veva igång hela mig

Igår och idag har jag jobbat. Det är kul. Fast jag är trött nu. Åtminstone lite. Försöker skriva lite på tentan, och det har hittills blivit 15 rader. Det är jag nöjd med, för innehållet i de 15 raderna var fint. Skrivet med bra svenska. Några svåra ord. Idag tog jag massor av kort på jobbet. Vi var ute i Skånes fågelpark, nära Höör. Där fanns det många fåglar. Vi fikade och H tyckte att S drack sin saft så jävla långsamt, så han tog glaset och hällde det över hela S. Då blev han arg och började suga in luft genom munnen på ett konstigt sätt. Jag tröstade honom, och jag tror att det hjälpte. Det kröp sjukt mycket gröna små löss överallt, tog kort på dem med. En råkade få bakbenet mosat så att han stod rätt upp och sprattlade med känselspröten. Han hade röda ögon. Jag har svårt för att döda insekter, så han står nog fortfarande kvar och kisar lite mot solen som snart går ner. Vi gick runt sjön, passerade en dam som satt på en brygga och solade, hon skrev på något. Jag ville egentligen ta kort på henne, hon såg ut att ha ganska mysigt, men jag lät bli att fråga -hon såg ut som en av de som säger nej för att de har för stor mage eller så. Sedan passerade vi, direkt efter en grind vi öppnade och gick igenom, ett par som satt på en filt och hade picknick. Jag vågade fråga dem om ett foto, och de sa ja och log. Sedan sa de att de var ett riktigt par, så att vi inte skulle tro något annat. Just att de sa det, fick mig att tro att de var två otrogna typer, som vågat sig ut för en träff i skogen. Men mig gör det detsamma, jag tog en mysig bild av dem.

Vi åt piroger som jag tinat tidigare och lindat in i folie. De var goda. Det satt en gammal man med grått hår, svarta solglasögon och en käpp (eller om det var gåstavar, för det kan ha varit två) på bryggan. Han solade magen. På hemvägen köpte vi mjukglass på "Hardys" med saltlaktritsströssel till mig, och sötlakritsströssel till Anki, de andra fick en regular, vit mjukglass. Det var också gott.

Igår sa Linde en skojig sak till mig! Tidigare bodde på korridoren en mystisk person som hette Diep. Hon kom från Vietnam och var alltid arg och lagade alltid mat. Jag tror att hon hade en depression. Hon flyttade i vintras och lämnade (kors i taket) sin riskokare, som står i köket - så man tänker liksom på henne ibland. Och nu kommer jag till saken, för några veckor sedan fick Linde ett mail ifrån Diep; hon undrade om vår egen Linus på korridoren var ihop med någon, och lite andra saker. Linde gav henne Linus mailadress. Det verkade som om Linus tog denna flirtiga gest mycket positivt, ja han kikade till och med hur mycket en biljett till Vietnam skulle kosta. 12700:-. Och det var ju ganska dyrt. Sedan sa han till mig att han alltid drömt om att ha en svensk fru, och att det var svårt att rubba den tanken. Och det såklart, det får man ju förstå. Vidare, nu i dagarna fick Linde ett nytt mail där Diep blivit mer desperat. Hon ville nu locka Linde till Vietnam, med Linus i släptåg. Hon hade hittat en biljett för endast 9000:-. Linde ville nog inte åka. Vi får helt enkelt se hur detta utvecklar sig.

Karkan har berättat en sak för mig som jag tycker är helt underbar. Det handlar om hennes mormors karl, han heter Rune. En gång, jag tror att det kan ha varit förra veckan, då skulle Rune gå en promenad. Det var bara det att efter ett slag blev han alldeles trött i benen, så han slog sig ned på en sten. Där satt han alldeles utmärkt, om det inte skulle ha varit för att han plötsligt och ganska hastigt råkade glida av stenen. Det slutar alltså med att han sitter på backen utan att kunna ta sig upp. Man vet ju hur det är, om man till exempel har trillat och så, man skäms och vill liksom upphöra att existera, ja då kan man tänka sig hur Rune kände sig, som inte ens kunde resa sig! Till slut får han iallafall hjälp av en grabb, han ger Rune handen så att han kommer upp på stenen igen. Nu kunde man ju tro att allt var löst, och att Rune kunde börja njuta av sin vilostund. Men så är det ju givetvis inte. För hur bra Rune än satt nu, så kunde han inte ens ta sig upp, för att återuppta sin runda. Han blir helt enkelt sittandes på stenen ett slag till. Och det är ju tur att det finns damer som förstår! För efter en stund kom det fram en dam till Rune, hon förstår att det är något som är på tok, ger Rune handen och följer honom hela vägen hem igen. Nu har Rune fått en rullator sa Karkan, och han har liksom accepterat den också, det sa hennes mamma. Den står i garaget och har en korg där fram. Det är praktiskt när man ska handla, säger de.

