niente och

Jag upphör inte att förvånas över någonting. Gud, jag måste gå till gymmet. Nu har jag åtminstone bytt ut cigaretter mot snus. Det är så märkligt tycker jag, hur hon eller hon eller han, som prytt något nummer med antingen en naken eller halvnaken kropp - ur de kan finna sig själva ha ett annat värde än de andra som ingen känner igen. Eller hur hon endera smörar för mig, endera snackar skit och är dryg. Inte kunde hon väl tro att det var mig hon skulle söka jobb hos, vid ett senare tillfälle. Fyfan, idag skriver jag som om jag satt med någonting byråkratiskt (om man bortser från svordomarna). Jag tror att alla skulle må bättre av att svära mer. Och alla skulle må bättre av att inte vara så jävla fega. X kom in på jobbet för några dagar sedan. Han ville mest ingenting förutom att säga att jag var vacker. Sedan gick han.