Igår morse vaknade jag ganska tidigt. Anna och jag hade bestämt oss för att åka och bada i Helsingborg, eller Ven. Sedan hände det något. Det dök upp en bil på Hertz, till Göteborg. Vi tog den och drog dit istället. En snygg volvo v70, silver - inte för att jag bryr mig ett skit om det, men ändå. Vi drog igång musik och Anna visste inte ens hur man tog sig ut ur Lund först. Fast sen kom hon på det ganska omgående.
Det var härligt att vara fri på något sätt, mysigt att sitta brevid Anna när hon körde, dansa med i låtar sittandes och vinka till lastbilschaffissar. En chaufför satt med benet uppe vid ratten, jag tyckte att det såg lite oansvarigt ut, sedan slängde jag upp mina ben också. Anna sa att jag kanske skulle ta av mig skorna, men det gjorde jag inte. En lånad bil, 1800
0:- i självrisk. Nu jävlar kör vi var det enda jag tänkte, nu jävlar kör vi.
Och så gjorde vi det, körde. Stannade till på en konsumbutik i Ängelholm för att köpa iskaffe och frukt. Jag kollade lite på tidningar för barn, inte av intresse, nej - de stod framför mig i kassan. Framför mig stod även en lång och yrslig kille, Anna sa att han glodde på mig, och vad ska man säga - jag tittade definitivt inte tillbaka. En enda gång. Hade lust att fråga honom om han hade ätit glosoppa till lunch, fast jag gjorde inte det. Och det är nog tur att jag inte gör allt jag har lust med, det hade blivit på tok för roligt då. När jag och Anna stod vid bilen skulle han precis också åka (suprise), han gasade lite extra och höll ratten sådär med en hand -så som killar som nyss fått körkort gör, när de ska imponera. Jag var nära att spy, men jag lyckades hålla tillbaka.
Vi kom fram till Götet ganska sent. De få ragg vi haft däruppe hade visst tusen andra saker för sig, och tack för det tänkte jag ändå till slut - man måste ju förnya sig. Ut med det gamla, och in med det nya - eller hur det nu är alla gamla säger när de ska låta lite positiva och levnadsglada när något gått åt helvete. Landvetter var målet och Anna hittade inte. Jag fick agera kartläsare, det gick nog ganska bra till sist, men det var inte min förtjänst så värst mycket, det var alla skyltar med ett tydligt flygplan på. Väg 40 mot Landvetter, vi lämnade bilen och tänkte hyra en ny tillbaka till Lund. Det var pommesdyrt! 1400 spänn. Vi sket i det och tog flygbussen in till stan. Busschauffören var sur som fan, han hade nog inte fått sig något på ett tag, för han bråkade med varenda en av oss. Jag hade just tagit ut två hundalappar, varav jag lämnade över den ena till honom. Det satt två ingenonskinliga plastflikar på, sådana man har i skolan - när man ska märka ut viktiga sidor. Han verkade mycket bekymrad över detta, vred och vände hundralappen, kikade efter vattenmärkningen fyra gånger innan jag sa att jag nyss tagit ut den ifrån bankomaten. Han sa ingenting utan drog då försiktigt bort plastlap
parna, kollade vattenmärkningen en sista gång och gav mig en biljett. Idiot.
Igår förresten så satte jag på "godmorgon Sverige". Denise Rydberg var där - Sveriges nya chic lit författare. Hon hade inte mycket vettigt att säga, förutom att det i dagens litterära Sverige inte går att skriva en bok med futtiga beskrivningar. Nej. Omöjligt. Man kan inte beskriva någon med jeans som "hon hade blå jeans", detta sade hon med stor inlevelse och ett intresse som verkligen verkade ödmjukt. Hon läste upp ett stycke i sin bok, eller om det var snubben i morgonsoffan som gjorde det, det spelar ingen roll, men det gick ungefär såhär: "X var glad över att hon valt cashmirtröjan med den stora kragen, leopardtrenchcoaten gjorde outfiten hel". Jag vet inte vad jag ska säga dig Denise. Hej, kanske jag skulle börja med. Sedan skulle jag fortsätta med att be dig sluta förgifta oss vanliga människor med din skit. Vi behöver inte din litteratur, vi vill inte veta hur stora snoppar karaktärerna i dina böcker har. Du är intressant 0%.
