Jag brukar inte försova mig. Det har hänt två gånger, och båda gångerna har jag haft tenta. Igår hände det igen. Jag har ett svagt minne av att jag sträcker mig efter mobilen. 07.45. Tentan börjar om 15 minuter tänker jag. Oj. I en slags konstig slow-motion, fast ändå med ett bra tempo reser jag mig ur sängen, kutar ut till köket - jordgubbsfilen slinker snabbt ner - sedan läser jag på några formler men inte ANOVAN. Det är en liten bit till Victoriastadion. Jag hade ont i huvudet, kom dit 08.20, tio minuter innan det hade varit kört för mig att skriva tentan. De två gamla tentavakterna sitter och fikar på mumsiga bullar och löser korsord efter att en av dem har gjort en snirklig signatur på min tenta, som jág skrivit namn och personnummer på, med blå bläckpenna. Det är viktigt att man skriver med bläck säger de. Jag hatar den där tentan. Magnus har skrivit "Lycka till, glada hälsningar Magnus". Det där med "glada hälsningar" gör mig lite lugnare. Fast tentan går ganska dåligt. Blandade ihop ANOVA-undersökningar med något helt annat, och formeln för S upphöjt i 2, och hur man skattar variansen därur, ja - det hade jag helt glömt. Sedan skrev jag inte heller så utförligt vad S2-between innebär. Jävla skit. Jag kunde kunde formeln för t-värdet och medelvärdet och Z-värdet, men det frågade givetvis inte Mange efter. Den där kandidaten i psykologi, den får jag nog se mig om efter.
Efter tentan hade jag fortfarande ont i huvudet, men jag drog och tränade ändå. Det var så jävla tråkigt, och jag var nära att gå redan efter 14 minuter. Sedan tänkte jag"snygg röv snygg röv snygg röv", och jag tror att det var det som fick mig att stanna. Det är en tjej på gymmet som har hemska tvångstankar. En gång, innan jag riktigt uppfattat hur det stod till, så gick hon längsmed ena väggen i gymmet, och liksom dattade på olika krokar och skruvar i en speciell ordning. Sedan skulle hon precis till att gå ner, men då - efter en tre, fyra trappsteg så vände hon upp igen - för att datta lite till på krokarna och skruvarna. Detta händelseschema fortsatte ungefär en fyra, fem omgångar, tills hon var klar med sin ritual och gick ned och tränade (jag tror åtminstone att hon tränade, Karkan har sagt att hon sett henne precis i ingången till gymmet en gång, då kände hon upprepade gånger på handtaget). Hon var iallafall där, och denna gången tog hon extremt mycket lypsyl, hon kunde liksom inte sluta, mer och mer och mer lypsyl i en fin cirkel runt munnen. Precis när jag tänkte "phu, nu slutade hon, och det var tur för hon har tagit alltför mycket för vad som borde vara RDI", då tog hon litet till. Sedan kände hon på sitt väskfack 12 gånger för att sedan närma sig trappan ner till herrgymmet, hon vände sig lite oroväckande om mot väskan när hon tagit några steg bort, och jag tänkte att "nu är det kört", men sedan gick hon ner. Och jag fortsatte trampa på trappmaskinen.
Ibland är det några sura tanter på gymmet. Igår var det en fet. Jag tänkte att hon borde köra litet mer på konditionen, det hade varit en fördel för henne att, innan hon börjar med muskelbygge - bli av med lite fett. Fast det är väl upp till henne, antar jag. Hon satt och tittade på klockan hela tiden när hon tränade magen, ryggen och torson. Hon hade nog tråkigare än jag. Även om jag har svårt att tänka mig att någon kunde ha det tråkigare. Sedan hände något ännu mer spännande! Efter ett antal upprepningar i maskinerna, upp och ner med vikter, fick jag plötsligt för mig att jag aldrig skulle gå ifrån gymmet! Det gick nu riktigt bra, och jag började få syner i huvudet, eller snarare en brinnande lust till att fortsätta träna. Det måste vara den proceduren alla talar om, att man mår bra av träning, och att det liksom blir ett beroende. Jag förstår precis vad det handlar om.