Jag ska öppna paketet jag fick på posten snart. Det är min gamla fjällrävenjacka som mamma skickat. Hon har lunginflammation och jag ska ringa akuten och fråga hur hon mår nu.

du å ja

Jag brukar inte försova mig. Det har hänt två gånger, och båda gångerna har jag haft tenta. Igår hände det igen. Jag har ett svagt minne av att jag sträcker mig efter mobilen. 07.45. Tentan börjar om 15 minuter tänker jag. Oj. I en slags konstig slow-motion, fast ändå med ett bra tempo reser jag mig ur sängen, kutar ut till köket - jordgubbsfilen slinker snabbt ner - sedan läser jag på några formler men inte ANOVAN. Det är en liten bit till Victoriastadion. Jag hade ont i huvudet, kom dit 08.20, tio minuter innan det hade varit kört för mig att skriva tentan. De två gamla tentavakterna sitter och fikar på mumsiga bullar och löser korsord efter att en av dem har gjort en snirklig signatur på min tenta, som jág skrivit namn och personnummer på, med blå bläckpenna. Det är viktigt att man skriver med bläck säger de. Jag hatar den där tentan. Magnus har skrivit "Lycka till, glada hälsningar Magnus". Det där med "glada hälsningar" gör mig lite lugnare. Fast tentan går ganska dåligt. Blandade ihop ANOVA-undersökningar med något helt annat, och formeln för S upphöjt i 2, och hur man skattar variansen därur, ja - det hade jag helt glömt. Sedan skrev jag inte heller så utförligt vad S2-between innebär. Jävla skit. Jag kunde kunde formeln för t-värdet och medelvärdet och Z-värdet, men det frågade givetvis inte Mange efter. Den där kandidaten i psykologi, den får jag nog se mig om efter.

Efter tentan hade jag fortfarande ont i huvudet, men jag drog och tränade ändå. Det var så jävla tråkigt, och jag var nära att gå redan efter 14 minuter. Sedan tänkte jag"snygg röv snygg röv snygg röv", och jag tror att det var det som fick mig att stanna. Det är en tjej på gymmet som har hemska tvångstankar. En gång, innan jag riktigt uppfattat hur det stod till, så gick hon längsmed ena väggen i gymmet, och liksom dattade på olika krokar och skruvar i en speciell ordning. Sedan skulle hon precis till att gå ner, men då - efter en tre, fyra trappsteg så vände hon upp igen - för att datta lite till på krokarna och skruvarna. Detta händelseschema fortsatte ungefär en fyra, fem omgångar, tills hon var klar med sin ritual och gick ned och tränade (jag tror åtminstone att hon tränade, Karkan har sagt att hon sett henne precis i ingången till gymmet en gång, då kände hon upprepade gånger på handtaget). Hon var iallafall där, och denna gången tog hon extremt mycket lypsyl, hon kunde liksom inte sluta, mer och mer och mer lypsyl i en fin cirkel runt munnen. Precis när jag tänkte "phu, nu slutade hon, och det var tur för hon har tagit alltför mycket för vad som borde vara RDI", då tog hon litet till. Sedan kände hon på sitt väskfack 12 gånger för att sedan närma sig trappan ner till herrgymmet, hon vände sig lite oroväckande om mot väskan när hon tagit några steg bort, och jag tänkte att "nu är det kört", men sedan gick hon ner. Och jag fortsatte trampa på trappmaskinen.

Ibland är det några sura tanter på gymmet. Igår var det en fet. Jag tänkte att hon borde köra litet mer på konditionen, det hade varit en fördel för henne att, innan hon börjar med muskelbygge - bli av med lite fett. Fast det är väl upp till henne, antar jag. Hon satt och tittade på klockan hela tiden när hon tränade magen, ryggen och torson. Hon hade nog tråkigare än jag. Även om jag har svårt att tänka mig att någon kunde ha det tråkigare. Sedan hände något ännu mer spännande! Efter ett antal upprepningar i maskinerna, upp och ner med vikter, fick jag plötsligt för mig att jag aldrig skulle gå ifrån gymmet! Det gick nu riktigt bra, och jag började få syner i huvudet, eller snarare en brinnande lust till att fortsätta träna. Det måste vara den proceduren alla talar om, att man mår bra av träning, och att det liksom blir ett beroende. Jag förstår precis vad det handlar om.

