Inatt drömde jag om ett astmaanfall, och säkert andra saker - fast det minns jag inte. Igår köpte jag två saker till J innan jag skulle gå dit. Ett paket Camel activate, och en cola. När jag skulle betala gick killen i kassan loss.

Jag tycker om din hårfärg! // Vad heter du? // Hur gammal är du? // Vilken månad är du född? // Vet du vilken månad jag är född? // Ska vi gå ut och festa tillsammans?

Jag tror inte att jag blev glad, och det beror inte på att han inte är min typ. Han är ganska söt. Kanske snarare hur han tror att han vet att han gillar mig, för att jag har rött hår. Jag menar, den enda kontakten vi haft är: 1. Jag köper cigg 2. Jag köper snus. 3. Jag köper både cigg och snus. 4. Jag köper kaffe. Under dessa köp har det knappast surrats ett dugg. Han har bara kört hissen över den del av mig som synts, när jag drar i kortet och trycker koden.

På tuben såg jag en tjej. Hon provocerade mig. Hon hade, även i avslappnat tillstånd ett litet leende på läpparna. Efter några stationer kom jag på mig själv med att bara vara avundsjuk. Jag skulle också vilja ha ett sådant leende. Det sitter liksom fastklistrat oberoende av variabeln att "någon har behandlat-dig-som-typ-skit". Epic.