Denise fortsatte med att säga att hon älskade att läsa, bland annat Söderbergs böcker, och en massa annan djup litteratur. Då slog det mig att, visst - kanske läser hon bra böcker också (efter Marian Keyes), kanske stryker hon under några bra meningar, tittar på förorden, läser baksidan - och så tänkte jag - smart Denise. Du lyckas hålla huvudet ovanför ytan ett tag till, hade du inte flikat in med dessa kloka ord hade jag slängt ut tv:n (även om jag inte tror på dig).
Åh, jag var bara tvungen att få ur mig det. Jag har varit irriterad på det sedan igår morse.
Isabell mötte upp mig och Anna på centralen, hon skulle ner till Helsingborg, men han träffas en snabbis. Vi satte
Det var härligt att vara fri på något sätt, mysigt att sitta brevid Anna när hon körde, dansa med i låtar sittandes och vinka till lastbilschaffissar. En chaufför satt med benet uppe vid ratten, jag tyckte att det såg lite oansvarigt ut, sedan slängde jag upp mina ben också. Anna sa att jag kanske skulle ta av mig skorna, men det gjorde jag inte. En lånad bil, 1800
0:- i självrisk. Nu jävlar kör vi var det enda jag tänkte, nu jävlar kör vi.Och så gjorde vi det, körde. Stannade till på en konsumbutik i Ängelholm för att köpa iskaffe och frukt. Jag kollade lite på tidningar för barn, inte av intresse, nej - de stod framför mig i kassan. Framför mig stod även en lång och yrslig kille, Anna sa att han glodde på mig, och vad ska man säga - jag tittade definitivt inte tillbaka. En enda gång. Hade lust att fråga honom om han hade ätit glosoppa till lunch, fast jag gjorde inte det. Och det är nog tur att jag inte gör allt jag har lust med, det hade blivit på tok för roligt då. När jag och Anna stod vid bilen skulle han precis också åka (suprise), han gasade lite extra och höll ratten sådär med en hand -så som killar som nyss fått körkort gör, när de ska imponera. Jag var nära att spy, men jag lyckades hålla tillbaka.
Vi kom fram till Götet ganska sent. De få ragg vi haft däruppe hade visst tusen andra saker för sig, och tack för det tänkte jag ändå till slut - man måste ju förnya sig. Ut med det gamla, och in med det nya - eller hur det nu är alla gamla säger när de ska låta lite positiva och levnadsglada när något gått åt helvete. Landvetter var målet och Anna hittade inte. Jag fick agera kartläsare, det gick nog ganska bra till sist, men det var inte min förtjänst så värst mycket, det var alla skyltar med ett tydligt flygplan på. Väg 40 mot Landvetter, vi lämnade bilen och tänkte hyra en ny tillbaka till Lund. Det var pommesdyrt! 1400 spänn. Vi sket i det och tog flygbussen in till stan. Busschauffören var sur som fan, han hade nog inte fått sig något på ett tag, för han bråkade med varenda en av oss. Jag hade just tagit ut två hundalappar, varav jag lämnade över den ena till honom. Det satt två ingenonskinliga plastflikar på, sådana man har i skolan - när man ska märka ut viktiga sidor. Han verkade mycket bekymrad över detta, vred och vände hundralappen, kikade efter vattenmärkningen fyra gånger innan jag sa att jag nyss tagit ut den ifrån bankomaten. Han sa ingenting utan drog då försiktigt bort plastlap
parna, kollade vattenmärkningen en sista gång och gav mig en biljett. Idiot.Igår förresten så satte jag på "godmorgon Sverige". Denise Rydberg var där - Sveriges nya chic lit författare. Hon hade inte mycket vettigt att säga, förutom att det i dagens litterära Sverige inte går att skriva en bok med futtiga beskrivningar. Nej. Omöjligt. Man kan inte beskriva någon med jeans som "hon hade blå jeans", detta sade hon med stor inlevelse och ett intresse som verkligen verkade ödmjukt. Hon läste upp ett stycke i sin bok, eller om det var snubben i morgonsoffan som gjorde det, det spelar ingen roll, men det gick ungefär såhär: "X var glad över att hon valt cashmirtröjan med den stora kragen, leopardtrenchcoaten gjorde outfiten hel". Jag vet inte vad jag ska säga dig Denise. Hej, kanske jag skulle börja med. Sedan skulle jag fortsätta med att be dig sluta förgifta oss vanliga människor med din skit. Vi behöver inte din litteratur, vi vill inte veta hur stora snoppar karaktärerna i dina böcker har. Du är intressant 0%.