Dagen fortlöpte med att jag, med lika mycket huvudvärk åkte hem och följde med Linde till stan. Han skulle köpa kallingar och ville att jag skulle vara smakråd. Det tråkiga var att han utan att en fråga mig valde tre par, ett par ljusblå, ett par marinblå och ett par mörkblå. Sedan hittade jag en grön tröja som jag tänkte att han skulle passa fint i. Han köpte den, och den var grym.

Nu ska jag förkorta lite, vad som sedan följde (jag har fått en knasig tvångstanke att jag tvunget måste skriva ner allt).

*jag köpte vitlöks- och chilioliver, 6 bigaråer, 7 färskpotatisar, en nätmelon och tre äpplen hos grönsaksmannen, Linde köpte sådant tunt libanesiskt bröd och jordgubbar.
*vi trycker oliver, bröd och jordgubbar på Stortorget. Sjukt gott.
*mitt huvud gör skitont
*vi går till systemet. Linde köper vin. Jag köper 4 cider (7.0). Och ett kanel/äppelvin till tour de chambren.
*vi går hem.
*jag sover tills klockan är 18.00 (tror jag, för när jag duschat med hjärtat i halsgropen, tour de chambren skulle ju börja 18.00, så upptäcker jag att klockan är 17.32).
*Linus stressar som fan. Jag kokar mina potatisar och värmer snabbt fiskbullar, samtidigt som jag öppnar en cider och tinar ärtor.
*Tour de chambren börjar. klockan är uppskattningsvis 18.45.

Nils rum är först på tur. Han har ett amerikanskt tema. Han har ställt upp snapsar som är blå, vita och röda, och ser ut som den amerikanska flaggan. Den röda är söt, den blå är stark och den vita bestod av bland annat mjölk. Jag tog en röd. Det passade inte så bra med färskpotatis och fiskbullar i skaldjurssås. Nils har sitt högskoleprov inramat i en guldram på sin vägg. Han fick 2.0 och det stod i tidningen också. I Buffys rum får vi snaps som består av ren sprit blandat med honung och citron. Den var stark. Buffy har ett samurajsvärd och kompisar som jag inte gillar. En som heter Kenny spydde i mitt handfat på en fest för något år sedan. Det var stopp hela dagen efter, och kom med jämna mellanrum upp små delar av Kennys kräk. Han hade ätit mycket lök minns jag. Jag blev sur också, för han spydde på min nya tröja, min handduk, tandborste, sophink och badrumsmatta. Han får inte komma mera.
Vi fortsatte sedan från rum till rum. Ja, och jag tror inte att jag behöver skriva ut att det gick åt helvete alltihopa. Det var ju alldeles för mycket alkohol på för kort tid. Utan att med egna ögon ha fått se allt jag nu ska beskriva, så får jag tro på att det ligger sanning i det hela.

Det ställs ut ett stort skrivbord i korridoren. Det tejpas upp markeringar på golvet. Det är ölping-pong på gång. Här sker något jag knappt kan tro själv. Klockan är runt 01.00, alla är berusade. Buffy gör något som verkligen förvånade alla, men som jag vet är sant - Linus fotade honom. Mitt i ping-pongaspelet visar han hela sin snopp. Och han posar! Det måste jag säga chockerade mig mycket. Men man gör så mycker dumt på fyllan. Sedan var det så att Linus hade en vän, som hette Anders eller något, jag minns inte riktigt. Han kunde buktala och brukade på varje fest ta med sig sin minkpäls. Det var en söt liten sak, som faktiskt såg nästan levande ut. Han hette Göran. Göran låg på Buffys rum när det hela ska ha inträffat. Några främlingar gick och tände på grillen på balkongen. De hämtade Göran. Sedan grillade de honom. Frenchie sa att han, när han såg den uppeldade lilla bit av Göran som fanns kvar, att han trodde att vi svenskar var vildar - som hade jagat upp detta stackars djur och lagt det direkt på grillen. Vad de sedan hade gjort var att kasta det lilla som fanns kvar nedför balkongen, tillsammans med grillocket, vårt plastbord, min campingsstol, köksstolar och mycket annat. Detta var för övrigt Linus duktig på att samla upp. Han ville inte göra vaktmästarn arg. Killen, som jag tror hette Anders gick sedan ner och hämtade sin minkrest, han la honom i en kasse och ska begrava honom, hörde jag. Fast Linus brukar ljuga, ibland iallafall. Det var nog allt för nu. Kommer jag på något mer som hänt så lägger jag till det.


