gjorde han inte. Frågade "är du säker", då sa han bara "ja". Linde tyckte att det var mycket konstigt, och jag blev irriterad, sådana människor borde ju inte få finnas. Jag fick lite tröst av Linde, för han sa att det nog snarare var gubben som var lite känslig, inte hans hund. Då tänkte jag genast på alla projiceringar och det kändes lite bättre. Men hunden var fin, det var den verkligen. Svart med lite vitt på nosen.
Martina undrade om jag börjar röka. Nej sa jag, det har jag inte. Pallade inte berätta det där för henne heller. Det får bli en annan dag. Sedan sa hon att hon såg mig i en kul syn, "jag ser dig i ett rum med vita väggar, sittandes på en pinnstol med en cigg i munnen och en skrivmaskin framför dig". Hade kunnat stämma.
En dum sak. Ganska korkad. Satte i de nya linserna idag, och det gjorde fantastiskt ont hela dagen lång. Linde tyckte verkligt synd om mig, men jag vägrade ta ur dem. Upptäckte nu, efter åtta timmar - att jag satt i den ena på fel håll. Clever.
Nu ska jag och Linde gå till Nora, lämna hennes gitarr och dricka te. Jag stavar "te" så för jag gillar inte stavningen "the", det är fult. Jag gör som jag vill, det har jag alltid gjort. Många avundas det, det är ett problem som är deras.
PK