Denise fortsatte med att säga att hon älskade att läsa, bland annat Söderbergs böcker, och en massa annan djup litteratur. Då slog det mig att, visst - kanske läser hon bra böcker också (efter Marian Keyes), kanske stryker hon under några bra meningar, tittar på förorden, läser baksidan - och så tänkte jag - smart Denise. Du lyckas hålla huvudet ovanför ytan ett tag till, hade du inte flikat in med dessa kloka ord hade jag slängt ut tv:n (även om jag inte tror på dig).
Åh, jag var bara tvungen att få ur mig det. Jag har varit irriterad på det sedan igår morse.
Isabell mötte upp mig och Anna på centralen, hon skulle ner till Helsingborg, men han träffas en snabbis. Vi satte
oss utanför centralen, Anna var hela tiden oroad över all fågelskit, men vi satt ändå kvar och snackade. Haha, sedan sket en fågel på Annas ben. Det var roligt, men inte det roligaste som
hände i Göteborg. Det roligaste kommer senare. Vi tryckte mackor på ett ställe vid saluhallen, sjukaste goda räkmackan. När jag var liten tyckte jag räkor var vidriga, ögonen liksom stirrade på mig, och jag kunde inte klara av den där bajssträngen de aldrig plockar bort. Majonäs fick mig att vilja spy. Men visst fan växer man upp. Jag också.
Strosade på avenyn, köpte kaffe och tittade på folk. Det är något som kan underhålla mig i timmar. Efter en ganska lång stund kommer han. Farbror-galen med släpande steg. Det är en ganska lång herre som kommer gåendes, eller snarare släpandes - utan att halta. Hans ansikte är inte uttryckslöst, men inte heller uttrycksfullt. Och håret, det var detta som fick mig att brista. Han var skallig som ett ägg längst upp på hjässan, som gamla trollkarlar, men på sidorna hade han hår.
På ena sidan var det uppskattningsvis 30 cm, men på den andra svävade håret med i vinden med typ 50 cm. Det låter säker inte kul nu, men jag skrattade så att jag grät (man ska inte skratta åt andra, men jag kunde inte hålla tillbaka). Jag fotograferade honom, och märkte att han vänt huvudet mot mig. Det var obehagligt. Han var liksom som en demon som kom flytandes, obehaglig på många sätt. Jag fick en bild iallafall. Och smink i hela ansiktet som jag torkade av, och andra trodde nog att jag grät.
Liseberg, ett åk - Balder. Helvete vad jag älskar berg- och dalbanor. Jag tvingade Anna att sitta längst fram, det var flest folk där, men lätt värt det. Helt underbart.
Klockan var ganska mycket, så det fotades lite, bland annat blev det en bild när jag sitter vid en naken pojkstaty. Jag är inte pervers eller så, men jag bad Anna ta ett foto när jag satt och log, och drog i hans snopp. Det gjorde hon, och några andra också. Det var alltså inte bara jag som roades av min egen handling, det gjorde mitt hjärta litet lättare. Vet inte varför. Men det är ju det här med bekräftelsen.