Söndag.
Vaknar i fosterställning. Har åtminstone pyjamas på mig. Huvudvärk. Ont i magen. Linde ringer 10.00. Frukost på stan. Jag reser mig. Är väldigt yr. Öppnar dörren och säger till Lindes kompis Jussi att jag kanske kommer kräkas, men att de då får lov att ta hand om mig. Jag hinner stänga dörren innan jag faktiskt kopplar att det är dags redan nu. Råkar komma lite på badrumsmattan. Var ju inte beredd. Sedan går jag till stan, med Linde och Jussi. Och det är en varm och solig dag. En härlig förmiddag helt enkelt. Vi möter upp Nicola och Carly utanför stationen. Tar en frukost. Scones med ost, philadelphia och sylt, äppeljuice och cauppchino. Jag älskar mat. Det som sedan händer är att Jussi tar bussen upp till Stockholm, han ska sedan ta nattåget till Umeå. Björkarnas stad. Nicola och Carly ska till Wien redan imorgon. De var trevliga. Linde och jag går hem genom stan, via fiskaregatan, sätter oss då och då på en bänk för att vila oss.
Vi slutar upp hos Erik. Där spelar Linde elgitarr jättehögt och med massor av inlevelse. Han sjunger också. Jag fotar lite och Erik bjuder på kaffe. Sedan läser Linde tidningen, hans bror heter något exotiskt i efternamn gör han har en fru i Buenos Aires och han skriver lite i DN. Linde kommer bli något bra och stort tror jag. Han kan både sjunga och spela och förstå saker. Jag gillar Linde. Och jag tror att Linde gillar mig. Dagen försvinner och jag går hem. Städar lite efter festen igår. Jag nämnde ju ovan att Linus hade gått och samlat möbler som någon kastat från balkongen på natten, även om jag inte tror att det var jag så kan jag inte lova något bestämt. Jag vet att jag och Anna kastade ner två kartonger, de var stora och i vägen. Man gör så mycket dumt, när man är full. Någon hade klottrat fula saker i duschen också, och knackat på min dörr på natten. Jag tror jag vet vem det var, det är en dum kille som jag aldrig skulle släppa in. Jag, Victor och Linde gick och pantade burkar. Det blev så mycket pengar att vi kunde köpa oss varsin drickyoggi på "paniken". Jag bad kvinnan i kassan att ta kort på oss, och det gjorde hon utan att streta emot. Vi hade sedan sällskap genom esplanaden, jag gick och mötte Karin och de andra gjorde sitt. Karkan och jag åt en grej från 7-11, mezzaluna tror jag att de heter. Satt i solen och göttade oss. Nu är det snart fika på korridoren. Och jag tänker nog att jag skrivit lite väl mycket nu. Men sedan tänker jag, nej - det som ska dokumenteras ska dokumenteras. Tänk vad glad jag kommer vara sedan, när jag är gammal och glömsk. Då ska jag läsa detta - och njuta av tanken att jag gör och har gjort precis det jag har lust med.

Gött mos smashers

Det är något jag börjat säga den senaste veckan. Imorgon har jag omtenta i "PSY327 statistisk metotik 2 p", för femte gången. Har inga större fel i hjärnan, vad gäller inlärningsdelen, men man ska väl ha något att inte skryta med också, säger de. Idag har jag haft en enorm lust att svära åt många, eller nej, det har jag ju inte. Vet inte varför jag skrev så. Infall. Allt handlar om infall, eller utfall, om man är på gymmet. Det är riktigt bra för rumpan, säger de. Kanske de har rätt i. Jag tröttnar efter 1x15 repetitioner/år, så jag har ingen större erfarenhet utav ett ihållande träningsresultat med den typen av dampryck. Igår städade jag litet på mitt rum. Tog ner ungefär något som sammanlagt blev fyra post-it lappar. Det kändes faktiskt inte bra. De har ju suttit in-my-face så länge, att vi liksom fått en nära relation. Men jag tänkte, att man ska inte samla på sig en massa papper, det blir bara jobbigt sen när man ska flytta. Så jag slängde dem. En efter en.