Dagen fortlöpte med att jag, med lika mycket huvudvärk åkte hem och följde med Linde till stan. Han skulle köpa kallingar och ville att jag skulle vara smakråd. Det tråkiga var att han utan att en fråga mig valde tre par, ett par ljusblå, ett par marinblå och ett par mörkblå. Sedan hittade jag en grön tröja som jag tänkte att han skulle passa fint i. Han köpte den, och den var grym.
Nu ska jag förkorta lite, vad som sedan följde (jag har fått en knasig tvångstanke att jag tvunget måste skriva ner allt).
*jag köpte vitlöks- och chilioliver, 6 bigaråer, 7 färskpotatisar, en nätmelon och tre äpplen hos grönsaksmannen, Linde köpte sådant tunt libanesiskt bröd och jordgubbar.
*vi trycker oliver, bröd och jordgubbar på Stortorget. Sjukt gott.
*mitt huvud gör skitont
*vi går till systemet. Linde köper vin. Jag köper 4 cider (7.0). Och ett kanel/äppelvin till tour de chambren.
*vi går hem.
*jag sover tills klockan är 18.00 (tror jag, för när jag duschat med hjärtat i halsgropen, tour de chambren skulle ju börja 18.00, så upptäcker jag att klockan är 17.32).
*Linus stressar som fan. Jag kokar mina potatisar och värmer snabbt fiskbullar, samtidigt som jag öppnar en cider och tinar ärtor.
*Tour de chambren börjar. klockan är uppskattningsvis 18.45.
Nils rum är först på tur. Han har ett amerikanskt tema. Han har ställt upp snapsar som är blå, vita och röda, och ser ut som den amerikanska flaggan. Den röda är söt, den blå är stark och den vita bestod av bland annat mjölk. Jag tog en röd. Det passade inte så bra med färskpotatis och fiskbullar i skaldjurssås. Nils har sitt högskoleprov inramat i en guldram på sin vägg. Han fick 2.0 och det stod i tidningen också. I Buffys rum får vi snaps som består av ren sprit blandat med honung och citron. Den var stark. Buffy har ett samurajsvärd och kompisar som jag inte gillar. En som heter Kenny spydde i mitt handfat på en fest för något år sedan. Det var stopp hela dagen efter, och kom med jämna mellanrum upp små delar av Kennys kräk. Han hade ätit mycket lök minns jag. Jag blev sur också, för han spydde på min nya tröja, min handduk, tandborste, sophink och badrumsmatta. Han får inte komma mera.
Vi fortsatte sedan från rum till rum. Ja, och jag tror inte att jag behöver skriva ut att det gick åt helvete alltihopa. Det var ju alldeles för mycket alkohol på för kort tid. Utan att med egna ögon ha fått se allt jag nu ska beskriva, så får jag tro på att det ligger sanning i det hela.