Det var en kille precis i utgången till Liseberg som retade skiten ur mig. Han var som en av de där sommarponnyerna som på grund av ett dåligt missförstånd plötsligt får för sig att de är en häst. Han var för stor för sig själv. Fyfan.
hände i Göteborg. Det roligaste kommer senare. Vi tryckte mackor på ett ställe vid saluhallen, sjukaste goda räkmackan. När jag var liten tyckte jag räkor var vidriga, ögonen liksom stirrade på mig, och jag kunde inte klara av den där bajssträngen de aldrig plockar bort. Majonäs fick mig att vilja spy. Men visst fan växer man upp. Jag också.Strosade på avenyn, köpte kaffe och tittade på folk. Det är något som kan underhålla mig i timmar. Efter en ganska lång stund kommer han. Farbror-galen med släpande steg. Det är en ganska lång herre som kommer gåendes, eller snarare släpandes - utan att halta. Hans ansikte är inte uttryckslöst, men inte heller uttrycksfullt. Och håret, det var detta som fick mig att brista. Han var skallig som ett ägg längst upp på hjässan, som gamla trollkarlar, men på sidorna hade han hår.
På ena sidan var det uppskattningsvis 30 cm, men på den andra svävade håret med i vinden med typ 50 cm. Det låter säker inte kul nu, men jag skrattade så att jag grät (man ska inte skratta åt andra, men jag kunde inte hålla tillbaka). Jag fotograferade honom, och märkte att han vänt huvudet mot mig. Det var obehagligt. Han var liksom som en demon som kom flytandes, obehaglig på många sätt. Jag fick en bild iallafall. Och smink i hela ansiktet som jag torkade av, och andra trodde nog att jag grät.
Liseberg, ett åk - Balder. Helvete vad jag älskar berg- och dalbanor. Jag tvingade Anna att sitta längst fram, det var flest folk där, men lätt värt det. Helt underbart.
Klockan var ganska mycket, så det fotades lite, bland annat blev det en bild när jag sitter vid en naken pojkstaty. Jag är inte pervers eller så, men jag bad Anna ta ett foto när jag satt och log, och drog i hans snopp. Det gjorde hon, och några andra också. Det var alltså inte bara jag som roades av min egen handling, det gjorde mitt hjärta litet lättare. Vet inte varför. Men det är ju det här med bekräftelsen.
Det var en kille precis i utgången till Liseberg som retade skiten ur mig. Han var som en av de där sommarponnyerna som på grund av ett dåligt missförstånd plötsligt får för sig att de är en häst. Han var för stor för sig själv. Fyfan.
Fick förresten ett samtal från optikern, fast denna gång ifrån just Göteborg. Anmälde mig på någon fånig tävling där när jag skulle prova ut linser. Och oj, jag är med i semifinalen tillsammans med tio andra heta brudar. Haha, där passar jag nog som ägget i hönan, eller kisset i toaletten. Men kul var det. Bekräftelse ni vet. Jag vill ha det, Denise Rudberg vill ha det, du vill ha det. Gud vill ha det.
Vi hittade ett tåg som gick hem till Lund 02.54, vi tog det och såg fram emot resan. Det gick bra, men de släckte aldrig lamporna i tåget, och snubben bakom mig snarkade hela natten. Dessutom hade jag inte med mig annat än ett sandigt badlakan till filt, det var inga problem, men hela jag blev sandig - och man hade kunnat skriva mitt namn på golvet på morgonen.
Har legat på balkongen nu, sovit på bänken ett tag. Är helt slut, ser helt slut ut. Känner mig helt slut. Båstad sen antagligen. Jag tror att mina 7:or kommer att rädda mig. Nu lät jag som en alkis, och det är det sista jag är. Anna tycker jag är tråkig som inte dricker t
ill mat och sådant, för jag dricker bara för att bli full. Men jag kommer kanske över det också någon solig eller regnig dag. Vet vet. Gud kanske.
Pk