Jag är på dåligt humör idag. Regressionen och ANOVAN gör mig galen. När ingen ser sitter jag och ritar gubbar och tanter bredvid alla formler. Eller nej, det gör jag inte alls. Fan vad jag sitter och ljuger idag. Någon sa till mig att det är bra att lära sig ljuga. Till slut blir man så bra på det att man inte kan avgöra när man ljuger eller talar sanning. Fast jag vill inte det. Ljuga alltså. Bara om småsaker. Till exempel att det inte brukar vara "sååå" stökigt på mitt rum. För det är det nittionio gånger av hundra. Men det låter lite bättre att ursäkta sig. Kanske är något svenskt över det, att ursäkta sig. Idag har jag sett för många människor i stora glasögon och småstickade tröjor. Det retar mig på något sätt. Vet inte varför. Linde var också på retligt humör idag. Det var faktiskt han som började prata om småborgerlighet och IKEA-kulturen. Och jag måste säga att han såg hemskt uppretad ut. Ja, han måste ha smittat mig. Med både humöret och hans förkylning. Det var inte på ett dåligt sätt, nej -bara roligt. Det känns bra att reta sig lite på andra. Det tycker nog alla, fast de inte törs erkänna det. Man ska ju vara snäll och hålla käfften och gå hem och gnälla och slå i skåksluckor. Sverige, jag älskar varenda invånare.

Nu ska jag gå till luckan och köpa en falafel. Dock är jag inte sugen på det, så jag får se om jag tar lite jordgubbsfil istället. Men nu ska jag inte alldeles bli som en viss person som bara skriver en massa skit. Hihi, det är jag ju redan. Jag fick en bild av Jungfru Maria av Linde, han har varit i Jerusalem. Hon är vit och har brunt hår. Hon är skitsnygg. Och om man vinklar fram och tillbaka på kortet så rör hon sig lite. På Hemköp kostar ett kinderägg 11.95. Det är fan under allt som heter okej.

Lördag som kändes som söndag

Idag har det varit en lite konstig dag. Jag vaknade ganska sent, Karin kom över och åt mat med mig. Det låg en hel, grillad flintastek i mitt kylskåp, och på den en halv kolbaz. Jag och Karin tryckte maten på balkongen. Det var lite kallt. Sedan gick vi ut på stan, köpte kaffe på 7-11, och lite kakor. Vi gick mot Anna för att överraska henne. På vägen plockade Karin en bukett med vita blommor, och jag en med syrener, det skulle Anna bli glad för tänkte vi. Jag ville hålla för kikhålet när vi ringde på hos Anna, men då sa Karin att hon aldrig skulle öppna. Anna var sängvarm och blev glad för blommorna. Vi drack lite kaffe, sedan gick jag och Karin vidare. Vid stadsparken cyklade en kille över vägen, och rätt var det var så tappade han ett cigarettpaket. Eftersom vi varit ute igår, så var vi lite sugna, så jag plockade upp dem - och tro det eller ej - men kvar var två stycken. Tyvärr hade jag tidigare idag gett bort min svarta tändare, inte för att jag ens skulle haft den på mig annars , men ändå. Vi hade ingen eld. På fiket i stadsparken satt ett par och drack vin och rökte varsinn cigarett, vi fick låna deras tändare, den var röd. Vi kände oss som två tjejer under 18. Men gott var det. Sedan luktade mina fingrar tobak, jag försökte gnugga dem med ett tuggummi, men det funkade inte, då gnuggade jag dem med syrenblommor. Det funkade inte heller.

Jag och Karin tog sedan en paus. Senare på kvällen gick vi och köpte godis, fast jag var mest sugen på glass. Det smälter så skönt i munnen. Man behöver inte ens tugga. Tacksam förtäring skulle jag säga. Det var "dirty dancing" på den danska kanalen. Vi såg lite på den, och i början tyckte jag det var tragiskt att ingen av huvudrollsinnehavarna fått någon vidare karriär efter filmen. Karin sa att lockhåriga tjejen gjort ett nosejob, då sa jag att det var behövligt, fast sedan ångrade jag mig. Alla kan ju inte ha barbienäsor. Ju längre filmen förflöt, desto klarare fick jag för mig hur dåliga skådespelarna var. Men visst blev nog både jag och Karin lite kära i Patrick S, ja åtminstone en aning.