Det ställs ut ett stort skrivbord i korridoren. Det tejpas upp markeringar på golvet. Det är ölping-pong på gång. Här sker något jag knappt kan tro själv. Klockan är runt 01.00, alla är berusade. Buffy gör något som verkligen förvånade alla, men som jag vet är sant - Linus fotade honom. Mitt i ping-pongaspelet visar han hela sin snopp. Och han posar! Det måste jag säga chockerade mig mycket. Men man gör så mycker dumt på fyllan. Sedan var det så att Linus hade en vän, som hette Anders eller något, jag minns inte riktigt. Han kunde buktala och brukade på varje fest ta med sig sin minkpäls. Det var en söt liten sak, som faktiskt såg nästan levande ut. Han hette Göran. Göran låg på Buffys rum när det hela ska ha inträffat. Några främlingar gick och tände på grillen på balkongen. De hämtade Göran. Sedan grillade de honom. Frenchie sa att han, när han såg den uppeldade lilla bit av Göran som fanns kvar, att han trodde att vi svenskar var vildar - som hade jagat upp detta stackars djur och lagt det direkt på grillen. Vad de sedan hade gjort var att kasta det lilla som fanns kvar nedför balkongen, tillsammans med grillocket, vårt plastbord, min campingsstol, köksstolar och mycket annat. Detta var för övrigt Linus duktig på att samla upp. Han ville inte göra vaktmästarn arg. Killen, som jag tror hette Anders gick sedan ner och hämtade sin minkrest, han la honom i en kasse och ska begrava honom, hörde jag. Fast Linus brukar ljuga, ibland iallafall. Det var nog allt för nu. Kommer jag på något mer som hänt så lägger jag till det.
Söndag.
Vaknar i fosterställning. Har åtminstone pyjamas på mig. Huvudvärk. Ont i magen. Linde ringer 10.00. Frukost på stan. Jag reser mig. Är väldigt yr. Öppnar dörren och säger till Lindes kompis Jussi att jag kanske kommer kräkas, men att de då får lov att ta hand om mig. Jag hinner stänga dörren innan jag faktiskt kopplar att det är dags redan nu. Råkar komma lite på badrumsmattan. Var ju inte beredd. Sedan går jag till stan, med Linde och Jussi. Och det är en varm och solig dag. En härlig förmiddag helt enkelt. Vi möter upp Nicola och Carly utanför stationen. Tar en frukost. Scones med ost, philadelphia och sylt, äppeljuice och cauppchino. Jag älskar mat. Det som sedan händer är att Jussi tar bussen upp till Stockholm, han ska sedan ta nattåget till Umeå. Björkarnas stad. Nicola och Carly ska till Wien redan imorgon. De var trevliga. Linde och jag går hem genom stan, via fiskaregatan, sätter oss då och då på en bänk för att vila oss.
Vi slutar upp hos Erik. Där spelar Linde elgitarr jättehögt och med massor av inlevelse. Han sjunger också. Jag fotar lite och Erik bjuder på kaffe. Sedan läser Linde tidningen, hans bror heter något exotiskt i efternamn gör han har en fru i Buenos Aires och han skriver lite i DN. Linde kommer bli något bra och stort tror jag. Han kan både sjunga och spela och förstå saker. Jag gillar Linde. Och jag tror att Linde gillar mig. Dagen försvinner och jag går hem. Städar lite efter festen igår. Jag nämnde ju ovan att Linus hade gått och samlat möbler som någon kastat från balkongen på natten, även om jag inte tror att det var jag så kan jag inte lova något bestämt. Jag vet att jag och Anna kastade ner två kartonger, de var stora och i vägen. Man gör så mycket dumt, när man är full. Någon hade klottrat fula saker i duschen också, och knackat på min dörr på natten. Jag tror jag vet vem det var, det är en dum kille som jag aldrig skulle släppa in. Jag, Victor och Linde gick och pantade burkar. Det blev så mycket pengar att vi kunde köpa oss varsin drickyoggi på "paniken". Jag bad kvinnan i kassan att ta kort på oss, och det gjorde hon utan att streta emot. Vi hade sedan sällskap genom esplanaden, jag gick och mötte Karin och de andra gjorde sitt. Karkan och jag åt en grej från 7-11, mezzaluna tror jag att de heter. Satt i solen och göttade oss. Nu är det snart fika på korridoren. Och jag tänker nog att jag skrivit lite väl mycket nu. Men sedan tänker jag, nej - det som ska dokumenteras ska dokumenteras. Tänk vad glad jag kommer vara sedan, när jag är gammal och glömsk. Då ska jag läsa detta - och njuta av tanken att jag gör och har gjort precis det jag har lust med.
