сильное желание

Jag tror att det stod klart för mig förut, att jag har börjat med något jag inte borde, men inte kan styra. Trots allt. Idiotiskt. Men, med tiden så slätar säkert den linjen ut sig. Inom en snar framtid, kommer den, istället för att likna ett ambivalent EKG - likna ett spaghettistrå. Helt rak och oberörd. Inte ens rädd för att bli kokt. Tom på allt. Utan längtan.

Trots att jag är allergisk mot katter, så kunde S ligga i min famn en och en halv timma förut. Han var helt nära, nästan i ansiktet på mig - utan att någonting började rinna eller klia.

På tunnelbanan ser alla alltjämt tomma ut. Trötta, likgiltiga, bleka, genomskinliga.
Det otrevligaste för min egen del, är nog att jag med full säkerhet - ser likadan ut som dem.