Nu är det kväll, och då ska man sova. Linserna skaver, fast inte lika mycket som igår. Jag tänker på Barbapappa lite, någon sa att han kunde förvandla sig till olika saker, jag hade alldeles glömt av det. Jag trodde att han alltid hade samma form, men jag gillar honom ändå. Jag har en kopp som jag fick av Frenchie, den är fin och den ska jag vara rädd om.

Nu ska jag blåsa lite såpbubblor, kolla mina post-it lappar (kanske kan ta ner någon ikväll), och sen somna. När jag var liten så tyckte jag synd om alla åren som gått, så jag sa alltid godnatt till dem, tex. godnatt och sov gott 1995, ta väl hand om 1994. Så, sov gott 2008, pussa 2007 från mig Elin.

Försöka räcker inte alltid

Idag har jag försökt att plugga. Det har inte gått bra. Fast jag får trösta mig själv med att klockan bara är 13.21. Egentligen borde jag inte skriva detta, jag har inte tid. Men jag gör det ändå, så vi kan kalla denna text "den förbjudna texten".

Det har gått typ en vecka sedan sist jag skrev, så jag tänkte punkta upp vad som hänt hittills:



ons:
*Tappade min mobil i golvet, eller jag tappade den inte, jag kastade den när jag skulle försöka dansa magdans för Victor.
*Lindes kompis Carl vred axeln ur led så att han fick åka till akuten, fast han var lika glad ändå.

*tors-sön:
Var på SFS f(L)um i Göteborg.
mån-tors:
*försökt plugga utan vidare resultat.

Jag har en personlig svacka. Det sitter post-it lappar över hela mitt rum. På dem står allt jag ska eller måste göra. När jag har gjort det jag ska, så tar jag ner dem, knycklar ihop dem och sedan slänger jag dem.

Det sitter post-it lappar över hela mitt rum.

Försöker analysera det jag ska, men det slutar med att jag går in på facebook och kollar allt som inte hänt. Idag skrev jag till Linde att jag ville gifta mig med mig själv, sedan flytta till en öde ö och gå runt naken. Fast jag har kommit på att det inte heller vore så himla kul, och det skrev jag till honom det med. Jag skulle lätt bränna axlarna av mig, för ön jag skulle flytta till är ju tvunget solig. När det blir människa av mig kanske jag åker med Nils till rymden. Fast det tror jag inte att det blir. Nu ska jag sova. En prinsessas sömn med Theo brevid mig.

Hej idag har varit varm dag!

Idag har jag vaknat, men jag var hemskt trött. Missade 3 minuter av Magnus Utvik på "Gomorron Sverige", men det hann jag snabbt ikapp. Var inte så himla intressanta böcker idag i vilket fall. Måste tvätta sjukt mycket, men det fanns ingen tid och jag hade noll lust. Karin kom och vi åt frukost tillsammans, det var mysigt och hon hade kokat ett brunt ägg till mig. Det var större än de vita jag brukar äta, och väldigt gott! Vi skulle plugga, men jag satt mest och skrev på diverse saker, och ibland lade jag mig på soffan. Där låg jag bra. Vi åt lunch på Ög:s, det var gott men både jag och Karin åt lite för mycket bröd, för vi blev lite svullna båda två. Fast jag är inte säker ens om det berodde på brödet. Jag åkte till lektionen i Malmö, men stannade bara 45 minuter, för Jan var så tråkig och jag kunde inte sluta att tänka på att hans skägg bara var grått i två strimmor på varje sida av kinderna. Han hade börjat odla när han var i fjällen. Han tycker nog att det ser bra ut. Det tycker nog inte jag. Han har runda, svarta glasögon och jag har tänkt flera gånger att utan dem hade han varit som gladpack. Helt jävla genomskinlig. När jag åkte in till Lund igen skulle jag handla lite på Malmborgs. Där fick jag syn på bruttan som var med i "Idol" för några år sedan. Hon köpte en grillad kyckling och bubbelvatten. Hon har väldigt långa ögonfransar och det tycker jag är fint. Väl ute igen såg jag att hon hade en fin bil utan tak som hon hoppade in i. Jag cyklade hem på min cykel. Den har inte heller något tak.

Mina först ord här på en ny sida som jag egentligen tycker känns patetisk

Nu ska jag skriva här, och här ska jag leva ut hela mig själv. Jag älskar rödbetor, köpte 1.6 kg i söndags med Linde. De är sjukt goda. Jag vet inte vad mer jag ska börja med att skriva nu. Men hej alla som läser detta, antagligen skulle vi gilla varandra.