Det är något jag måste berätta. Idag hände det, det jag inte trodde kunde hända i verkligheten - utan bara i mardrömmar. Jag stängde av min väckarklocka i sömnen. Alltså, det var sjukt coolt, för jag vaknade precis när jag satt med den i handen. Fantastisk upplevelse. För den delen så sket jag i jobbet idag, och sov tills jag blev väckt av Anki på Nimbus istället. Hon hade en tid där jag behövdes. Jag gillar Anki, och när jag slutar kommar jag att sakna Anki.
Idag hände det en annan sak som var otrolig. Jag tog på mig joggingskorna för första gången på ett bra tag, jag är så bitter över att jag inte är lika duktig som för tre år sedan, men jag har lovat mig själv och alla andra att sluta leva på gamla meriter. Det gör bara att jag skiter i alltihopa. Det är mycket underligt det där med att jogga, och att gå till gymmet. Jag hatar varenda jävla steg innan jag kommer iväg, snöra skorna, hitta en äcklig t-shirt, sätta på headsetet till musiken - jag avskyr det. Men så händer alltid något på vägen, när man tryckt igång musiken. Ingen kan slå mig nu, nu jävlar - och så kan jag springa (nästan) hur långt som helst. Jag älskar hur gamla damer med hundar, de brukar båda två vara något överviktiga - jag älskar hur de liksom blänger lite. Då tänker jag bara "fetkärring" (om de inte ler mot mig, för då ler jag tillbaka), sedan springer jag ännu fortare. Det om det.
Jag kollade på Noras gitarr idag, fan vad fin den är. Hon har en stor väska, och det finns många fack på den. Min gitarr är skitful och med äckliga nylonsträngar som gör mig galen. Sen är det där förbannade capot borta någonstanns i all röra också. Jag ska köpa en annan gitarr, och sätta ett klistermärke på.
Anna hade jobbat idag, men jag drog dit på eftermiddagen, Selma ringde från tåget - allt hade gått bra i Tällberg, men hon lät trött. Kungen har ju varit där, och Koffi också, så jag förstår henne. Idag sa Anna till mig att kungen och Silvia åkt bil nere i Ljungby, sedan hade de stannat en tjej och frågat efter närmaste matställe. Då frågade jag om de hade kronorna på sig, och de fina kläderna. Anna skrattade åt det, och det förstår jag. Kungen har säkert också en grå mjukisdräkt.
Försökte få Anna att busringa med mig, fast hon tycker inte att man kan göra det när man är 25 år. Sedan, när vi satt ute på gräsmattan utanför henne och drack kaffe, åt melon och bullar - passerade ett plan på himlen. Anna frågade mig vart jag trodde att det var på väg, då sa jag att man inte får undra sådant om man är över 24 år. Man får göra vad man vill när man är 24 år. Jag gillar att busringa, det kommer jag gilla tills jag dör. Det var varmt i solen, varmare än på länge. Anna berättade om en bok hon läste, om en tjej som var flickvän till en i "six pistols". Hon var schizofren och hade sedan hon föddes sagt att hon skulle dö innan hon blev 21. Sen blev hon blev mördad när hon var 20. Så kan det gå.
Karin är saknad som fan här hemma, och jag längtar till Stockholm och henne. Snart så. Ska hälsa på Helena då också, och Anna - och kanske några andra små svampar. Jag tycker att det är konstigt med många saker på jorden. Och att det finns en sak man kan vara säker på i helaste livet långt eller kort, och det är att man ska dö. Det känns läskigt att skriva det ens. För jag gillar inte tanken. Anna sa att om man har två barn som ska ha en frukt var varje dag, så kostar det 600:- i månaden. Det är dyrt med frukt.
Vi cyklade till Nova ett tag på kvällen. Det var kul, för vi sjöng lite samtidigt och Anna har börjat snacka lite på min dialekt, det känns kul och härligt gemensamt. Hon är rätt bra på det också. Jag kom på ett tecken för "pusskram" också; man korsar pek -och långfingret, först åt ett håll, sen åt det andra. Då har man gjort det, Anna gjorde det åt mig innan jag åkte hem. Victor och jag tog en promenad, och Linus var arg för att internetet la ner, det var jag också. Sedan ringde Isse och var arg på mig. Fast det sket jag i, och så la hon på.
Jag ska försöka stämma gitarrhelvetet innan jag lägger mig, men jag blir tokig på den mesiga känslan de där plastiga nylonstängarna ger mig. Erik har satt lappar på den så att jag ska veta vad som är vad, och så står det en annan sak på en lapp som jag inte minns, och inte heller orkar kolla.
Victor och jag gick till godisaffären, han skojade och sa att han skulle unna sig lite vidrig vardagslyx. Då bad jag honom hålla käfften, och han skrattade bara - det gjorde jag också. Vi pratade om hur många det är som flyttar ihop och ska skaffa fina livet redan nu. Jag mår dåligt när jag tänker på det, det räckte med att flytta isär en gång. Jag trivs sjukt bra ensam. Ja fyfan vad skönt det är. Jag och mina elva korrekillar. Vi mot världen.
Duvan utanför köksfönstret har fått sina barn nu, äggen har kläckts. De har långa halsar och hon sitter där på helspänn och låter. Hennes bakfjädrar rör sig samtidigt som hon får ur sig de där ljuden, det ser konstigt mekaniskt ut.
Det finns människor som tror, att om någon varit med om jobbiga saker, så är den personen ett vrak - forever and ever. Jag tycker sådana människor borde läsa psykologi A, eller sluta dra alla över en kam. Det blir tråkigt påfrestande. Kanske borde man hoppa ner i en plastpåse och aldrig titta fram igen.
Nu har jag saker att skriva, saker att prestera och det ger mig ingen prestationsångest, för prestationsångest är för sådana som tror att världen går under om det de gör inte är bra i andras ögon. Jag skriver för att jag skriver, och jag skriver för mig själv. Om andra kan läsa det och gilla det, då kan jag bara säga; pommes pompodori - ibland klickar det!
